Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klick, Carl Henrik - Klinckowström - 1. Klinckowström, Carl Bernhard - 2. Klinckowström, Otto Vilhelm - 3. Klinckowström, Otto Vilhelm - 4. Klinckowström, Rudolf Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefnadsdagar. Af krigsrätten dömdes han från
lif, ära och gods med tillägg att hans namn, då
han ej själf kunde ertappas, skulle anslås på
skampålen i Stockholm, Åbo och Vasa. Då finska
kriget utbrutit 1808, infann sig K., som under
tiden lefvat i Ryssland, i Petersburg och gaf de
ryska statsmännen råd och anvisningar om, hur
Finlands ställning till Ryssland borde ordnas.
Någon själfständighet borde enligt hans mening
ej beviljas landet, utan detta införlifvas såsom
en provins med ryska riket. Icke långt därefter
torde han ha aflidit.
Gift 1783 med friherrinnan Anna Elisabet Armfelt.
Klinckowström. Släkten härstammar från Brandenburg,
där den i Uckermark innehade slottet
Klinckow. I fjortonde århundradet flyttade ätten
till Pommern, hvarest dess förste, till namnet
kände, stamfader Henrik Klinckow 1508 var rådsförvant
i Stralsund. Svenskt adelskap förlänades
släkten 1684, hvarjämte en gren 1759 upphöjdes
i friherrligt stånd.
1. Klinckowström, Carl Bernhard, Carl XII:s
kammarpage och gunstling. Född
i Wismar d. 16 okt 1682. Föräldrar:
regeringsrådet i Pommern
Martin Klinckowström
och Anna Elisabet Vorberger.
Årsbarn med Carl XII, antogs
han, s. å. konungen uppsteg på
tronen, till kammarpage och följde
till sin död sin konungen troget i faror och äfventyr,
ridter och bataljer samt var den ende, som förmådde
täfla med Carl i djärfhet och uthållighet
på hästryggen. Vid landstigningen på Seeland,
i slaget vid Narva, vid öfvergången af Düna,
öfver allt i krutrök och kulregn, bland död och
faror, sågs K. främst och vid konungens sida.
Också voro hans gunst och inflytande hos Carl
så stora, att en mängd personer sökte med vängåfvor
vinna den unge pagens välvilja och förord.
Ehuru passionerad spelare, lämnade han
vid sin död en förmögenhet af den efter d. v.
förhållanden betydliga summan af femtio tusen
riksdaler, som han sades ha samlat på detta sätt.
Hans unga lif slutade utanför murarna af Kalisch
d. 26 okt. 1704. Då general Dücker på konungens
befallning ridit fram till vallarna för att uppfordra
staden att gifva sig, aflossades från en
styckeglugg ett skott, som träffade K. och sträckte
honom död till marken. Det trolösa lönnmordet
retade så svenskarna, att Dücker genast lät nedskjuta
tio af de fångna sachsarna som ett försoningsoffer
åt K:s skugga. Hans lik fördes sedan
med arméen, tills man fick tillfälle att sända det
till Pommern, där det nedsattes i Klinckowströmska
grafven i Stralsund.
2. Klinckowström, Otto Vilhelm, ämbetsman.
Född i Wismar d. 27 nov. 1683;
den föreg. bror.
K., hvilken
ägnade sig åt den civila banan,
började denna som auskultant i
Wismarska tribunalet och förordnades
1705 till kanslist i livländska
afdelningen af konungens
kansli.
Han befordrades därefter
till sekreterare hos generalguvernören öfver
Pommern och anställdes som kommissionssekreterare
vid polska hofvet 1708. Kort efter nederlaget
vid Pultava ankom K. till Carl i Bender,
med underrättelsen, att prinsessan Hedvig Sofia
aflidit. Konungen behöll honom kvar tills vidare
och sände honom i juli s. å., 1709, till tatarkanen
för att med denne inleda några underhandlingar
till Carls fördel. 1715 befordrad till sekreterare
vid tyska expeditionen af kansliet, erhöll han
1726 kansliråds titel och afgick s. å. som envoyé
till preussiska hofvet. Han fick s. å. af England
mottaga 200 pd st. såsom belöning för en
uppseendeväckande broschyr, hvari han förordat
Sveriges anslutning till den s. k. Hannoverska
alliansen. Död barnlös 1731 vid Pyritz’ hälsobrunn
i Pommern.
Gift med polska grefvinnan
Carischa Bonkoffsko.
3. Klinckowström, Otto Vilhelm, rysk ämbetsman.
Född 1778; den föregåendes broders
sonson. Föräldrar: En af rikets herrar friherre
Ture Leonhard Klinckowström och grefvinnan
Hedvig Eleonora von Fersen, dotter af Axel Fersen d. ä.
På den militära banan, hvilken K.
1790 beträdde såsom fänrik vid Psilanderhielmska
regementet, hade han avancerat till öfverstelöjtnant
i arméen och generaladjutant, då han
1816 öfverflyttade till Finland och ingick i rysk
tjänst. Här befordrades han 1821 till landshöfding
öfver Viborgs län, men tog fyra år
därefter afsked från detta embete och ingick
som ledamot i kejs. finska senaten. 1835 utnämndes
han till geheimeråd och följande året
till ledamot af censur-öfverstyrelsen i Finland.
Befordrad till generallöjtnant vid finska ingenjörkåren
1841 förordnades han slutligen till hofmästare
vid kejserliga hofvet i S:t Petersburg
1848. Han ansågs här utöfva ett allt annat än
gagneligt inflytande och som, om ock ej upphofsman,
så åtminstone som medskyldig, till de
flesta af de egenmäktiga och reaktionära åtgärder,
som fördystrade 1840-talet. Död i Helsingfors
d. 27 januari 1850.
Gift 1: 1810
med Sara Cuthbert; 2: 1840 med Elisabet
Krause.
4. Klinckowström, Rudolf Mauritz, militär,
politiker, skriftställare. Född i
Stockholm d. 8 aug. 1816; den
föreg. brorson. Föräldrar: öfverstelöjtnanten
i flottan frih. Axel
Leonhard Klinckowström o. Kristina
Charlotta Österberg.
Fadern var en mångsidigt bildad och
intresserad man, som i offentligt
uppdrag åren 1818–20 vistades i Förenta staterna
och därom skref ett par volymer, vittnande icke
blott om en för den tidens europeiska män ovanlig
fördomsfrihet och vakenhet, utan ock om
nyssnämnda mångsidiga intressen.
Efter genomgången
lärokurs å Karlberg befordrad 1836 till
underlöjtnant vid ingenjörkåren, fortsatte sonen
1838–41 sina militära studier å Marieberg och
kvarstannade där, efter tagen examen, i tre år
såsom repetitör. 1844 utnämnd till generalstabsofficer,
delade han från denna tid sin tjänstgöring
mellan ingenjörkårens och generalstabens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
