Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kræmer, Robert Fredrik von - 2. Kræmer, Anders Robert von - 3. Kræmer, Charlotta (Lotten) Lovisa von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppsala d. 25 maj 1880.
Gift 1824 med Maria
Charlotta Söderberg.
2. Kræmer, Anders Robert von, militär, skriftställare,
riksdagsman. Född i
Stockholm d. 6 febr. 1825; den
föreg. son.
Hans uppfostran
försiggick hufvudsakligen i Uppsala,
faderns residensstad såsom
landshöfding. Student 1842, aflade
han två år därefter kansliexamen
och examen inför Vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien. Samma år
blef han kanslist i landtförsvarsdepartementets
kansliexpedition. Därefter ägnade han sig emellertid
åt krigaryrket. Redan 1842 hade han blifvit
fanjunkare vid Andra lifgardet, och året därpå
aflade han officersexamen. Underlöjtnant vid
nämnda regemente 1844, hade han vunnit kaptens
grad 1865, då han tog afsked med tillåtelse att
kvarstå i arméen såsom major. Under åren
1867–71 var han ledamot af stadsfullmäktige i
Stockholm samt under åren 1877–94 medlem
af riksdagens Första kammare såsom representant
för Älfsborgs län, och insattes 1897 i samma
kammare af Jämtlands landsting. Hvad beträffar
öfriga honom lämnade offentliga uppdrag, må
endast nämnas, att han vid flera tillfällen var
statsrevisor och 1880–82 ledamot af landtförsvarskommittéen.
Inom konungens hof utnämndes
han 1892 till hofmarskalk. Vid Uppsala
universitets minnesfest till erinran af Uppsala
möte d. 6 sept. 1893 blef han filosofie hedersdoktor.
Redan vid yngre år riktade von K. sin
håg åt vitterhet och språkforskning. 1850 vann
han Svenska akademiens pris för dikten Nordens
natur, som utkom 1851. Ett par år därefter
skildrade han en resa till Italien i dikten Sydfrukter
samt lämnade 1855 några poetiska bidrag
till den vittra kalendern »Qvartetten». 1857 utgaf
han Diamanter i stenkol, utgörande en
skildring af en resa till England och Skotland.
Han sökte i detta arbete häfda riktigheten af
den satsen, att industrien är poetisk och kan
poetiskt behandlas. På samma gång ville han göra
gällande, att hvardagsspråket lämpar sig för poesien.
Mot de gensagor, hans åsikter om det berättigade
i användandet af hvardagsspråkets talesätt i
skrift framkallade, försvarade han sig i en serie
tidningsartiklar, sedermera utgifna i en särskild
skrift, Om språkfrågan 1858. Sin teori tillämpade
han ytterligare i de talangfullt skrifna arbetena
Två resor i Spanien 1861; En vinter i Orienten
1866 samt Dikter 1867. Med ifver och kraft
förberedde han ett större arbete, Svensk metrik,
i hvilket han ville bygga metriken på grundvalen
af musikens rytmik. Första häftet utkom 1874,
men, innan han fullföljde detta arbete, företog
han sig att undersöka tonviktsförhållandena i
språket. Frukten af dessa undersökningar blef det
värdefulla arbetet Om enstafviga ords rytmiska
värde i svenskan. Han fullföljde vidare en rad
syntaktiska undersökningar uti en artikelserie i
»Pedagogisk tidskrift», Om predikativet utförligt
1897. I samma tidskrift skref han 1898 Om
trestafviga ords användning i vers. 1893 utkom
andra häftet af hans metrik, behandlande
Prosodi I.
Från 1850 intog K. under alla
riksdagar en bemärkt plats å riddarhuset, 1862–63
placerad i bevillningsutskottet och 1865–66
i konstitutionsutskottet. Trots han i allmänhet
räknades till den moderat-liberala fraktionen,
var han motståndare till representationsförändringen.
I godt samförstånd med landtmannapartiet
arbetade han sedermera 1878–88
och 1892–93 i statsutskottet (under några år
som ordförande i dess första utgiftsafdelning).
Han hade äfven plats i det vid 1892 års urtima
riksdag tillsatta särskilda utskottet. Hans plats
där tycktes vara själfskrifven, då han vid lagtima
riksdagen s. å. nedlagt så omfattande arbete på
försvarsfrågans behandling, att det kunde sägas
utgöra ett slags grundläggning till »urtimans»
beslut. I öfrigt var K. prononcerad frihandlare,
varm vän af den politiska och kommunala rösträttens
utsträckning samt drefs af sin bestämda
öfvertygelse om tryckfrihetens gagn att bestämdt
motsätta sig alla planer å dess inskränkning, såsom
exempelvis 1889 års »munkorgslag». Den
andliga odlingens befrämjande låg honom synnerligen
om hjärtat. Med rätta ansågs han
såsom en mångkunnig och samvetsgrann representant,
en flitig och noggrann arbetare och utredare
samt en orädd och skicklig debattör. Död
d. 13 mars 1903.
Gift 1856 med Johanna
Henriette Amalia von Holst.
I von K:s efterlämnade
testamente fanns förordnadt, att hans
gods, det naturskönt belägna Stenhammar i Södermanland,
skulle tillfalla staten för att efter hans
makas frånfälle af konungen disponeras till lifstidsbesittning
för någon prins af kungliga huset,
helst hertigen af Södermanland, om någon sådan
finnes, eller åt någon annan förnämlig man.
3. Kræmer, Charlotta (Lotten) Lovisa von,
skriftställarinna. Född å Djurgården
vid Stockholm d. 6 aug.
1828; den föreg. syster.
Uppfostrad i Uppsala, där hennes
undervisning hufvudsakligen bestreds
af privatlärare från universitetet,
sysselsatte hon sig ej
blott med de i skolorna vanliga
läroämnena utan visade äfven håg för sådana af
ganska spekulativ art. Därjämte lade hon redan
tidigt i dagen en synnerlig fallenhet för poetisk
produktion. Först 1865 uppträdde hon emellertid
offentligt såsom författarinna med de novellistiska
skisserna Fantasiklängväxter kring verklighetens
stam. 1866 följde Tankar i religiösa ämnen,
som af kritiken ganska fördelaktigt bedömdes.
Sin lyriska stämning gaf hon ett välklingande
uttryck i Ackorder 1870 och Nya dikter 1882.
I Bland skotska berg och sjöar skildrar hon
1870 några reseintryck. Bland hennes många
arbeten, alla utmärkande sig för en tilltalande
form, kunna vidare nämnas dramerna Strid 1869,
Felicia 1882, Hermes och Diotema 1892 och
Fama 1902. Till julen 1902 utkommo diktsamlingen
Fragment jämte andra dikter samt
novellsamlingen Nästa gång. 1877 grundade hon
tidskriften Vår tid, af hvilken tre årgångar utkommo
1877–79. 1877 tillerkändes henne af
Svenska akademien andra priset för Valda dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
