Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genberg, Paulus - 1. Georgii, Carl Fredrik - 2. Georgii, Nils - 3. Georgii, Per Evert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Brunflo socken i Jämtland d. 13
april 1811. Föräldrar: landtbrukaren
Anders Paulsson och Anna
Persdotter från Genvalla, stamorten
för den i Norrland vidt
utbredda släkten Genberg.
Student i Lund 1828, promoverades
han 1835 till filosofie doktor och
utnämndes två år därefter till docent i romersk
vältalighet och poesi. G. utnämndes 1842 till
adjunkt i samma ämnen och befordrades 1847
till professor i praktisk filosofi.
Representant
för Lunds universitet under en del af riksdagen
1847–48, deltog han i »reformvännernas sällskaps»
förhandlingar och invaldes i dess styrelse.
Måhända föranleddes häraf Oskar I att 1848 inkalla
honom i sin mera liberala ministär som statsråd
och chef för ecklesiastikdepartementet, hvilket
förtroendeämbete han innehade till 1852, då han
utnämndes till biskop i Kalmar.
Teol. doktor
vid kröningen 1860. Led. af Svenska akademien
1871. G. bevistade 1868 och 1873 års kyrkomöten.
Hans tryckta skrifter äro: De verbo
infinito Latinorum 1837; De gerundiis et supinis
Latinorum commentatio l84l ; Klassisk philologi,
begreppsbestämning (i Studier, Kritiker
och Notiser) 1842; Om latinska poesien i våra
dagar 1843; De principio philosophiæ moralis
1846; Belysning och granskning af Hegelska
philosophiens hyperboreiska referering 1846; åtskilliga
uppsatser i periodiska skrifter. G. var en
mångsidigt lärd man samt vältalare. På kyrkolagstiftningens
område var han framstående. Under
hans ministertid utfärdades cirkuläret af d.
6 juli 1849, som lade den nya grunden till de
svenska läroverkens organisation, och utfärdades
de nya universitetsstatuten af 1852. G. hade
äfven en rätt stor del i det 1848 af regeringen utarbetade
representationsförslaget. Som domkapitelsordförande
ansågs G. vara en af de förnämste.
Hans filosofiska ståndpunkt var eklektisk; ingen
filosof tillfredsställde honom fullständigt.
Död i Kalmar d. 29 sept. 1875.
Gift 1849 med Amalia Charlotta Kristina Toll.
1. Georgii, Carl Fredrik, historiker. Född i
Stockholm d. 26 aug. 1715. Föräldrar: hofapotekaren
Peter Eberhard Georgii och Birgitta Elisabet
Ziervogel.
Sedan G. i Uppsala vunnit
den filosofiska graden, ämnade han först beträda
den civila tjänstemannabanan och lät inskrifva
sig som e. o. kanslist i k. kansli. Han återvände
likväl inom kort till universitetet, utnämndes
till docent och befordrades 1753 till
professor i historia.
G. var mer stilist än
egentlig historisk forskare. »Han förde en
vacker penna, både på latin, svenska och
fransyska, hvilket sistnämnda språk han talade
som en infödd.»
Af hans arbeten, hvilka
han mest meddelade i akademiska dissertationer,
må nämnas: Instruction för gouverneuren
hos Svea Rikes Cron-Printz 1756; Historiola
controversiæ recens motæ de antiquitate regni
Sueo-Goth. 1751; De peregrinis imperii Sueo-Goth.
regibus ante foedera Calmariensia 1776;
Aristocratia sub regibus Folkungensibus 1780
o. s. v.
Död i Uppsala d. 12 april 1795.
Gift 1758 med Maria Elisabet Appelbom.
2. Georgii, Nils, medaljgravör. Född i Stockholm
d. 16 aug. 1717 ; den föreg. broder.
Vid femton års ålder blef G. satt i
lära hos den berömde medaljören
Hedlinger, hvars konst han så
lyckligt tillägnade sig, att han
ännu helt ung ensam bestridde
hans post under en af Hedlinger
företagen resa till Ryssland. Något
senare, då Hedlinger åter
befann sig på resor och hans vikarie Fehrman
hade insjuknat, måste G. åtaga sig graveringen
af begrafningsmedaljerna öfver drottning
Ulrika Eleonora och utförde detta uppdrag
med så stor skicklighet, att han 1744 kallades
till Ryssland för att modellera kejsarinnan Elisabet.
Återkommen till Sverige 1746, präglade han,
året därefter, en jetton för Vet.-akad. G. anträdde
därpå en utrikes konstresa, som likväl ej
kom att sträcka sig längre än till Berlin. Preussiske
konungen, som nyss förut verkställt en omorganisation
af landets hela justitieväsende, önskade
nämligen bevara minnet däraf genom en
medalj. Detta arbete uppdrogs åt G., som, påverkad
af de frikostiga anbud hvilka gjordes
honom, beslöt att tills vidare kvarstanna i Berlin.
Här utvecklade han en långvarig och berömlig
verksamhet: upprättade preussiska myntverket
ur dess förfall och utarbetade en stor mängd
medaljer, bland andra öfver fältmarskalken
Keith, Fredrik den store, landtgrefven Vilhelm
af Hessen-Kassel, m. fl.
1782 återvände han
till Stockholm där han dog d. 6 april 1790.
Han har äfven uppträdt som vitterlekare och
estetiker genom: Theori om zirater 1786 samt
Något med svaga färger, eller uti prosa skrefne
målningar och fabler 1787.
Gift 1754 med Maria Schenk.
3. Georgii, Per Evert, landshöfding. Född
i Uppsala d. 20 aug. 1759; den
föreg. brorson och son till G. 1.
G. erhöll under sin faders handledning
en klassisk bildning.
Efter någon tids tjänstgöring i
Svea hofrätt såsom vice notarie,
öfverreste han till Finland och
ingick 1785 i Åbo hofrätt, hvarest
han befordrades till assessor 1789. Följande året
generalauditör i Finland, utnämndes han 1797 till
hofrättsråd och förordnades året därefter till revisionssekreterare
och föredragande för finska
egodelningsmål.
Återkallad till Sverige, befordrades
han 1798 till underståthållare i Stockholm
och utnämndes 1802 till landshöfding i Stockholms
län – den förste ofrälse, som beklädt detta
ämbete. G:s sista värf i statens tjänst var som
ledamot i konungens högsta domstol, hvartill han
utnämndes 1803.
Död i Stockholm d. 2 dec. 1808.
Både såsom människa och ämbetsman
ägde G. ett högt och välförtjänt anseende. Med
ett fördelaktigt och vördnadsbjudande yttre förenade
han en ovanlig gåfva att intaga och öfvertyga
och ägde till sitt förfogande en arbetskraft,
som värdigt öfverensstämde med hans sällsynta
ämbetsmannaskicklighet. Vän och lycklig utöfvare
af tonkonsten, kallades han till ledamot af
Musikaliska akademien och var en bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
