Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hagberg, Jakob Teodor - Hagborg, Vilhelm Nikolaus August - Hagdahl, Charles Emil - Hagelstam, Otto Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgifvit: Hvarför är vår tid icke poetisk?
Några ord med anledning af B. E. Malmströms
uppsats i Tidskrift för Litteratur 1852;
Italiensk Språklära 1863; Carl XII, historiskt
skådespel 1864; Carl XI, dramat. dikt, uppf.
på K. Dramatiska teatern för 1:a gången 1865;
Det historiska skådespelet. Estetisk undersökning
1866; Frithiofs Saga såsom svensk nationaldikt
1866; Trenne dramer af don Pedro
Calderon de la Barca i svensk öfvers. 1870;
Den provençalska vitterhetens återuppståndelse i
det XIX århundradet 1873; Petrarcas sonetter
till Laura i svensk öfvers. 1874.
Gift 1860
med grefvinnan Louise Jakobina von Schwerin,
sondotter af prosten, grefve F. B. von Schwerin
(se nedan).
Sonen Karl August H., född i
Uppsala d. 3 okt. 1865, student i Uppsala 1884
och sedan 1892 tillhörande Aftonbladets redaktion,
har som vitter öfversättare fullföljt släktens
traditioner genom flera af kritiken varmt vitsordade
tolkningar af Galdòs’ Dôna Perfecta,
Echégarays Galeotto 1902, Främmande dikter,
tolkade på svenska 1900, m. fl. H. redigerade
äfven 1898–1900 Publicistklubbens facktidning
Pressen.
Hagborg, Vilhelm Nikolaus August, genremålare.
Född i Göteborg d. 26
maj 1852. Föräldrar: lektorn
Nikolaus Hagborg och Vilhelmina
Margareta Schagerström.
H., som 1871 inskrefs som elev
vid konstakademien i Stockholm,
kom 1875 till Paris, där han
vidare utvecklade sig genom lugnt,
energiskt arbete. Under akademitiden hade han
gjort sig känd genom några små genretaflor;
nu försökte han sig så väl på det religiösa måleriet
som kostymgenren. Med vårdad och känd
pensel framställde han flera scener från direktoriet.
Från 1877 stammar hans Väntan, en fiskarhustru
som med sitt barn på armen står på en
brygga, sedd mot ett grått haf. H. hade nu
funnit sin riktiga motivkrets. Vid Normandies
kust studerade han sedan på allvar fiskarebefolkningen
och målade till salongen 1879 Lågvatten
vid engelska kusten, då ostronfiskare med
sin fångst vända hem i den klara morgonen.
Taflan belönades med 3:e klassens medalj och
inköptes till Luxembourg. H. blef nu med ens
en eftersökt målare, som erhöll beställningar i
massa, och han höll också fast vid ungefär
samma motiv. Bland hans arbeten märkas På
stranden vid Agen 1880, Invigningen af en
fiskarbåt 1881, Potatisplockarna 1882, Kyrkogård
i Tourville 1883, på Göteborgs museum,
Alerte 1884, Morgon i Cayeux 1886, inköpt
af Nationalmuseum, Kom, 1888, den franska
bybilden Träta, m. fl.
En del af H:s taflor
äro kyligt och glatt genomförda bilder, som
visa mera chic än personlig känsla, men andra
präglas af duktigt naturstudium och känslig framställning.
H., som är bosatt i Paris, har under
åtskilliga somrar gjort studier i hemlandet och
äfven utställt svenska bilder, som dock ha ett
visst franskt tycke.
Gift med Gerda Göthberg.
Hagelstam, Otto Julius, militär, kartograf.
Född på Prostviks gård i Finland
d. 11 mars 1785. Föräldrar:
kaptenen vid arméns flotta Gabriel
August Hagelberg och
Anna Lovisa Qvick.
H. ingick
vid femton års ålder i kronans
tjänst såsom extra kvartersman
vid skeppsbyggeriet på
Sveaborg och utnämndes 1801 till fänrik, då
han kallade sig Hagelstam. Under de närmast
följande åren beordrad till rekognosceringar
och sjömätningar, befordrades han till löjtnant
i flottorna 1808 och utförde under det s. å.
utbrutna finska kriget flera krigarebragder, då
han i mer än tjugu fäktningar sammandrabbade
med ryssarna, såsom vid Lemo, Sandö, Grönviks
sund, Palva, Kahiluotoön, o. s. v.
Efter
hemkomsten befordrad till löjtnant på stat
vid Stockholms station, utnämndes han 1810 till
kapten i flottorna och s. å. till kapten på stat
vid den då nybildade sjömätningskåren. De
följande åren ånyo kommenderad på sjömätningar,
blef han 1813 major och öfveradjutant för
sjöärendena hos d. v. fältmarskalken v. Essen.
Följande året såsom regeringens kommissarie afsänd
till Köpenhamn, för att emottaga alla kartor,
planer och handlingar rörande Norge, upprättade
han s. å. en fullständig Karta öfver
skärgårds-krigsteatern, från Svinesund till staden
Moss i Norge, ritade 1815 en stor geografisk,
militärisk och statistisk Karta öfver Norge
och skänkte den åt kronprinsen, som därför befordrade
honom till öfverstlöjtnant i flottorna.
1816 utgaf han en Situationskarta öfver Kristiania,
författade 1817–1818 en stor geografisk,
militärisk och statistisk Karta öfver Sverige,
hvilken blef så omtyckt, att H. erhöll en
kunglig gratifikation och blef upphöjd i adligt
stånd 1818. Två år senare utarbetade han en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
