Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Ekman, Carl Edvard - 6. Ekman, Johan Oskar - 7. Ekman, Fredrik Laurentz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltjämt under en eller annan form legat i E:s
händer till 1899, då största delen af aktierna
såldes till ett konsortium, har utbildats till
ett stort etablissement för kanontillverkning,
men jämväl betydligt utvidgats i andra delar
af brukshandteringen. Liksom sina bröder har
E. förtjänstfullt verkat för folkskolebildningens
höjande å sina vidsträckta egendomar, bl. a.
genom en donation å 50,000 kr., och har å
alla områden framstått som en af sin provins’
märkesmän, som ledamot och mångårig ordförande
i Östergötlands läns landsting, ordförande i dess
hypoteksförening m. m.
Under en lång följd
af år spelade E. en betydande roll inom vårt
politiska lif, i hvilket han gjorde sitt inträde
redan vid 1859–60 års riksdag såsom en af
bruksägarnas representanter i borgareståndet och
återvaldes han såsom sådan äfven för 1862–63 års
riksdag, vid båda placerad i bankoutskottet. Vid
den senare gaf han ånyo prof på sitt intresse för
folkskolan genom en motion, hvari begärdes tillsättande
af folkskoleinspektörer, hvilka helt ägnade
sig åt sitt kall, inrättande af en särskild byrå för
folkskoleärenden i ecklesiastikdepartementet och
halfva personliga skyddsafgiftens användande till
folkskoleundervisningens befrämjande, m. m. Motionen
ledde ej för tillfället till någon åtgärd, men
flera af dess tankar äro nu realiserade i praktiken.
Efter representationsförändringen valdes
han 1866 af Östergötlands läns landsting till
dess representant i Första kammaren, som han
sedermera oafbrutet tillhörde ända till och med
1893 års riksdag. Ledamot af särskilda utskotten
för försvarets ordnande 1867, 69, 70, 75
och af det viktiga statsutskottet under riksdagarna
1871–80 (1876–80 som dess ordf.), var
E. i tillfälle att göra gällande de egenskaper
som politiker, hvilka äfven motståndarna tillerkänt
honom, nämligen att vara »en lycklig
talare och fintlig debattör och en man, den där
med lugn beräkning icke rädes för ett nederlag,
om han tror sig kämpa för en god sak». Han
var också under 1870-talet jämte J. Stiernblad
ledare för den s. k. skånska fraktionen af Första
kammaren, som stod i samförstånd med andra
kammarens landtmannaparti och å krigsfot med
den byråkratiska Adlercreutz-Bergströmska ministären.
Landtmännens prutningar å försvarskrafven
ställde honom dock i harnesk mot de
Posseska förslagen 1883. Sedan dessa förkastats,
ifrågasattes E. s. å. till statsminister, men afböjde
anbudet, liksom de till honom förut flera gånger
framställda att inträda i ministären. I 1880-talets
tullstrid framstod E. som en af frihandlarnes
stridbaraste kämpar och ställde sig äfven
i afgjord opposition till de politiska tendenser,
som utmärkte protektionisternas majoritet. Han
anslöt sig sålunda 1891 till P. A. Bergströms
yttrande om den politiska rösträttens utsträckning
(se sid. 83) och uttalade äfven sin sympati för
den kommunalas begränsning. Han är sedan
1879 hedersled. af Landtbruksakademien och
från 1889 led. af Vetenskapsakademien.
Gift 1849 med Anna Augusta Josefina von Schéele.
6. Ekman, Johan Oskar, affärsman, donator.
Född i Göteborg d. 16 dec. 1812; de föreg. kusin
och son till E. 1.
E. ägnade sig tidigt åt affärslifvet och blef
redan 1834 rysk vice konsul i
Göteborg. 1845 inträdde han i
David Carnegies affär, där han
under en lång följd af år arbetade
som kontorschef och disponent
och samlade en efter svenska
förhållanden ovanlig förmögenhet. Han bidrog
verksamt till stiftandet af Skandinaviska kreditaktiebolaget,
i hvars styrelse han i flera decennier
handhade ordförandeklubban. Lifligt intresserad
af filantropiska sträfvanden, framkom han 1864
med förslaget till det s. k. Göteborgssystemet
rörande brännvinsutskänkningen. I sin stad har
han varit stadsfullmäktig och företrädde densamma
i Andra kammaren 1879–81 samt i
Första 1882–87, men tog föga del i debatterna.
Mest bekant har dock E. gjort sitt namn
som donator, till kyrkliga institutioner, till
Uppsala universitet, nykterhetens befrämjande
m. m. Särskildt står Göteborgs högskola i skuld
till honom för sin hastiga utveckling. Ej nog
med att han såväl själf genom en donation å
200,000 kr. som genom sitt inflytande å David
Carnegie, hvilken gjorde en ännu större sådan,
påskyndade högskolans trädande i verksamhet,
utan han har äfven jämte Olof Wijk stiftat en
»Gustaf Adolfs fond» för utgifvande af dess
årsskrift, donerat 450,000 kr. för uppförande af
en egen byggnad för densamma samt genom
donationer i väsentlig mån möjliggjort upprättandet
af professurerna i semitiska språk och
jämförande språkforskning.
Gift 1: 1848 med friherrinnan Lovisa Carolina von Düben, 2:
1872 med Maria Amelie Albinia Lavonius
(från Finland).
7. Ekman, Fredrik Laurentz, vetenskapsman.
Född i Göteborg d. 3 okt. 1830.
Föräldrar: dåv. lektorn, sedermera
kyrkoherden i Foss församling
af Göteborgs stift Carl
Olof Ekman (af en annan gren
af släkten än de föreg.) och Lovisa
Claësson.
Student i Uppsala 1848, promoverades E. 1857
därstädes till filosofie doktor, blef 1858 adjunkt
i kemi och kemisk teknologi vid teknologiska
institutet i Stockholm och 1870 professor därstädes,
i hvilken egenskap han verkade till sin
död d. 1 jan. 1890. Sedan 1862 var E. Stockholms
stads kontrollant för gatubelysningen.
Han konstruerade åtskilliga instrument för vetenskapliga
och tekniska ändamål, bl. a. ett nytt
instrument för bestämmande af normalljusets
förbrukning vid ljusmätningar samt en apparat
för erhållande af en konstant ljuskälla vid
fotometriska undersökningar. E., som 1869 var
medlem af kommittén för nordiska industriutställningen
i Köpenhamn och 1877 hade ledningen
af den då utförda hydrografiska undersökningen
af svenska haf, kallades 1875 till
ledamot af Vetenskapsakademien och 1878 af
Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle.
Af trycket utgaf han en mängd kemiska och
hydrografiska afhandlingar, flertalet införda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
