Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Knös, Anders Olofsson - 2. Knös, Olof Andersson - 3. Knös, Carl Johan - 4. Knös, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anmärkningar öfver Psalmboken och dess förbättring
1769; Compendium theologiæ practicæ
1773; Anmärkningar öfver Pauli Epistel till
de Romare 1776; Catechetiska Föreläsningar,
2 del., 1779–80; Bref till N. N. om religionen
och den sanna moralen 1784, m. m.
Gift 1754 med Brita Hedvig Wijnblad.
2. Knös, Olof Andersson, historiker, bibliognost.
Född i Leksbergs församling af Västergötland
d. 21 mars 1756; den föreg. son.
Under sin skoltid i Skara förenade han med sig några
jämnåriga kamrater till ett litet vetenskapligt samfund,
som under namn af »Topografiska sällskapet»,
hade till ändamål att samla material till
en beskrifning om fosterbygden i geologiskt,
naturhistoriskt och historiskt hänseende. Det
lofvande intresse för vetenskaplig forskning, som
gjorde K. till en af detta sällskaps verksammaste
ledamöter, framträdde än mer utprägladt efter
hans ankomst till Uppsala, där han 1772 blef
student och 1779 promoverades till filosofie
magister med första hedersrummet. Redan året
förut antagen till e. o. amanuens vid k. biblioteket
i Stockholm, återvände han 1780 till akademien,
där han efter aflagdt specimen förordnades
till literarum humaniorum docent och 1784
utnämndes till e. o. adjunkt. På denna plats
kvarstod han sedan i tretton år, utan att kunna
vinna någon ytterligare akademisk befordran. Hela
denna tid ägnade han åt vetenskapliga forskningar,
förnämligast i svensk lärdomshistoria och
bibliognosi, och de insikter, han förvärfvade sig
i dessa ämnen, voro lika stora och ovanliga, som
hans samlingar i dem dyrbara. Hans lefvande
forskningsnit samlade omkring honom en skara
vetgiriga unge män, hvilka i maj 1786 konstituerade
sig till en litterär förening kallad »Historiska
sällskapet».
Då ingen befordran syntes
för K. vara att vinna på den akademiska banan,
tvang honom omtanken för timlig utkomst att
söka denna på annat håll. 1796 sökte och erhöll
han grekiska lektoratet vid Skara gymnasium och
tillträdde denna befattning 1797. 1798 började
han i förening med P. Luth och L. Kjerner
utgifva »Skara månadsskrift», som dock endast
kunde hålla sig vid lif i tre månader. De motgångar,
han rönt under sitt ärliga arbete i vetenskapens
tjänst, hade emellertid hos honom grundlagt
ett missmod, som undergräfde hans hälsa
och lade honom i grafven d. 15 jan. 1804.
Om hans sällsynta flit och noggrannhet såsom
historisk forskare vittna hans utgifna skrifter:
Historiola litteraria poëtarum Vestrogothiæ
latinorum 1776–96; Historia Academ. Upsal.,
forts. af Arrhenii Hist. 1783–95; Analecta
epistolarum in primis historiam et res litterarias
Sueciæ illustrantium, 2 Fasc. 1787,
m. m.; men kanske vittna därom än mer hans i
handskrift efterlämnade arbeten: Repertorium
Sueciæ biographicum, en anvisning på källorna
för fullständiga lefvernesbeskrifningar öfver svenska
män och kvinnor samt Repertorium Sueciæ
diplomaticum, utgörande en förteckning på till
Sveriges historia hänförliga diplom och tryckta
handlingar.
Gift 1794 med Margareta Siberg.
3. Knös, Carl Johan, historiker, teolog. Född
i Skara d. 10 dec. 1767; den
föreg. bror.
K. blef student
i Uppsala 1784, promoverades
till filosofie magister 1791 och
kallades året därefter till docent
i historia. Hans grundliga insikter
i österländska språk föranledde
professor Tingstadius att
erbjuda honom docentur äfven i detta ämne, men
detta anbud afböjde han. Redan 1795 lämnade
han för öfrigt universitetet och antog som vikarie
en lärareplats vid Skara gymnasium, hvarest han
1796 utnämndes till adjunkt, 1801 befordrades
till andre och 1805 till förste teologie lektor.
Teologie doktorsvärdigheten tilldelades honom
1809, från hvilket år ända till 1823 han var
Skara stifts ombud vid alla under nämnda period
sammanträdande riksdagar. 1818 hugnades han
med teologie professors namn, heder och värdighet
och utnämndes 1825 till domprost i Skara.
Detta blef hans sista utmärkelse. Några dagar
därefter kastades han af en häftig förkylning på
sjuksängen, hvarifrån döden först efter nio års
lidanden befriade honom d. 10 maj 1835.
K. var en af sin tids förnämsta predikanter och en
med djupa kunskaper utrustad lärd. Från trycket
har han endast utgifvit några disputationer och
tal samt Hebreisk språklära, jemte inledning
om hebreiska litteraturen och sättet att lära
språket 1818.
Gift 1: 1798 med Anna Helena
Silvius och 2: 1825 med Anna Elisabet Ahlberg,
född Olbers, i hennes andra gifte.
4. Knös, Gustaf, orientalist, teolog. Född i
Skara d. 20 okt. 1773; den föreg.
bror.
Sedan K. efter sex års
akademiska studier 1797 i Uppsala
vunnit den filosofiska graden
och tre år senare undergått
teologie kandidatexamen, företog
han 1801 en flerårig resa, hvarunder
han 1804–07 uppehöll sig
i Göttingen och begagnade sig af Heynes, Heerens,
Eichhorns och Mitscherlichs m. fl:s undervisning.
På grund af ett vid detta universitet aflagdt
specimen, utnämndes han 1806 till adjunkt i
grekiska och österländska språk i Uppsala, hvarefter
han befordrades till professor i grekiskan
därstädes 1810. Fyra år senare utbytte han denna
professur mot lärostolen i orientaliska språk
och erhöll 1817 kallelse till Åkers och Dalbys
patronella pastorat af ärkestiftet, med särskild
kunglig tillåtelse att fortfarande få behålla sin
professur vid universitetet. Död i Uppsala d. 13
dec. 1828.
De djupa och omfattande kunskaper,
K. redan under sin vistelse i Göttingen
ådagalade, väckte både inom och utom landet
berättigade förhoppningar, att han en dag skulle
komma att intaga ett af de förnämsta författarenamnen
bland samtida orientalister. Dessa förhoppningar
blefvo emellertid gäckade, förmodligen
därför, att efter hans hemkomst till fäderneslandet
en ny själsriktning oinskränkt och för
alltid bemäktigade sig hans verksamhet. Beskaffenheten
af denna själsstämning framträdde
fullt klar i den af honom 1824 utgifna, 1827
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
