Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helmfeldt, Simon Grundel - Helsingius, Petrus Jonæ - Helsingius, Daniel - Helvig, Carl Gottfried - Henck, Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1647 med Margareta von Truchses och 2: 1665
med friherrinnan Margareta Hedvig von Parr.
Helsingius, Petrus Jonæ, präst. H. var född
1592 i Helsingland och kallades,
för att åtskilja honom från andra
personer med samma namn, af
sin samtid Helsingius.
Under sin studietid i Västerås skola sändes
han jämte ett par af sina
kamrater – de sedan hvar för
sig namnkunniga Georg Stjernhjelm
och Jonas Columbus – på biskop Rudbeckii
föranstaltande till utländska lärosäten och
blef troligen under denna utrikes vistelse filosofie
magister i Wittenberg. Vid sin hemkomst 1625
förordnades han till lektor och konrektor i Västerås,
men kallades redan efter fyra år därifrån
till kyrkoherde i Mora i Dalarne. Hans duglighet
och rättframma umgängessätt med allmogen
gjorde honom snart känd öfver hela provinsen
och föranledde hans kallelse och utnämning till
kyrkoherdebeställningen i Falun 1641. Här föranstaltade
han om en ny kyrkas uppbyggande,
insattes till ordförande i det konsistorium, Rudbeckius
lät inrätta i Falun, och var riksdagsman
1649. H. eller »mäster Per», som han enligt
tidens sed kallades, stod i mycken gunst hos drottning
Kristina, hvilken roades af hans skämt och
konstlösa sätt att uttrycka sig.
Under riksdagen
1649 predikade han i slottskapellet. Drottningen,
som ej var närvarande, befallde H. uppläsa
samma predikan för henne på eftermiddagen,
då han började sitt föredrag sålunda: »Här står
jag och ska värma upp den kål’n som jag kokade
i förmiddags.» – En gång predikade H. i Falu
kyrka, då där inkom en man, utstyrd enligt tidens
mod med öppna ärmar, band och grannlåter på
kläderna. När H. från predikstolen blef honom
varse, utropade han: ȁh si, hur f-n har farit
fram med den där karl’n; hur han har slitit och
rifvit honom... Gud bevar’oss ifrån’en! ... tar
och ler ut’n!»
När drottning Kristina under
sin vistelse i Falun bodde hos H., hade en henne
tillhörig knähund en dag vid taffeln kommit upp
på bordet och gick från den ena till den andra,
Hofmännen bjödo honom af hvad de hade på
sina tallrikar, under yttrande: »behagar hund kött,
stek?» o. s. v. – När hunden kom till mäster
Per, grep denne honom om nacken och sade:
»behagar hund spatsera på golfvet? När jag var
hund, fick jag vackert hålla mig under bordet.»
H. afled d. 23 juni 1663.
Gift med Katarina
Henriksdotter. Barnen kallade sig Moræus.
Helsingius, Daniel, skriftställare. Född i Finland
1717. Föräldrar: domprosten
i Borgå Georg Helsingius och Brita
Schmidt.
Student i Åbo 1732
och i Uppsala 1734, aflade H.
vid sistnämnda universitet filosofie
kandidatexamen och antogs därefter
till notarie i borgrätten i
Stockholm.
Det var dock å
ett helt annat område, H. skulle förvärfva sin
ryktbarhet. Lifligt intresserad för tidens politiska
frågor, hvässade han sin skarpa penna till
Mössornas förmån och, tack vare partivännernas
inflytande, befordrades H. vid 1760–62 års
riksdag till k. bibliotekarie å antikvitetsarkivets
stat med k. sekreterares fullmakt, från hvilken post
Hattarna skyndade att aflägsna honom, när de åter
kände sig fasta i sadeln.
Han hade nämligen
under mellantiden ådragit sig deras djupa hat
genom en mängd politiska pamfletter, öfverflödande
af satirisk skärpa, men också utmärkta
af en hänsynslöshet utan like. Redan blotta rubrikerna
gifva en smakbit å innehållet; Öfversättaren
af en svensk mans tankar hälsar utgifvaren
af Aristarchus (Gjörwell) med en lärd
kyss, 1769, Triumviratet å Momi parnass, 1769,
Ärestod öfver ett växande cadaver, 1771. Efter
afsättningen var H. flitig medarbetare i det af
assessor Pfeiffer utgifna »Dagligt Allehanda» ända
till sin död i Stockholm den 12 aug 1774.
Ogift.
Helvig, Carl Gottfried, artilleriofficer. Född
i Wolgast d. 7 sept. 1765. Föräldrar: stadsbyggmästaren
i Stralsund Kasper Kristian Helvig och
Maria Sofia Peters.
Efter genomgången fortifikationsexamen
anställdes H. som »vallmästare»
på extra stat och kommenderades till Göteborg,
där han tog tjänst såsom simpel artillerist. I affären
vid Qvistrum 1788 blef H. af danskarne tillfångatagen
och kvarhölls af dem till fredsslutet
nov. s. å., hvarefter han 1789 befordrades till
löjtnant vid Helsinge frikår. Enligt egen önskan
förflyttad till artilleriet, bevistade han fälttåget i
Finland och utnämndes 1791 till underlöjtnant
och adjutant vid Stralsunds artilleribataljon. Vid
denna tid började H. väcka uppmärksamhet för
sina insikter i artillerivetenskapen. Han uppgjorde
ritning till de s. k. lätta sexpundiga kanonerna,
afgaf förslag till åtskilliga förbättringar
vid land- och sjöartilleriet, framställde nya mönster
för husarsablar, pistoler för kavalleriet, infanteri- och
jägaregevär, m. m.
Under detta
avancerade han genom alla graderna i artillerivapnet
och blef 1805 generaladjutant samt öfverste
i och inspektör för artilleriet. År 1807 upphöjd
i adligt stånd, befordrades han s. å. till generalfälttygmästare
och chef för artilleriet. Cardell
hade vid denna tid vunnit rykte såsom en af
Europas utmärktaste artilleriofficerare, men hade
liksom mången storhet den svagheten att ej tåla
någon, som kunde fördunkla hans ära. De trakasserier,
för hvilka H. genom Cardells afundsjuka
utsattes, uttröttade honom så, att han 1815
begärde och erhöll afsked ur svensk tjänst. Han
ingick därefter 1816 såsom generalmajor i preussiska
artilleriet samt undfick 1826 generallöjtnants
namn, heder och värdighet och titel af excellens.
Den senare delen af sitt lif bodde H. i
Berlin, där han ägnade sig åt vetenskapliga forskningar
och i flere år var sysselsatt med ett stort
verk öfver Vitruvius.
Död d. 11 maj 1844.
Gift 1803 i Weimar med den inom tyska litteraturen
berömda författarinnan Anna Amalia von
Imhoff, som af sådana storheter som Göthe och
Schiller uppmanades till att skrifva och 1826
till tyska öfversatte Tegnérs »Frithiofs saga».
Henck, Mikael, amiral. Född d. 6 dec. 1667 i
Stettin och son af en skeppare Hans Henck därstädes.
I unga år gick H. till sjös och seglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
