Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Knorring, Sofia Margareta von - 2. Knorring, Eric Oscar von - Knös - 1. Knös, Anders Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn, samt Mina minnen, fragment, fortsatt
genom anteckningar af en syster, Augusta Zelow,
och Fredrika Bremer.
Hvad som vid läsningen
af friherrinnan Knorrings arbeten genast
faller i ögonen, är författarinnans på en gång
fina och skarpa iakttagelseförmåga, icke blott af
de yttre föremålen och händelserna, utan jämväl
af de rent psykologiska företeelserna inom de
kretsar, hon företrädesvis skildrat, eller de aristokratiska.
Att hon likväl både ägde hjärta för
folket samt förmåga att skildra dess lif och föreställningssätt,
har hon visat i sitt sista mera betydande
arbete Torparen och hans omgifning,
kanske i konstnärligt hänseende det mest lyckade
af hennes pennas alster. Hennes skildringar utmärka
sig för öfrigt genom rörlighet och lif i
framställningen samt mycken elegans och finhet
i teckningen, och hafva banat sig väg äfven till
utlandet, där i synnerhet Danmark och Tyskland
tillägnat sig dem genom öfversättningar till egna
språk.
2. Knorring, Eric Oscar von, militär, skriftställare,
tonsättare. Född på
Mariefors i Västergötland d. 23
febr. 1822. Föräldrar: öfversten
Berndt Ulrik von Knorring och
Elisabet Beckman.
Efter aflagd
studentexamen i Uppsala
1840 och officersexamen i Stockholm
1842, utnämndes han sistnämnda
år till underlöjtnant vid Västerbottens
fältjägarkår och befordrades till löjtnant 1846.
Under flera år i början af sin militära tjänstetid
biträdde han vid topografiska kåren med
rekognosceringar och kartarbeten. 1849 deltog
han som frivillig i danska kriget och bevistade
såsom premierlöjtnant vid general Ryes brigad
affärerna vid Kolding, Listrup, Blaakiærskov och
Veile. Transporterad 1853 såsom löjtnant till
lifbeväringsregementet, befordrades han 1867 till
kapten, 1872 till major i arméen, samt utnämndes
1874 till major vid Norrbottens fältjägarkår.
1880 tog han afsked härifrån och utnämndes
samtidigt till öfverstelöjtnant i armén. K.
bevistade 1855, med statsbidrag, skjutskolan i
Vincennes och 1857 skjutskolan i Spandau samt
företog på egen bekostnad vidsträckta resor genom
nästan alla Europas länder äfvensom till
Egypten. Svensk delegerad vid svensk-norska
riksgränsens uppröjning och redressering 1864,
1866, 1869 och 1870. Har af trycket utgifvit:
Minnen från fälttåget i Danmark 1849 af en
svensk frivillig 1850; Om skjutöfningarna inom
franska armén 1856; Om simning inom armén
1857; Engeln Gullgod, m. fl. små sagor och
berättelser 1863; Två månader i Egypten 1873;
Genom Lappland, Skåne och Seeland. Reseskildringar
1874 samt en stor mängd öfversättningar,
uppsatser, skisser och noveller i kalendrar och tidningar.
1884 utgaf han femte och sista årgången
af den utaf H. Hofberg 1880 grundade tidskriften
»Läsning i hemmet». Såsom tonsättare framträdde
K. med Warschau-mazurka; Kozlowska-vals
samt polska drömbilder; Ottiliana-valser;
Elisabet-polka; Mignon-polka; Militärmarsch
m. m. Död i Stockholm d. 25 dec. 1891.
Gift 1853 med Nanny Kristina Hällberg.
Knös. Denna i svenska kyrko- och lärdomshistorien
berömda släkt härstammar från en bonde
vid namn Olof, som lefde i början af 1600-talet
och bodde på hemmanet Knorrn eller Knörrn i
Hangelösa socken i Västergötland. En dennes
son Birger, född 1632, död 1711, som blef
»hejderidare» eller jägmästare öfver Älfsborgs
län, antog först namnet Knös efter födelsestället.
Hans son, Olof Birgersson K., född d. 5 juli
1683, död d. 7 april 1748, såsom kyrkoherde i
Vånga och kontraktsprost, var en högt ansedd
prästman, som stod i intim vänskapsförbindelse
med den kraftfulle Skarabiskopen Jesper Svedberg
och nitiskt understödde honom i hans sträfvanden
för stiftets bästa.
1. Knös, Anders Olofsson, teolog. Född i
Mariestad d. 3 febr. 1721; son
af förenämnde Olof Birgersson
Knös och Eva Beata Bellander.
Till bevis på K:s ovanligt
tidiga framsteg anföres, att han
vid tio års ålder genomläst hela
nya testamentet på grundspråket
och däröfver författat anteckningar
på latin. 1737 kom han till Uppsala, där
han med sin ungdoms hela liflighet ägnade sig åt
studiet af den nya Wolfska filosofien, och såsom
en beredelse till graden utgaf en afhandling, byggd
på samma filosofiska system och omhandlande
»grunderna och sambandet mellan den naturliga
och uppenbarade religionen», hvilket lärdomsprof
inom teologiska fakulteten uppväckte en sådan
storm, att den ej kunde stillas med mindre än
ett kanslärsbref. Emellertid hade K. så väl härigenom,
som genom sina gedigna kunskaper, förvärfvat
sig ryktet af grundlärd filosof, när han
1743 promoverades till filosofie magister.
1747 antog han prästerlig ordination och anställdes
fyra år därefter såsom rektor i Mariestad – en
befattning som hans far på sin tid innehaft –
och kyrkoherde i Leksberg. Härifrån befordrades
han 1756 till filosofie lektor i Skara, hvilken befattning
han följande året utbytte mot andra
teologie lektoratet, då han äfven blef kyrkoherde
i Vinköls prebendepastorat. Utnämnd 1767 till
förste teologie lektor, kyrkoherde i Göteneds
prebendepastorat och kontraktsprost i Kinna
kontrakt, undfick han vid jubelfesten i Lund
året därefter teologie doktorsvärdigheten och befordrades
1771 till domprost i Skara. Af stiftets
prästerskap 1769 och 1778 insatt såsom ledamot
af prästeståndet, var han sistnämnda år i sådan
egenskap en af faddrarna vid kronprinsen Gustaf
Adolfs dop. 1767 och 1788 var han uppförd i
andra rummet på biskopsförslag. Död i Skara
d. 29 maj 1799.
Hans vidsträckta lärdom och
lifliga önskan att kunna gagna i vidare kretsar
än dem, hans innehafvande ämbete anvisade till
arbetsfält, förde honom tidigt in på författarebanan,
på hvilken han blef en af Sveriges produktivaste
och mest värderade teologiska skriftställare.
Af hans utgifna arbeten, hvilka, med
undantag af hans i ungdomen utgifna disputationer,
alla äro af teologiskt praktiskt innehåll,
må nämnas: Institutiones theologiæ practicæ
1768; Observationes apologeticæ ad illustrationem
argumenti de Synergismo recentiori 1769;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
