Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferber, Johan Jakob - Ferla, se Färla - Ferrner, Bengt - Fersen, von - 1. Fersen, Fabian von - 2. Fersen, Otto Vilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Vetenskapsakademien – och Eva Katarina
Anckarcrona.
Hemkommen från Uppsala, där
F. 1763 disputerade under Linné, var han på
faderns apotek, för att med tiden blifva hans
efterträdare. Men en afgjord håg för bergsvetenskapen
och lusten att se främmande länder
drog honom snart ur Sverige till besök vid tyska
och ungerska bergverk. Den skicklighet och
det anseende, han härunder förvärfvade, föranledde
honom att afsäga sig den honom erbjudna
platsen som amiralitetsapotekare i Karlskrona.
I stället lämnade han riket ånyo 1771 och utnämndes,
sedan han åter besökt Ungern samt
flera af Tysklands förnämsta högskolor, 1774 af
hertigen af Kurland till professor i fysik och
kemi i Mitau. Efter ytterligare resor till bergverken
i Ungern, Böhmen, Krain, Franken, Bern,
Frankrike, England m. fl. länder, kallades F.
1783 af ryska kejsarinnan Katarina till professor
i mineralogi och ledamot af Vetenskapsakademien
i S:t Petersburg, med särskildt uppdrag att hafva
inseende öfver byggnaden och inredningen af det
palats, hon för Vetenskapsakademiens räkning
lät uppföra. Men hans okufliga lust för resor
drog honom åter ut i världen. Han uppsade
därför 1786 sin plats i Petersburg och anträdde
en ny resa genom Tyskland, Frankrike och Italien.
Härunder utnämndes han af preussiska
konungen till öfverbergsråd och ledamot af Vetenskapsakademien
i Berlin, med dog icke långt
därefter i Bern d. 17 april 1790. Utom en uppsats,
kallad Blomsteralmanach för Carlskronas
climat införd i Vetenskapsakademiens handlingar
1771, äro alla hans skrifter författade på tyska
eller latin och röra kemiska och mineralogiska
ämnen.
Ferla, se Färla.
Ferrner, Bengt, vetenskapsman. Född i Nyeds
socken i Värmland d. 10 decemb. 1724. Föräldrar:
kyrkoherden därstädes
Georg Ferner och Anna Helena
Noréen.
Med grundlig elementarbildning
anlände F. 1743 till
Uppsala, där han under ledning
af Klingenstjerna och Strömer
företrädesvis ägnade sig åt de
matematiska vetenskaperna. Förordnad
till astronomie observator 1751, utnämndes
han fem år senare till lärare i matematik och
astronomi vid den nyinrättade navigationsskolan
i Karlskrona, men lämnade genom ett frivilligt
tjänstebyte denna befattning åt Strömer och förestod
i stället hans professur i astronomi 1756–58.
Sistnämnda år anträdde F. en utrikes vetenskaplig
resa, från hvilken han återkom 1763 och erhöll
efter den åldrige Klingenstjerna den ansvarsfulla
platsen såsom kronprinsen Gustafs lärare. Ehuru
prinsen då redan var sjutton år, bibehöll F. sin
lärarebefattning ända till 1771, eller samma år
Gustaf uppsteg på tronen. F. entledigades då
med en årlig pension af femhundra riksdaler, en
på den tiden visserligen ansenlig summa, men
som också var den enda offentliga lön han erhöll.
1765 hade F. blifvit hugnad med titel af
kansliråd och blef följande året adlad, då han
förändrade sitt fädernenamn till Ferrner, men
något akademiskt eller annat civilt ämbete
lyckades han aldrig vinna, ehuru hans redbara
karaktär och stora kunskaper, äfven på andra
områden än det matematiska, därtill gjort honom
fullt värdig. Med sina begränsade inkomster
öfverlämnade han till Vetenskapsakademien en
summa af ett tusen riksdaler banko, hvarå räntan
skulle användas till uppmuntran för afhandlingar
inom de matematiska kunskapsarterna. Utom af
nämnda akademi var F. ledamot af Vitt.-, Hist.- och
Antikv.-akademien samt flera utländska vetenskapliga
samfund. Af hans efterlämnade skrifter
är den märkligaste Försök att upptäcka vetenskapernas
upprinnelse och gifva en utväg att
förminska de ofantliga årtal, som förekomma
i äldsta historien till ett skäligt antal solår.
Död d. 20 okt. 1802, barnlös, och slöt själf sin
adliga ätt.
Gift 1770 med Dorotea Jancke.
Fersen, von, ursprungligen från Pommern och
Östersjöprovinserna härstammande ätt, som i Sverige
erhöll friherrlig värdighet 1674 och greflig
1712. Ätten, hvars medlemmar en lång tid innehade
framskjutna poster i vårt hand, utdog å manssidan
1839 och å kvinnolinjen 1879.
1. Fersen, Fabian von, krigare. Född i
Reval d. 7 februari 1626. Föräldrar: öfverstlöjtnanten
vid livländska rytteriet Reinhold von
Fersen och Dorotea Wrangel.
Vid sjutton års
ålder skickades F. öfver till Sverige och anställdes
vid drottning Kristinas lysande hof, men hågen för
krigarens bragder lockade honom ut i världen,
hvarför han utverkade sig en plats på flottan, när
C. G. Wrangel 1644 utlopp mot danskarna. Då
freden i Brömsebro snart gjorde slut på detta krigståg,
begaf sig F. till Tyskland, där han 1645 blef
kapten vid Torstenssons regemente. Hans ådagalagda
mod och skicklighet förskaffade honom året
därpå en plats som major, och inom nästa års slut
var han öfverstlöjtnant och 1648 öfverste. 1654
blef han öfverste för Hvita regementet. Han följde
1657 armén på fälttåget mot Danmark, där F. i
träffningen utanför Kronborg nästan i samma ögonblick
fick fem svåra blessyrer och s. å. befordrades
till generalmajor.
1663 utnämnd till
guvernör öfver Livland och Riga, blef han fem
år därefter generallöjtnant samt 1674 general af
infanteriet och upphöjd i friherrligt stånd. Vid
danska krigets utbrott förordnades han 1675 till
generalfältmarskalk och blef 1676 generalguvernör
öfver Skåne, Halland och Bleking och uppsyningsman
öfver allt hvad som hörde till krigsrustningen.
Dessa viktiga förtroenden motsvarade
han också på ett sätt, som i hög grad tillvann
honom Carl XI:s välvilja. Han utnämndes
af konungen till riksråd, varom underrättelsen
träffade honom på dödsbädden. Enligt andra
uppgifter skall utnämningen skett efter hans död,
innan hans frånfälle ännu blifvit bekant för
konungen. Han afled i Malmö
den 30 juli 1677.
Gift 1657 med Sabina Elisabet von Vesterhagen.
2. Fersen, Otto Vilhelm von,
krigare. Född i Reval den 25
juli 1623; den föregåendes kusin.
Föräldrar: löjtnanten <i>Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
