Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Koskull, Anders Gustaf - Kovalevski, Sonja (Sofia) - Kraak, Ivar - Krabbe, Jörgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett elegiskt drag är gärna förhärskande i hans
målningar — antingen han skildrar söndagsfriden
på kyrkogården med den vackert komponerade
gruppen af de fattiga, som föredraga solvärmen
ute i skuggan af lindarna framför svalkan under
kyrkhvalfven, eller vallflickan uppe på berget
eller den fattiga flickan utanför bagarens fönster
eller savojardgossen i fängelset eller den lilla
kullan, som tänder eld i stugans spis. Han kan
med älskvärdt godmod skildra småbarnens rädsla
och heroiska ansträngningar att visa sig tappra,
när sotarn kommer in i stugan, eller sotarmurrarnas
snöbollskrig. Han kan gifva en delikat och poetisk
stämning af vinterskymning och ödslighet ute på
den frusna sjön, där fiskaren sitter ensam vid
vaken. Han har en fin känsla för harmonien i
en enkel färgskala liksom för kompositionens
rytm, och han har en kärleksfull och elegant
pensel, men det »nätta» i behandlingen och färgen
ger lätt något sött och kraftlöst åt hans små
målningar.» (Georg Nordensvan.)
Kovalevski, Sonja (Sofia), född i Moskva d.
15 jan. 1850 och tillhörande den
gamla magnatsläkten Corvin-Krukovski.
Hon aflade 1868
studentexamen vid Heidelbergs
universitet och ingick s. å. giftermål
med den framstående
paleontologen professor Voldemar
Kovalevski i Moskva – ett
äktenskap, som 1883 upplöstes genom dennes
själfmord.
I främsta rummet hängifven de
matematiska studierna, fortsatte hon dessa i
Berlin under Weierstrass’ ledning och blef 1874
i Göttingen promoverad till filosofie doktor. Sedan
hon våren 1884 i Stockholm hållit enskilda föreläsningar
i den högre matematiken, utnämndes
hon i juni s. å. till professor i högre matematisk
analys vid Stockholms högskola. Fru Kovalevski
ej blott fullständigt behärskade sin vetenskap,
utan förde den själfständigt framåt genom i den
lärda världen uppseendeväckande afhandlingar.
Bland dessa må nämnas Zur theorie der partiellen
differenzialgleichungen, »Journal für
Mathematik», b. 80, 1874; äfven utgifven såsom
gradualafhandling. Vidare märkas Über die reduction
einer bestimmten klasse abelscher integrale
3:ten ranges auf elliptische integrale, i »Acta
mathematica», b. 4, 1884 samt Om ljusets fortplantning
uti ett kristalliniskt medium, i »Öfversigt
af Vet.-akad. förhandl.» 1884, n:o 2, äfven
införd i franska Vet.-akad:s »Comptes rendus»,
b. 98. 1884. Med »prix Bordin» belönade franska
Vet.-akad. 1888 hennes afhandling Mémoire sur
un cas particulier du problème de la rotation
d’un corps pesant autour d’un point fixe, où
l’intégration s’effectue à l’aide de fonctions
ultraelliptiques du temps.
Högst märkligt är,
att denna öfverlägsna förmåga på de exakta vetenskapernas
fält, äfven med framgång uppträdde
såsom skönlitterär författarinna. Så utgaf hon
tillsammans med fru A. Ch. Leffler 1887 det
originella dramat Kampen för lyckan. Af högre
rang äro emellertid hennes följande arbeten:
Systrarna Rajewski 1889, utgörande en skildring
från författarinnans barndom, samt Vera Vorontzoff.
Berättelse ur ryska lifvet 1892, utgifven
efter förf:s död, som inträffade i Stockholm d.
10 febr. 1891.
En lefnadsteckning öfver fru
K. är 1892 utgifven af fru A. Ch. Leffler.
Kraak, Ivar, linguist. Född 1708 i Köpenhamn,
där fadern var bokhållare vid
operahusets byggnad.
K:s lefnad
är ett bevis på, huru »omständigheterna»
kunna ingripa i
våra förhållanden och ofta ge
lifvet dess hela riktning. Under
det K. studerade i Köpenhamn,
fick han i uppdrag af ett sällskap
i Kristiania, som sysselsatte sig med att söka
göra guld, att om möjligt anskaffa någon person,
som vore kunnig i guldmakeriet. Detta förtroende
förde honom tillsammans med en man, som, under
bemödandet att upptäcka den dyrbara konsten,
genomrest flera af Europas länder och därunder
gift sig med en utländska. Tyska och franska
som utgjorde samtalsspråket i hans hus, uppväckte
hos K. begäret för språkstudier. Han
började taga lektioner och uppöfvade snart sin
språkfärdighet så, att han 1738 förordnades till
språkmästare i Lund i franska, spanska och
engelska språken. 1740 lämnade han likväl denna
tjänst för att blifva språkmästare och translator
publicus i Göteborg, men återvände 1748 till sin
språkmästareplats i Lund, den han, utan att försumma
en enda föreläsningstimme, hvarken offentlig
eller enskild, och med samtidas tacksamma
erkännande, innehade ända till 1781. Till slut
måste han taga afsked för sin svaga hörsel, men
uppehöll sig fortfarande i Lund och dog där d.
30 nov. 1795.
Han har i sin väg äfven utgifvit
några undervisningsböcker: La Grammaire
Française 1746, 3:e uppl. 1788; Engelsk Grammatik
1748, 2:a uppl. 1777; English Miscellanies
1748, 2:a uppl. 1785, samt ett par försök på
fransk vers och prosa.
Krabbe, Jörgen, politiskt offer. Född på Varberg
1633 och son af danska riksrådet Ivar
Tagesön Krabbe och Karen Ottesdatter Marsvin.
K. hade erhållit en sin börd värdig förträfflig
uppfostran, gjort vidsträckta resor och utbildat
sig för statsmannens värf genom tjänstgöring
i danska kansliet. Så väl härigenom, som genom
sina personliga egenskaper, sin rikedom och
släktförbindelse med Danmarks mäktigaste ätter,
hade han vunnit ett stort anseende. Vid Skånes
förening med Sverige 1658 blef K., som hade
stora egendomar inom provinsen, svensk undersåte
och bevisade sig både i ord och handling
såsom god svensk. Han gjorde sin nya öfverhet
flera väsentliga tjänster, erfor af Carl XI flera
nådebevisningar, introducerades 1664 på riddarhuset
och upphöjdes till friherrlig värdighet 1676.
Under Carls krig med Danmark s. å. torde han
ej med nödig försiktighet dolt sin tillgifvenhet
för danske konungen; måhända ville han äfven
bereda sig ett tryggadt återtåg, ifall segern utfölle
till dennes fördel. Detta väckte svenska
regeringens misstankar; hans förhållande till sitt
gamla fädernesland bevakades noga och frampå
sommaren 1676 anklagades han för högmålsbrott.
Rannsakningen fördes med stor partiskhet inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
