Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josephina Maximiliana Eugenia Napoleona - 1. Josephson, Jacob Axel - 2. Josephson, Ludvig Oskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och behöfvande till nytta. Men själf hemsöktes
hon af svåra pröfningar, i det att döden obarmhärtigt
härjade bland hennes kära. Hon miste
sålunda sin moder, sin son prins Gustaf, sin
broder prins Max och sin make, kung Oscar,
hvilken afled d. 8 juli 1859. Och som änkedrottning
måste hon upplefva, att drottning Lovisa,
konung Carl XV, prins August och hennes enda
då lefvande syster, änkekejsarinnan af Brasilien,
jämte flera andra nära släktingar rycktes bort.
Hur omtyckt änkedrottningen var, framgick bl. a.
af den storartade hyllning, som nationen frambar
till henne på 50-årsdagen af hennes ankomst till
norden, hvilken festdag ägde rum d. 13 juni
1873 på Rosendals lustslott å Djurgården och
d. 6 juli 1874 på slottet i Kristiania. Stora
penningmedel ställdes då till hennes disposition,
som änkedrottningen ytterligare ökade och öfverlämnade
till förvaltning åt olika styrelser. I
Sverige stiftades då, 1873, »Föreningen till minne
af konung Oscar I och drottning Josephina»,
som skulle bereda stöd åt värnlösa och fallna,
och i Norge, 1875, »Enkedronning Josephines
legat for kvindelig uddannelse». En anstalt, som
hon af egna medel ville bekosta, var »Konung
Oscar I:s minne», där äldre kvinnor, som haft
bättre dagar, skulle få ett hem. Utrymmet
tillåter oss icke att uppräkna alla de anstalter,
som stodo under hennes ledning eller beskydd.
Drottningens hälsa var emellertid icke den bästa,
och 1869 vistades hon flera månader i Bayern,
liksom 1873. Två år senare reste hon till Rom,
men angreps på hemresan i Milano af en svår
sjukdom. Efter sin återkomst till fäderneslandet
lades hon i maj 1876 på sjukbädden och afled
d. 7 juni, djupt sörjd af de svenska och norska
folken.
1. Josephson, Jacob Axel, musiker, tonsättare.
Född i Stockholm d.
27 mars 1818. Föräldrar: grosshandlaren
Salomon Josephson
och Beata Levin.
Efter inhämtade elementarkunskaper vid
Jakobs och Klara läroverk samt
Stockholms gymnasium, blef J.
student i Uppsala 1835, aflade
fil. kand.-examen 1842 och promoverades, sedan
han offentligen försvarat en afhandling, Några
momenter till en karakteristik af den nyaste
musiken, sistnämnda år till fil. doktor. Under
tillsyn af fadern, en mer än vanligt musikbildad
man, hade J. tidigt ägnat sig åt utöfningen af
tonkonsten. I umgänget i universitetsstadens den
tiden mest musikaliskt bildade hem, von Kræmers,
Atterboms, Geijers, fru Silfverstolpes, utvecklades
hans håg för tonernas konst allt mera, så
att han efter vunnen doktorsgrad beslöt att helt
och hållet ägna sitt lif åt musiken. Med understöd,
förnämligast af Jenny Lind, företog han
1843 en utrikes resa, studerade orgelspelning
under Julius Schneider i Dresden och komposition
under Hauptmann och Gade i Leipzig.
Under åren 1845–46 uppehöll han sig i Rom
och återvände 1847 till Sverige, där han, efter
att en tid såsom kördirigent hafva ledt Filharmoniska
sällskapets i Stockholm öfningar, utnämndes
till direktor musices vid Uppsala universitet
1849. Hän stiftade han ett Filharmoniskt sällskap
och gaf med detta, den akademiska sångföreningen
och kapellet, större musiktillställningar,
dels i Uppsala, dels i Stockholm, samt gjorde
därunder svenska allmänheten bekant med de
Händelska oratorierna samt andra klassiska och
moderna musikverk. 1864 förenade han med
sin befattning såsom kapellmästare organistsysslan
vid Uppsala domkyrka och erhöll med anledning
af sin tjugufemåriga verksamhet såsom direktor
musices vid universitetet, 1874, professors namn,
heder och värdighet. Under sin vistelse i Rom
inkallades J. till hedersledamot af akademien
Santa Cecilia och invaldes 1857 till ledamot af
Svenska musikaliska akademien.
1841 utgaf han sina första sånger, tillägnade Jenny Lind,
och eröfrade samma år det Bergfalkska priset för
ett skaldestycke Konstnärens morgondröm. På
det rent musikaliska området har han utgifvit:
Elementarlära i musik 1860; Islossningen, för
kör och orkester, samt Symfoni i Ess-dur; Korsriddarne
utanför Jerusalem, för soli, kör och
orkester; Kyrie; Quando corpus morietur; Festhymn
vid Musikaliska Akademiens hundraåriga
jubileum; Sorgmusiken vid de akademiska minnesfesterna
efter K. Oscar I, Carl XV och
prins Gustaf; flerstämmiga sånger, flera häften
solosånger m. m.
Efter Fr. Berwalds frånfälle
1868 erhöll J. Musikaliska akademiens uppdrag
att fortsätta granskningen och omarbetningen af
den svenska koralboken samt utgaf 1877 ett förslag
till ändringar, omfattande koralerna 60–200.
Det är framför allt på visans område, som
J. är stor. I melodien ligger hans styrka och
originalitet, och sådana saker som Värme och
ljus, Den resande studenten, Längtan från
hafvet, Si dormis doncella, Vårhälsning, I skogen,
Stjärnklart, Venetiansk sång, Fågeln i
november m. fl., komma att lefva i alla tider.
J:s arbete och uppförandet af de stora oratorierna
inverkade icke blott i estetiskt, utan äfven i
religiöst och moraliskt afseende lyftande på den
studerande ungdomen. En kristligt religiös stämning
tog sig uttryck i flera af hans tonsättningar,
och 1841 öfvergick han från judendomen till
kristendomen.
J. afled i Uppsala d. 29 mars
1880.
N. P. Ödman utgaf 1885 en minnesteckning
öfver honom, kallad »Ur en svensk tonsättares
lif».
Gift 1: med Hilda Schram och
2: 1866 med Lotten Piscator.
2. Josephson, Ludvig Oskar, teaterdirektör,
dramatisk författare. Född i
Stockholm d. 20 febr. 1832; den
föregåendes bror.
Den torftiga ställning, hvari fadern vid sitt
frånfälle lämnat familjen, nödgade
J. att söka sin utkomst
som bokhandelsbiträde. Under en
vistelse i Paris 1851–53 kom
han i egenskap af expedit hos en af denna
stads förnämsta bokhandelskommissionärer i beröring
med flere af Frankrikes vittra författare,
hvarjämte han med oaflåtligt intresse följde
teatrarnas företeelser. Återkommen till Sverige,
öppnade han i Stockholm 1855 en bokhandel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
