Svenskt biografiskt handlexikon / I:344 (1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florman, Arvid Henrik - Flygare, Carl Vilhelm Edvard - Fock, Alfred Henrik Edvard - Fogelberg, Bengt Erland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afhandling för doktorsgraden. Efter en studieresa
till Tyskland 1797–98 utnämndes han 1801
till professor i anatomi, kirurgi och veterinärvetenskap
vid universitetet i Lund, från hvilken
befattning han tog afsked 1831.

Som akademisk
lärare och vetenskaplig författare har F.
utöfvat ett stort inflytande på läkarebildningen i
sitt fädernesland och anses med rätta som grundläggaren
af den nyare tidens rationella studium
af anatomien i Sverige. Den komparativa metod,
han använde vid undervisningen i denna vetenskap,
gaf icke blott åt densamma ett klarare ljus,
utan sträckte sitt välgörande inflytande också till
andra fält på det naturvetenskapliga området.
Äfven veterinärvetenskapen står till F. i stor
skuld, och den veterinärskola, han i flera år förestod
i Lund, verkade kraftigt till denna vetenskaps
popularisering. Af hans många vetenskapliga
skrifter tillåter utrymmet endast nämna:
Pharmacopoea veterinaria 1809, Anatomisk
handbok för läkare och zoologer 1823—30 som
länge begagnades till lärobok vid de medicinska
undervisningsverken i Sverige; Underrättelse om
bruket af de mest bepröfvade preservativer och
botemedel mot den nu i Europa grasserande
kolerasjukdomen 1831, jämte en mängd uppsatser
i Vetenskapsakademiens och Krigsvetenskapsakademiens
handlingar, i Svenska läkaresällskapets
skrifter, m. m.

Led. af Vetenskapsakadem.
Död ogift i Lund d. 21 jan. 1840.

Sina betydliga anatomiska samlingar och dyrbara
bibliotek hade han redan öfverlämnat till
universitetet.

Flygare, Carl Vilhelm Edvard, skriftställare.

Född i Strömstad d. 1 dec. 1829.
Föräldrar: provinsialläkaren doktor
Axel Flygare och Emilie
Smith, den som författarinna sedermera
så berömda fru Emilie
Flygare-Carlén.

I Strömstad,
där modern efter sin mans död
bosatte sig, genomgick F. stadsskolan,
hvarefter han åtföljde sin mor till Stockholm
och fortsatte sina elementarstudier först i
den privatskola, som då ägdes af pastor Kiellman-Göransson,
och sedan vid Stockholms lyceum.
Hösten 1847 tog F. studentexamen i Uppsala
och promoverades icke fullt fyra år därefter i
juni 1851 till filosofie doktor. I september samma
år företog han en resa i Frankrike och Italien,
hvarifrån han hemkom sommaren 1852, men med
döden i hjärtat och afled natten till den 25 dec.
sistnämnda år. Under denna resa samlade han
de skisser och reseskildringar, som under titeln
Borta och Hemma först åtta år efter hans död
utgåfvos af hans mor. Dessa i sitt slag märkvärdiga
stycken vittna icke blott om författarens
skarpblick och fina iakttagelseförmåga, utan
tillika om en barnsligt ren anda, och låta oss
ana, hvilken stor förlust drabbade svenska litteraturen
genom författarens i förtid afbrutna lefnadslopp.
För dem, som ej närmare kände honom,
föreföll F. egen, kall och frånstötande, men var
i själfva verket alldeles motsatsen: snillrik,
karaktärsfast, innerlig, lifvad af stora tankar och
varm för det stora, ädla och goda.

Fock, Alfred Henrik Edvard, vetenskapsman,
riksdagsman. Född d. 9
okt. 1818 på Nääs i Skaraborgs
län. Föräldrar: godsägaren friherre
Adolf Fredrik Fock och
Anna Karolina de Frese.

F. utnämndes 1837 till underlöjtnant
vid Kronobergs regemente,
genomgick 1838—41 högre
artilleriläroverket vid Marieberg, tjänstgjorde därstädes
1841—44 som repetitör samt förordnades
1846 till lärare i fysik, hvilken befattning han
innehade till hösten 1858. Redan 1847 utnämnd
till lärare i allmän och tillämpad fysik vid Teknologiska
institutet i Stockholm, befordrades han
1858 till professor i nämnda ämnen vid samma
läroverk och förestod denna befattning till i juli
1870, då han utnämndes till expeditionssekreterare
i k. m:ts kansli och byråchef i civildepartementet.
F., som 1854 blifvit kapten vid Kronobergs regemente
och 1858 tagit afsked ur krigstjänsten,
blef 1872 byråchef i finansdepartementets byrå
för kontroll å tillverkningsafgifter. 1878 utnämndes
han till kansliråd och tog 1884 afsked.

Den ovanligt verksamme mannen medhann
äfven att vara ledamot af styrelsen för Slöjdskolan
och sedermera dess ordf., stadsfullmäktig
1863—68, kommissarie vid Allm. industriutställningen
i Stockholm 1866, riksgäldsfullmäktig
1869–74 och riksbanksfullmäktig 1874—93.

F., som redan under ståndriksdagarnas
tid verksamt deltagit i riddarhusets förhandlingar,
valdes efter representationsreformen, som han
understödt med sin röst, 1866 af Stockholms
stad till ledamot af Andra kammaren, i hvilken
egenskap han oafbrutet fungerade till 1893 (med
undantag af perioden 1888—90, då hans val
upphäfdes). Med frihandelsvänliga och moderatliberala
åsikter intog han äfven en försonlig
hållning till landtmannapartiet och var ledamot
af bevillningsutskottet 1875—83 (de åtta första
åren som dess ordf.). F. blef 1856 led. af Vetensk.-akademien
och invaldes äfven som ledamot
och hedersled. af åtskilliga andra akademier och
samfund. Död i Stockholm d. 19 febr. 1901.

Af hans utgifna skrifter må nämnas: Tillämpad
värmelära 1851, Lärobok i fysiken 1853, öfversättningar
och bearbetningar i fysik och meteorologi
efter Pouillet, Figuier, Blüm, Ganot m. fl.

Gift 1849 med Axelina Maria Magdalena Fries.


Fogelberg, Bengt Erland, bildhuggare. Född
i Göteborg d. 8 aug. 1786. Föräldrar:
gelbgjutaren Erland Fogelberg
och Margareta Maria
Lind.

Redan som lärgosse i
verkstaden hos fadern begynte F.
syssla med ritning och modellering;
men snart blef denna värld
honom för trång och på sina
enträgna böner fick han 1803 komma till Stockholm,
där han inskrefs till lärgosse och 1806
undfick gesällbrefvet hos hofciselören Rung. Under
tiden och sedermera använde han alla fristunder
till ritning efter de grunder, som han inhämtat i
konstakademiens teckningsskolor och gjorde sådana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>