Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eliason, Anders Oscar Wilhelm - Elisabet - Elkan, Sophie - Elliot, Josef - 1. Elmblad, Per Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Vasateatern i Stockholm 1887–88, vid Lindbergska
sällskapet 1888–92 och hos direktör
Ranft från 1892, i det att han hos denne först
tillhörde lustspelsafdelningen, men sedan öfvergått
till afdelningen för det allvarliga skådespelet.
Bland E:s roller märkas Giboyer, pastor Manders
i »Gengångare», Stråman i »Kärlekens komedi»,
Ole Rass i »Strandbybor», Poul Hansen i »En
skandal», Hoppe i »Ungdom», D:r Weisse i
»Sodoms undergång», Corniski i »Niniche»,
Pinglet i »Spökhotellet», Autolycus i »En vintersaga»,
titelrollen i »Charleys tant», Aslaksen i
»De ungas förbund», Rabuté i »Försvunnen!»,
titelrollen i Strindbergs »Gustaf Vasa», d:r
Rank i »Ett dockhem», Kellinghausen i »Lefve
lifvet!» m. fl. Af ofvanstående rollförteckning
framgår, att E. är en synnerligen mångsidig skådespelare,
hvilkens förmåga spänner öfver vidt växlande
områden. E. har firat sina kanske största
triumfer på farsens område – hans gamle vicomte
i »Lili» än särskildt ett litet mästerstycke –
men möjligt är, att hans begåfning, som utmärker
sig för en ovanligt hög grad af natursanning,
i främsta rummet är lämpad för djupare uppgifter.
Gift 1888 med skådespelerskan Sigrid Elvira
Key.
Elisabet, prinsessa. Född på Kungsör i mars
1549; konung Gustaf I:s dotter
med Margareta Leijonhufvud.
E. fick god uppfostran och
har i sin ungdom blifvit kallad
en af Europas fullkomligaste
prinsessor. Han förlofvades 1562
med dåv. koadjutorn i Riga,
Kristoffer af Mecklenburg. Men
förlofningen bröts, när denne sedan i flera år
var fånge i Polen. Flera olika giftermål voro
därefter på tal för prinsessan. I slutet af 1574
skickades från Frankrike ett sändebud vid namn
Claude Pinart af Henrik III i statsangelägenheter
till Sverige. Pinart hade också i uppdrag
att höra sig för beträffande Elisabet, och han
medförde kungens porträtt. Det blef dock intet
af planen, måhända på grund af katolikernas
missnöje öfver densamma. Elisabet gifte sig
sedan d. 7 maj 1581 med Kristoffer af Mecklenburg,
hvilken afled i mars 1592. Hon dog
i Sverige i nov. 1597 och blef begrafven i
Uppsala domkyrka följande året. Hennes dotter
Margareta Elisabet föddes 1584 och förmäldes i
Stockholm 1608 med Johan Albert, hertig af
Mecklenburg-Güstrow.
Elkan, Sophie, f. Salomon, författarinna
(pseud. Rust Roest).
Född i Göteborg d. 3 jan. 1853. Föräldrar:
handlanden Alexander
Salomon och Henriette Abrahamson.
År 1872 ingick fröken
S. äktenskap med musikhandlaren
N. Elkan i Stockholm och blef
änka 1879. Den rikt begåfvade
kvinnan har utgifvit åtskilliga skönlitterära arbeten
af värde: Dur och moll 1889, Med sordin
1891, Rika flickor 1893, Säfve, Kurt & C:o
1894, Skiftande stämningar 1896, John Hall,
en historia från det gamla Götheborg 1899, I
Fågelperspektiv, valda noveller ur äldre samlingar
1901, Drömmen om Österlandet 1901.
Fru Elkans böcker utmärka sig »för en pålitlig
verklighetsskildring, utförd i diskreta former och
färger och adlad af en fint kultiverad smak». – »Hon
förstår konsten att berätta på ett underhållande
och fint sätt.» Med den stora romanen
John Hall, en kulturskildring af bestående värde,
var det, som allmänheten först kom att fullt uppskatta
hennes betydelse som författarinna.
Elliot Josef, läkare. Född på Karlberg vid
Stockholm d. 1 jan. 1799. Föräldrar:
ekonomie-direktören Abraham
Josephson och Blomma
Magnusson.
Sonen kallade sig,
efter ett par farbröder i Tyskland,
för Elliot och inskrefs under
detta namn som student i Uppsala
1816. Sedan han fem år senare
aflagt filosofie kandidatexamen, begynte han studera
läkarevetenskapen och promoverades efter
föregångna prof till medicine doktor 1827. Kir.
magister 1830. åren 1828–29 företog han en vetenskaplig
resa till utlandet och utnämndes 1830
till provinsialläkare i Stockholms län.
1834 lämnade han denna befattning för att ostördt få ägna
sig åt enskild praktik, hvarmed han fortfor till 1837,
då han erhöll förordnande och följande året fullmakt
såsom ord. artis. obstetr. adjunkt vid Karolinska
institutet.
1849 utnämndes han till
lärare vid barnmorske-undervisningsanstalten i
Stockholm, med professors namn och värdighet,
och afled d. 4 jan. 1855.
Frukterna af E:s
författareverksamhet återfinnas hufvudsakligast i
Svenska läkaresällskapets handlingar och tidskriften
Hygiea.
Gift 1832 med Sofia Wilhelmina Krook.
1. Elmblad, Per Magnus, präst, skolman.
Född i Elmeboda socken af Kronobergs
län d. 21 april 1806.
Son till nämndemannen Per Pettersson
i Linneryd. Student i
Lund 1827, förvärfvade sig E.
1835 den filosofiska doktorsgraden
därstädes och prästvigdes s. å.
Efter att ha tjänstgjort som pastorsadjunkt
i Jönköping fortsatte E. därefter sina
studier vid Lunds och Köpenhamns universitet och
blef 1840 lärare vid den bekanta uppfostringsanstalten
å Barnängen vid Stockholm. 1845 utnämndes
han till lektor i teologi och filosofi vid Stockholms
gymnasium, hvilken befattning han beklädde
tills han 1880 afgick med pension.
Från slutet af 1830-talet intog E. en bemärkt plats som en
af märkesmännen för tidens kyrkliga rörelser och
förvärfvade sig rykte som en af hufvudstadens
mest uppskattade predikanter. Fredlig och human
till lynnet, sökte han städse medla mellan divergerande
åskådningar, om han ock själf kände sig
dragen åt det lågkyrkliga hållet. Sålunda deltog
han 1856 i bildandet af »Evangeliska Fosterlandsstiftelsen»,
bland hvars stödjepelare han räknades
under en följd af år, stundom som dess vice
ordf. och ordf. Han ägnade äfven mycken tid
åt nykterhetsrörelsen och andra filantropiska syften.
Vid lektor P. Waldenströms (se nedan) första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
