Svenskt biografiskt handlexikon / I:368 (1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Fryxell, Olof - Fröding, Gustaf - Frölich - 1. Frölich, Carl Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Stockholm och 1840—55 föreståndare för
Wallinska flickskolan. F. utnämndes till bataljonspredikant
vid Svea artilleriregemente 1844,
promoverades till filosofie doktor 1845, erhöll
fullmakt som e. o. k. hofpredikant 1849 och
utnämndes till kyrkoherde vid k. maj:ts flotta
och Skeppsholms församling i Stockholm 1853.
Kallad till ord. k. hofpredikant 1859, befullmäktigades
han till kyrkoherde i Örs pastorat
af Karlstads stift 1860 och förordnades 1862 till
kontraktsprost öfver Södra Dals kontrakt.

Teol. d:r 1877.

1829 framträdde F. offentligen
som vitter författare med ett häfte Dikter
och vann tre år därefter Svenska Akademiens
andra pris för ett skaldestycke De Bergtagna.
1834 erhöll han akademiens stora pris för ett
skaldestycke Brunkebergs slag, och 1845
vann han återigen andra priset. 1834 utgaf
han Metamorfoserna: 1:sta Sången, och
under de följande åren 1835—1838: Skrifter,
fyra häften, innehållande dels skaldestycken, dels
politiska uppsatser.

1839—1854 utgaf han
Natt och Dag och Dag och Natt, flera diktsamlingar
i bunden och obunden form. Död d.
9 april 1900 i Örs prästgård.

Gift 1849 med
Lovisa Aqvilina Charlotta Tideström.

Fröding, Gustaf,
skald. Född på Alsters bruk
i Karlstads stadsförsamling i Värmland d. 22 aug. 1860. Föräldrar: löjtnanten Ferdinand Fröding och Anna Eleonora Emilia Agardh, dotter till biskopen C. A. Agardh (se sid. 13).

F., som blef student 1880, vistades 1880—83 och vårterminen 1885 vid Uppsala universitet och inträdde senare i Karlstadstidningens redaktion. Hans hälsotillstånd gjorde det emellertid nödvändigt, att han 1889—90 vistades på en kuranstalt för nervsjuka i Tyskland, och har F. därefter vid olika tillfällen vistats på en dylik anstalt i Norge. Under mellantiderna arbetade han åter i Karlstadstidningen. Utom tillfällighetsvers lär han ha skrifvit föga i bunden form före 1889, då han i Tyskland satte sig in i den tyska och engelska lyriken, hvarifrån han äfven gjort åtskilliga öfversättningar.

1891 uppenbarade F:s första diktsamling Guitarr och dragharmonika med ens, att Sverige fått en ny verklig skald. Redan följande år erhöll han ett understöd af Svenska akademien, som han dock skänkte till agitationsfonden för »folkriksdagen». 1894 utkom Nya dikter och 1896 Stänk och flikar, som på grund af en alltför oförtäckt beskrifning i dikten »En morgondröm» föranledde ett tryckfrihetsåtal, hvari F. likväl blef frikänd, hvarefter s. å. utgafs en ny upplaga af boken, hvari några uteslutningar gjorts. Han har vidare utgifvit diksamlingarna Nytt och gammalt 1897, och Gralstänk 1898. 1892 utkom hans lilla skrift Folkskalden Robert Burns, 1895 Räggler å paschaser på vårat mål tå en bonne, som 1897 följdes af Boka numra två, och 1898 af Grillfängerier, I. Heidenstam, II. Om härstamning etc., samt Om lifsmonader. Ett lifsförklaringsförsök. F:s samlade dikter publicerades 1901—1902 och hade en sällsynt framgång, oaktadt de flesta af hans böcker förut voro spridda i mycket stora upplagor. Under de senare åren har den sjuke skalden måst vårdas å Uppsala hospital.

F. är en af de mest ursprungliga, mest nationella och hvad formgifningen beträffar mest fulländade skalder, som Sverige någonsin ägt. Han eröfrade först publiken lika väl som kritiken med sina humoristiska dikter, så äktsvenska, så rytmiskt fulländade och af ett sådant utmärkt humör, att bland svenska skalder endast Bellman tål en jämförelse med F., som är i dessa dikter lika fulländad, när det gäller att gifva en bild som en stämning. Och han har i hög grad riktat det svenska språket utan att göra våld härpå. Det svenska folket och det svenska landskapet har nog aldrig förut blifvit skildradt så sant, djupt och poetiskt som af F. I hans första diktsamling påträffades äfven åtskilliga tungsinta lyriska dikter, hvilka dock den gången gingo mera obeaktadt förbi, så vackra de än voro. I »Nya dikter» funnos nya utmärkta bilder ur folkets lif och utomordentligt humoristiska skildringar från småstadslifvet, och äfven »Bibliska fantasier» och andra stämningar visade, huru vidt skaldens tankar kretsade. Ett drag af trots mot lifvet, sådant det en gång gestaltat sig beträffande olika förhållanden, t. ex. förhållandet mellan man och kvinna, gör sig äfven här gällande. I F:s följande diktsamlingar tager sig skaldens svårmod och själfförakt allt starkare uttryck, och han söker, i sin förtviflan öfver att icke se klart i tingens gåtor, konstruera upp och i dikt gifva uttryck åt olika förklaringar, som han dock åter själf kort därpå nedrifver. I Stänk och flikar aflägger han sin själfbekännelse som en genom utsväfningar förtappad man — dikten »Flickan i ögat» är i sitt slag något högst märkligt, och ingen annan svensk skald torde ha på detta samtidigt realistiska och storartade sätt framställt hvardagslifvet — men han framställer äfven som sin åsikt, att könsumgänget är något så naturligt, att det icke kan vara omoraliskt. F. är emellertid icke filosof i någon djupare mening, och hans delvis af sjukdomen föranledda grubblerier ha ledt till, att hans senaste dikter ofta äro mycket oklara och äfven opoetiska. Dock påträffas äfven bland dem åtskilliga pärlor af bestående värde, och att F. aldrig blir glömd som skald kan man vara förvissad om.

— Ogift.

Frölich, adlig ätt,härstammande från Steiermark,
som inkom till Sverige 1630 med Hans Kristoffer
Frölich, hvilken som öfverste stupade under Carl
X Gustaf. Af dennes två söner blef den ene
stamfader för den adliga ätten F., hvilken 1693
naturaliserades å riddarhuset. Den andra Carl
Gustaf F. (se nedan) erhöll 1706 greflig värdighet.


1. Frölich, Carl Gustaf, krigare. Född 1637
och son af öfversten Hans Kristoffer
Frölich och Elisabet
von Plessen.

1676 var F.
major vid öfverste J. Mels regemente
och befordrades s. å. till
öfverstlöjtnant och kommendant
på Bohus. Med beundransvärd
ståndaktighet försvarade han,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>