Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Galdenblad, Johan - Garney, Johan Carl - Gathenhjelm, Lars - Gavelius, Peder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bror.
Anders G. hade från Sverige hämtat
och till katolska läran omvändt två sina yngre
bröder, hvilka båda antogo hans adliga namn.
Den äldre, Lars, gick i venetianska republikens
tjänst, bragte sig upp till öfverste och lämnade
vid sin död en betydlig förmögenhet, som ärfdes
af den yngste brodern Johan. Denne
hade tjänt som dragon i österrikiska hären
men öfvergått till det andliga ståndet och blef
snart genom kunskaper och lågande nit så utmärkt,
att han valdes till pater prior för jesuitkollegiet
i Linz och hade till och med några
år förtroendet att vara biktfader åt kejsar
Carl VI i Wien.
Arftagare efter brodern,
föresatte han sig att uteslutande använda sina
rikedomar till befordrande af nordens omvändelse.
I sammanhang med sitt kollegium inrättade
han en enskild undervisningsanstalt, där
svenska ädlingar kunde erhålla katolskt ändamålsenlig
uppfostran och, såsom man försäkrade,
utan något slags samvetstvång. Med stora uppoffringar
hämtade han från Sverige unga gossar,
men ditskickade i stället en och annan förklädd
omvändare. En af dessa, en norrman, pater
Rinck ankom på 1730-talet till Ystad, men fick genast
regeringens befallning att vända tillbaka.
Å andra sidan hade en tullinspektör Ahlberg i
Alingsås låtit förmå sig att utsända åtta svenska
ynglingar, men anslaget upptäcktes, och sex af
dem återhämtades i Göteborg.
Pater G., hvilken
enligt den beskrifning man har om honom, äfven
i det yttre bar prägeln af en äkta jesuit, lång,
torr och mager, med svartbrunt hår, afled i
Linz 1736 i hög ålder.
Garney, Johan Carl, bergstjänsteman. Född
d. 26 dec. 1740 på Öns bruk i Elfkarleby socken
af Gestrikland, där fadern, härstammande
från en gammal vallonsläkt, var bruksförvaltare.
Det rörliga brukslifvet, hvartill G. från sin
barndom varit vittne, bestämde honom för bergsvetenskapen.
Student i Uppsala 1759, ingick
G. efter slutad akademisk kurs som auskultant
i bergskollegium 1761. Enligt uppdrag af
samma ämbetsverk biträdde han några år öfvermasmästaren
Bengt Qvist vid utförandet af en
mängd byggnadsarbeten, och utnämndes till
hans efterträdare som öfvermasmästare i Nora
distrikt 1769. Elfva år därefter utbytte han
denna plats mot en dylik i Värmland och befordrades
1790 till direktör öfver tackjärnsblåsningarna
i riket. Ledamot af Vet.-akad.
Död d. 18 april 1808.
År 1791 utgaf G. sin
Handledning i svenska masmästeriet, ett arbete,
som icke blott inom fäderneslandet vunnit
det utmärktaste erkännande, utan af de flesta
utlänningar, som skrifvit om järnhandteringen,
citerats som en källa af klassiskt anseende. Det
omarbetades och utgafs i ny upplaga 1816 af K.
J. Lidbeck.
Gift 1: med A. M. Roman och
2: med M. H. Berg.
Gathenhjelm, Lars, kapare. Född på gården
Gatan i Onsala socken i Halland den 30 nov. 1689,
kallade sig Lars och brodern Kristian först Gathe.
Föräldrar: skepparen Anders Börjesson och
Kristina Larsdotter Hjelm.
Lars, eller som
han af folket kallades, »Lasse i Gatan», växte
upp på sjön, blef stark, modig och samvetslös,
och ansågs redan i ungdomen hafva för sig affärer,
som rättvisan icke skulle erkänt tillbörliga.
När Carl XII utfärdade kaparebref för att utöfva
vedergällningsrätt mot danskar och engelsmän,
skyndade Lars att erhålla ett för att opåtaldt
få bedrifva sina, förut i hemlighet öfvade,
sjöröfvarebragder. Liksom de gamla vikingarna,
när de stigit i sina skepp, förklarade hela mänskligheten
krig, så skonade icke heller G. vare sig
vänner eller fiender. Emellertid gjorde han de
senare ett betydligt afbräck och samlade sig
inom kort tid samt på allahanda sätt ansenliga
rikedomar. 1715 skulle han med hvarjehanda
förråd undsätta det belägrade Stralsund,
då han oförmodadt fann sig omringad af danskarna.
Jagad och upphunnen, brände han skepp
och last, på det ingendera skulle falla i fiendens
händer. Denna bragd behagade Carl XII så
mycket, att hann skänkte den tjugusjuårige kaparen
– jämte hans bröder – adlig värdighet,
med namnet Gathenhjelm, och insatte i hans
vapensköld en strålande sol, som uppgår öfver
en halländsk stengärdesgård.
Förtrytelsen, som
denna utnämning väckte, steg till sin höjd, när
G. kort därefter i Sveriges tjänst och till befälhafvare
på ett af sina fartyg antog en förrymd
irländare, John Norcross, en af Englands mest
vanryktade sjöröfvare. Det oaktadt fortfor Carl
att skänka G. sitt skydd. Han upplät åt honom
ett gammalt i Göteborg varande skeppsvarf, lånade
honom kronans örlogsfartyg och upphöjde
honom 1717 till namn och värdighet af kommendör
af flottan. Men då han äfven fruktade
Carls närgångna anspråk på lån och gärder, beslöt
han, oaktadt förbudet om all utförsel af guld och
silfver, att sätta sina rikedomar i säkerhet och
inskeppade i hemlighet en mängd klingande mynt
att öfverföras till Holland. Företaget förråddes
likväl af någon förtrogen kaparekamrat, så att
fartyget togs i beslag, hvaröfver G. skall blifvit så
uppskrämd, att han sjuknade och dog d. 25 april
1718.
Gift 1711 med en skeppardotter Ingela
Hammar.
Under någon af sina kaparefärder
hade G. uppsnappat tvenne konstrikt arbetade marmorsarkofager,
som blifvit beställda i Rom för
danska konungafamiljens räkning. Han lät likväl
bekväma sig att i Köpenhamn af danska
regeringen utbyta dem mot ett par andra, hvilka,
med prunkande inskrifter, i Onsala kyrka förvara
makarna Gathenhjelms stoft.
Gavelius, Peder, rättslärd, ämbetsman. Född i
Gefle d. 8 sept 1601. Föräldrar: borgaren och
rådmannen Peder Hansson och Ingrid Pedersdotter.
Sina första akademiska studier gjorde
G. vid universitetet i Uppsala och fortsatte dem
sedan under tretton års utrikes resor och besök
vid tyska, holländska och franska högskolor. Han
förvärfvade sig härunder ett så stort anseende
för lärdom, att universitetet i Jena erbjöd honom
en akademisk lärostol, hvilken han dock
afsade sig. Han begaf sig i stället till Frankrike,
där han kreerades till juris doktor 1634.
Återkommen till fäderneslandet blef han
assessor i Svea hofrätt, valdes 1637 till borgmästare
i Stockholm samt bevistade i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
