Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herslow, Carl Christian Peter - Herweghr, Daniel - 1. Hesselius, Andreas - 2. Hesselius, Anders - 3. Hesselius, Gustaf - 4. Hesselius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Sydsv. Dagbladet hafva städse ådragit sig de
politiskt intresserades uppmärksamhet, när han
med långa mellanrum funnit sig böra taga till orda
för att häfda sin, om ock moderata, dock otvetydiga
framstegsståndpunkt. Mer än en gång har
det ock varit fråga om H:s inträdande i statsrådet,
men ehuru han hittills bestämdt afböjt dylika
erbjudanden, anses han dock fortfarande ha underhand
utöfvat ett ej obetydligt inflytande å det
politiska lifvet. Från 1891 är H. ordförande i
Malmö stadsfullmäktige och bekläder den främsta
platsen i en mängd ekonomiska och andra företag
i sin hemstad.
Gift 1867 med Hulda Wilhelmina Tranchell.
Herweghr, Daniel, biskop, skriftställare. Född
i Nedra Ullerö församling i
Vermland d. 28 april 1720.
Föräldrar: lektorn vid Karlstads
gymnasium Gustaf Herweghr
och Sara Elisabet Tilas.
H. promoverades i Uppsala till
filosofie magister 1746. Fyra år
senare anställd vid Vesterås gymnasium,
beklädde han, med alltid samma anseende,
flera lärareplatser till 1765, då han utnämndes
till domprost vid Vesterås domkyrka.
Hugnad med teologie doktorsvärdigheten vid
jubelfesten i Lund 1768, befordrades han tre år
senare till pastor primarius vid Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm, men fullmakten återkallades
af 1771–72 års ständer. 1773 förflyttades
han till biskopsstolen i Karlstad. Såsom själfskrifven
representant i prästeståndet deltog han
i alla riksdagar 1769–86 och tillhörde först
Hattarne och sedermera, väl förnämligast genom
svärsonen, Johan von Engeströms (se sid. 302)
inflytande, det mot Gustaf III oppositionella landtpartiet.
Han var tvänne gånger uppförd på
ärkebiskopsförslag och afled på Forsbacka bruk
i Dalsland d. 28 sept. 1787.
H. var en af
sin tids utmärktaste predikanter, skicklig filolog,
hvilket han ådagalade såsom ledamot i bibelkommissionen,
och utmärkt skriftställare. Af
hans tryckta arbeten må här nämnas: Natura
et indoles syllabæ Hebreæ 1748; Expositiones
textuum sacrorum in diebus poenitentialibus
1755–62; Prof af Grækers fordna vitterhet
genom öfversättningar af Lucianus 1761; Biskop
Rudbeckii lefverne 1794, åtskilliga tillfällighetstal
och flera lefnadsbeskrifningar i Gjörwells
samlingar. Han hade dessutom gjort stora
samlingar till Vesterås stifts historia, hvilka till
stor del gingo förlorade vid hans död.
Gift med Hedvig Johanna von Unge.
1. Hesselius, Andreas, präst. Född i Stora
Skedvi socken i Dalarna d. 8 maj 1677. Föräldrar:
sedermera kyrkoherden i Folkärna Anders
Hesselius och Maria Bergius.
Sedan H. vid trettio års ålder i Uppsala erhållit lagerkransen,
emottog han helt oväntadt 1711 svenska
regeringens fullmakt att vara predikant vid de
svenska församlingarna i norra Amerika. Han
kvarstannade där till 1723, under hvilka tolf år
han tjänstgjorde mera som missionär än pastor
i egentlig mening, företog vidsträckta vandringar
och omvände så väl negrer och mulatter, som
kväkare och presbyterianer till den ortodoxt
evangeliska kyrkans tro. Slutligen återkallad genom
ett bref från biskop Svedberg, undfick han
1725 fullmakt såsom kyrkoherde i Gagnef i
Dalarne, hvilket ämbete han innehade till sin
död d. 23 dec. 1733.
Gift 1: l7l3 med Sara
Wallrave och 2: 1725 med Brita Lagerbeck.
2. Hesselius, Anders, vitterhetsidkare. Född
1714 i Amerika, hvarför han gemenligen kallas
Americanus och son till den föregående,
med hvilken han 1724 kom öfver till Sverige,
uppehöll han sig sedan i Uppsala, där han
gaf undervisning i engelska språket, och dog
i Stockholm i april 1762.
Såsom skriftställare
pröfvade H. först sin styrka i sällskap
med O. Celsius, genom utgifvandet af en
satirisk-moralisk veckoskrift Thet Swenska Nitet
1738 och sedermera på egen hand med
ett annat rimmadt dagblad Then Swenska
Sanningen 1739–40. Vidare utgaf han under
pseudonymer: »Angantyr Heidriksson Vinlandsfarare»
m. fl. en stor mängd politiska poem i
anledning af dagens händelser, af hvilka det
största är en i lyrisk form affattad Sagan om
Hildurs och Frodes gyllende Tid och Sälla Frihets-Åhr
1755. Han sysslade äfven med dramatiskt
författarskap och utgaf: Vänskap och trohet
i döden eller den indianska printzessan
Zaletta 1740, samt Erik den Nionde eller Helige
fordom konung i Uppsala 1740 m. fl.
Enligt en uppgift i Sv. Mercurius för 1755, skall antalet
af de af H. författade mindre poem, såsom bröllops- och
grafskrifter, gratulationer o. d., då uppgått
till inemot tusen stycken.
3. Hesselius, Gustaf, ornamentsmålare. Född
i Gagnef i Dalarne 1727; den föregåendes halfbror.
Om hans tidigare år känner man ej vidare,
än att han anstäldes vid de då pågående prydnadsarbetena
å Stockholms slott och vid samma tid
stod under den berömde Johan Paschs ledning.
För att ytterligare utbilda sin talang såsom dekorationsmålare,
företog han 1757 en studieresa till
Paris, där han under några års vistelse hugnades
med rikliga understöd af slottsbyggnadsmedlen.
Återkommen till Sverige 1764 fick han i uppdrag
att måla de dörrstycken, som ännu ses i k. slottet,
och fortfor med detta arbete i några år samt
utnämndes till k. hofmålare. 1771 upphörde
hans verksamhet vid slottet, förmodligen i följd
af hans sjuklighet, hvarefter han afled i Stockholm
i början af sept. 1775. Af hans egna
verk är nu mera intet med säkerhet kändt.
Gift 1766 med Louisa Charlotta Fredrika Meyer.
4. Hesselius, Johan, läkare. Född i Falun
1687; de föregåendes farbror och broder till H. 1.
H. ägnade sig åt den medicinska
banan och utnämndes 1715 till provinsialmedikus
i Vestergötland. Sex år därefter gjorde
han i sällskap med Emanuel Svedenborg en
resa till Holland, där han 1721 promoverades
till medicine doktor i Harderwijk. År 1728
befordrades han till provinsialläkare i Nerike
och Vermland, blef 1736 assessor i kollegium
medicum och 1745 ledamot af Vet.-akad.
Död på sin egendom Alkvettern i Vermland
d. 10 april 1752.
H. var en utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
