Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Fåhræus, Johan Fredrik - 3. Fåhræus, Fredrik Edvard - 4. Fåhræus, Olga Kristina Augusta - Färla, Åke Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenskap i generaltulldirektionens kansli.
1821 utnämnd till notarie i generaltulldirektionen och
protokollsekreterare i konungens kansli, befordrades
han 1825 till sekreterare i den då nybildade
generaltullstyrelsen, och undfick, sedan han
s. å. på egen begäran erhållit afsked från handels- och
finansexpeditionen, fullmakt såsom förste
expeditionssekreterare. 1826 blef han andre departementschef
och 1836 kanslidepartementschef.
Sedan han åtskilliga gånger innehaft förordnande
som generaltulldirektör, och såväl i dessa befattningar,
som i några tillfälliga värf – såsom sekreterare
i konstitutionsutskottet, 1844–45, såsom
ledamot i kommittén för representationens ombildning,
1846 o. s. v. – gjort sig känd för sitt
rediga hufvud, mångsidiga duglighet och outtröttliga
arbetsförmåga, kallades han 1847 att efterträda
sin bror såsom civilminister. Bland de mer
omfattande regeringsåtgärder, hvilka, medan F.
förestod civildepartementet, därifrån emanerade,
förtjäna företrädesvis att nämnas: proposition
1853 om anslag till ett statsjärnvägsnät; införandet
af decimalsystemet; upprättandet af statistiska
byrån; nya brännvinslagstiftningen m. m.
År 1856 utbytte F. ministerportföljen mot chefsämbetet
i tullstyrelsen. – Detta ämbetsverk var
just vid nämnda tid i behof af en kraftfull hand
och tarfvade flera reformer. Dessa genomfördes
af F. med hans kända administrativa skicklighet
och sträckte sig vida öfver, hvad mången, med
kännedom om hans formalistiska noggrannhet,
kanske anat.
Adlad 1857, introducerades han
s. å. under eget nummer på riddarhuset och
intog därstädes för återstående delen af riksdagen
sin plats såsom själfskrifven representant.
1856 serafimerriddare. 1848 led. och 1849
hedersled. af Landtbruksakad. samt 1856. led. af
Vetensk.-akad. Död i Stockholm d. 6 febr. 1865.
Gift 1821 med sin kusin Immanuella Henrika
Sturtzenbecker.
3. Fåhræus, Fredrik Edvard, statistiker. Född
d. 26 aug. 1828; den föregåendes
son.
Med ovanligt goda elementarstudier,
förvärfvade i Stockholms
nya elementarskola, afgick
F. till Uppsala och blef student
därstädes 1846. Promoverad filosofie
doktor med första hedersrummet
1851, lät han inskrifva
sig som kanslist i ecklesiastikdepartementet, men
inträdde följande året som ord. lärare vid det
läroverk, han sex år förut tillhört såsom lärjunge.
Befordrad till lektor 1856, utbytte han
likväl snart denna plats mot en befattning i statistiska
byrån, där han utnämndes till sekreterare
1861.
Död vid Drottningholm d. 2 okt. 1867.
E. Fåhræus märkvärdighet betingas mera af
de stora förhoppningar, fäderneslandet fäste vid
denne rikt utrustade, rastlöst verksamme och
grundligt bildade man, än hvad han under sin
korta arbetstid hann uträtta, ehuru detta i och
för sig är af tillräckligt bestående värde, för
att bevara hans namn i en förtjänt hågkomst.
Såsom lärare i elementarskolan deltog han i utarbetandet
af en Engelsk Lärobok, som vann bifall.
Såsom tjänsteman i statistiska byrån lämnade
han, förutom andra värdefulla bidrag till Sveriges
statistik, en Administrativ och Statistisk Handbok
1864, af hvilken efter hans död utkommit
flere upplagor. På riddarhuset, där han efter
faderns död, under den sista ståndsriksdagen,
ägde säte och stämma såsom ättens hufvudman,
förde han många samhällsnyttiga frågor på tal
och väckte bland annat motion om grundläggandet
af ett universitet i hufvudstaden.
Hans sista
synliga arbete var det förträffliga betänkande han
afgaf såsom sekreterare i det särskilda utskott,
som vid första riksdagen af det nya statsskicket
tillsattes, för utredandet af svenska jordbrukets
ställning - hvilket betänkande, grundadt på det
rikhaltiga statistiska material, som stod till hans
förfogande, kan sägas vara det första, som kastar
ett fullt klart ljus öfver detta viktiga ämne.
Gift 1861 med Carolina Mathilda Nytzell.
4. Fåhræus, Olga Kristina Augusta, f. Björkegren,
skådespelerska. Född i
Stockholm den 8 sept. 1857.
Föräldrar: källarmästaren Per
Björkegren och Anna Söderberg.
B. blef 1873 elev vid k. teatern
och var anställd vid Nya teatern
i Stockholm 1875–79 samt vid
dramatiska teatern från 1879 till
1887, då hon ingick äktenskap med litteratören
Klas Walter Fåhræus, kusins sonson till F. 3.
Hon blef 1880 premiäraktris. Bland hennes roller
märkas: Regina von Emmeritz, Leonarda,
Odette, Antigone, grefvinnan Lea, Suzanne
d’Ange i »Falska juveler», hertiginnan i »Främlingen»,
grefvinnan Tersky i »Wallensteins död»,
Tatjana i »Furstinnan Gogol», m. fl.
B. var
genom sin ståtliga gestalt, sina klassiska ansiktsdrag
och sin härliga röst en utmärkt representant
för det högre skådespelet, inom hvilket
hon äfven skar vackra lagrar.
»Det är volym,
det är musik, det ligger en dämpad, men icke
desto mindre glödande kolorit i denna röst,
som fyller åskådarrummet, äfven då hon hviskar,
men träffar liksom ett elektriskt slag,
när hon höjer den i ett utbrott af smärta och
förtviflan, som skakar och griper, när hon
kväfver den i en snyftning eller låter den
hväsa fram i en förbannelse eller i ett utbrott
af mördande hat. Hon skulle kunna vara en
dvärg och växa stor med den stämman i sitt
våld; hvad skall den då icke kunna åstadkomma
nu, när den är ett jämnbördigt uttrycksmedel
för en personlighet, så imponerande som hennes?»
Färla, Åke Bengtsson, höfvitsman. Son till
riksrådet <i>Bengt Nilsson (Färla)</b> och Bengta
Åkesdotter (Tott).
Återkommen från sina
resor i främmande länder, användes Åke Bengtsson
först af Erik XIV i danska kriget och utnämndes
1563 till fältöfverste i Livland. Följande
året sändes han med en truppstyrka till
Bleking och intog Lyckeby slott, men kunde
ingenting uträtta mot de starka fästena Bohus
och Elfsborg, till hvilka han sedan skickades,
hvarför han af den misstänksamme konungen
blef tagen ifrån befälet.
1565 insattes han
till öfverstebefallningsman på Varberg, hvarifrån
han i början af Johan III:s regering förflyttades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
