Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Klinckowström, Rudolf Mauritz - Klingenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeten. I förra hänseendet tjänstgjorde han vid
fästningsbyggnaderna å Karlsborg, Karlsten och
Vaxholm; ledde såsom biträdande lärare 1844–46
undervisningen i befästningskonst vid
krigsakademien å Karlberg; utarbetade 1855–56
Krigsbryggemateriel för svenska armén; ledde
tillverkningen af den däri beskrifna bryggtross
och uppsatte en sapörtrupp af 120 man. Såsom
generalstabsofficer tjänstgjorde han i
landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition 1847–52
och därefter såsom stabschef i andra militärdistriktet
1852–59. 1849 inlämnade han till chefen för
landtförsvarsdepartementet ett detaljeradt förslag rörande
generalstabens ombildning, tjänstgjorde 1849–50 såsom
stabsadjutant hos högste befälhafvaren för svensk-norska
ockupationskåren å Fyen och biträdde 1858 chefen för
landtförsvarsdepartementet vid utarbetandet af de tre första
delarna af Tjenstgörings-Reglemente för armén. Under
ofvannämnda tid gjorde han åtskilliga gånger resor till
flera af Europas länder, för att inhämta närmare
kännedom om de särskilda staternas generalstaber,
ingenjörsväsen och fästningsbyggnader, samt befordrades 1849
till kapten i ingenjörkåren, och kallades 1851 till ledamot af
krigsvetenskapsakademien, blef 1852 major och 1858
öfverstelöjtnant i arméen samt utnämndes 1859 till
militärattaché i Wien. 1864 befordrad till öfverste
i arméen, sökte och erhöll han 1865 entledigande
från militärattachébefattningen samt året därefter
sitt afsked ur ingenjörkåren. Han hade ock under
denna tid varit flitigt verksam som militärskriftställare
och bl. a. utgifvit: Om fältarbetet 1845;
Historiska uppgifter rörande svenska generalstabens
organisation 1849; Arkiv till upplysning
om svenska krigskonstens och krigsinrättningarnes
historia, tidskiftet 1630–32 1854.
Efter sitt afskedstagande delade K. sin tid
mellan skötseln af sin egendom Stafsund å Ekerö
i Mälaren, åt hvilken han med stort intresse
ägnade sig, och allmänna angelägenheter. Redan
1844 hade han intagit sin plats å riddarhuset, i
hvars förhandlingar han deltog under alla riksdagar
utom 1859–60 och 1862–63. Hans under
flitiga studier förvärfvade solida kunskaper
kommo honom så mycket bättre till pass, som
de förenades med klarhet och skärpa i omdömet
och stor slagfärdighet i debatten. Att trots han
insattes i flera viktiga utskott, hans inflytande
dock ej blef än större än det blef, berodde på
hans tidigt utvecklade starkt utpräglade individualitet,
som ej lät sig inrangeras under något
bestämdt parti, utan i vissa afseenden företedde
en afgjordt frisinnad prägel, i andra åter en
starkt konservativ, hvaraf följden blef, att intet
läger kunde helt räkna honom som sin. Man
fick ock se K., som eljest räknades till riddarhusets
vänstra center, ifrigt motarbeta representationsreformen.
Efter dennas seger dröjde det ända till 1878, innan han åter
fick göra sitt inträde i riksförsamlingen som Älfsborgs läns
representant i Första kammaren, i hvilken egenskap han
fungerade till och med 1899 års riksdag. Antagligen
hade han för sitt framdragande ur glömskan
att tacka dels de protektionistiska tendenser,
han ådagalagt i sin skrift af 1867 om Jordbrukets
nöd och hjälp, dels och kanske hufvudsakligast den
broschyr, Grundskatterna samt rustning och rotering,
hvari han 1875 dragit i härnad för dessa skatters
afskaffande. I båda dessa afseenden var han nämligen i full
harmoni med den valkorporation, som skänkte honom sitt
förtroende. Under mellantiden hade han äfven
gjort sig förtjänt om den historiska forskningen
genom utgifvande af sin farmors fars, Riksrådet
och fältmarskalken, m. m., grefve Fredrik Axel
von Fersens historiska skrifter, 8 delar, 1867–72.
Man fick nu ock i Första kammaren se honom i samförstånd
med det då härskande landtmannapartiet, år efter år göra
sig till förkämpe för rundliga nedprutningar i
statsverkspropositionen och hålla ett vaket öga på
byråkratien, samtidigt som han lämnade sin handräckning i
kampen för grundskatternas afskrifning.
Till sin politiska åskådning visade han ett vackert
prof på en till entusiasm gränsande hängifvenhet
för den konstitutionella frihetens principer. Gällde
det ett försök att ens i aflägsnaste mån komma
tryckfriheten eller andra medborgerliga rättigheter
till lifs, kunde ingen påräknas säkrare stå
vakt om desamma än den åldrige friherren, hvilken
höll lika strängt på riksdagens värdighet
som på konungamaktens helgd och bevarandet af
dess prerogativ. Och gällde det nedprutningar å
första hufvudtiteln, kunde K. med säkerhet påräknas
såsom bekämpande sådana förslag. I
fråga om den politiska rösträtten ådagalade
han tidigt sin benägenhet för ganska radikala
ändringar, hvilka icke förflyktigades af hans till
fanatism gränsande protektionistiska ifver, liksom
han in i det sista blef oberörd af sina
ekonomiska meningsfränders reaktionära tendenser.
Få eller ingen riksdagsman torde väl ha
ådagalagt så mångsidiga intressen som K. Men
så har också ingen annan af våra riksdagsmän,
genom mängden och längden af sina anföranden
och motioner, blifvit så dyrbar för det svenska
riksdagstrycket som den utpräglade sparsamhetsifraren.
Det vackraste draget, som utmärkte
hans politiska verksamhet, var det manliga
mod, hvarmed han förfäktade sin mening, oberörd
af det ofta lössläppta stojet omkring
honom och oberörd af, om han stod i majoritet
eller minoritet.
K., som ytterligare 1878 utgaf Le comte de Fersen et la cour de
Françe, afled å sitt gods Stafsund d. 20 nov. 1902.
Gift 1863 med Marie Françisca Emilia
de Labensky, hade han i detta gifte sonen Axel
Alexander Camille Rudolf Emanuel, född i
Darmstadt d. 24 dec. 1867, fil. doktor i Würzburg
1895 och docent i zoologi vid Stockholms
högskola s. å. K. har företagit flera forskningsresor,
hvilka han beskrifvit, och dessutom författat
arkaiserande dikter samt texten till operan
Valdemarsskatten 1898. Han är sedan 1896
gift med Sigrid Maria Tyra Gyldén, dotter af
astronomen Hugo Gyldén (se sid. 418).
Klingenstierna. I slutet af 1500-talet lefde
i Hidinge socken i Nerike en bonde, vid namn
Jöns, hvars son Laurentius antog namnet
Hidingius och blef kyrkoherde i Kräklinge i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
