Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boklund, Johan Christoffer - Bolander, Lars - Bolinder, Johan Erik - 1. Bolinder, Jean - 2. Bolinder, Carl Gerhard - Bolméer, Bengt Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han intogs som elev i Konstakademiens antikklass.
Här utvecklades lika fort som grundligt
hans rika naturanlag. I sällskap med Höckert
företog B. 1846 en konstresa till München, där
han inom kort lyckades vinna konung Ludvigs
och de där vistande konstnärernas uppmärksamhet.
De år, 1846–54, B. här uppehöll sig,
kunna anses som det första skiftet af hans konstnärsverksamhet;
och en mängd taflor från denna
tid, sedan spridda öfver hela världen, vittnade fördelaktigt
om hans rastlösa flit och hastiga framsteg
på konstnärsbanan. Det sistnämnda året
begaf han sig till Paris, där han i två år arbetade
på Coutures atelier.
1856 återkommen till
Stockholm, efter ett tioårigt vistande i främmande
land, kallades han genast till ledamot af Fria
konsternas akademi och erhöll uppdrag att inom
akademien bilda en målareskola.
1856 utnämnd
till professor, 1866 till intendent för nationalmuseums
konstafdelning, och 1867 hofintendent
samt föreståndare för Carl XV:s enskilda tafvelsamling,
blef B. i hög grad upptagen af administrativa
göromål, men han hann icke desto mindre
utföra en mängd större och mindre målningar,
af hvilka flera pryda nationalmuseums konstgalleri.
B., som 1867 efter Qvarnström valdes till direktör
för de Fria konsternas akademi, afled i
Stockholm d. 9 dec. 1880.
B. har utfört
åtskilliga genretaflor, särskildt i sina yngre år,
samt historie- och kostymtaflor – Rådplägning;
Gustaf II Adolf och Axel Oxenstierna; Ordonnans
från trettioåriga kriget; Porträtt af
drottning Lovisa; Meranerskyttar; En lärd;
Marodör; Den nyfikne trumpetaren, o. s. v. – samt
akvareller. Hans arbeten äro pittoreska, väl
grupperade, med för sin tid realistisk färgbehandling.
Genom sin personliga ställning till Carl XV,
hvilkens lärare han var, befrämjade han i hög
grad de konstnärliga intressena.
Gift 1858 med Carola Stuttgardter från München.
Bolander, Lars, djur- och blomstermålare.
Denne konstnär, om hvars lefnadsomständigheter
man knappast känner mera, än att han var
utgången från ett fattigt föräldrahem
i Småland, upptog under
fortgången af sina studier Oudrys
maner och blef för sin tid en
skicklig djur- och blomstermålare.
Bemärkt af konung Gustaf III, anställdes
han som dekorations- och ornamentsmålare
vid teatern. Död 1795.
Bolinder, Johan Erik, miniatyrmålare. Äfven
om denne konstnärs lefnadsöden känner man
så godt som intet. Som konstnärlig företeelse
intager han emellertid en ganska aktningsvärd
plats inom miniatyr-måleriet, en konstgren, som,
odlad af Lafrensen, Lorens Sparrgren m. fl. och
uppburen af den allmänna smaken, vid 1700-talets
slut och i början af 1800-talet uppnådde
en icke obetydlig grad af blomstring. B:s miniatyrporträtt
äro framstående såväl i modellering
som för den naturtrohet, finess och mjukhet,
hvarmed originalets drag återgifvas. Född 1768
stod B. just på höjden af sitt konstnärskap, när
han bortkallades af döden 1808.
1. Bolinder, Jean, fabriksidkare. Född d.
12 sept. 1813 i Vaksala socken
nära Uppsala. Föräldrar: komministern
i Vaksala Erik Bolinder
och Elisabet Johanna Schalin.
B. for 1829 till
Stockholm, där han blef lärjunge
hos bergsrådet Broling, och var
1834–44 verkmästare vid k.
myntet. 1841 reste han i sällskap med sin yngre
broder Carl Gerhard (se nedan!) till England,
med reseanslag af järnkontoret och kommerskollegium.
Bröderna hemkommo 1844, sedan de
inhämtat kännedom om järnmanufakturen, och
1845 öppnade de på Kungsholmen »J. & C. G.
Bolinders mekaniska verkstad», hvilken efter hand
blef en af landets allra förnämsta industriella
inrättningar. »Bolindrarnas» spisar och kaminer,
deras ångmaskiner och ångsågar uppskattades och
uppskattas både inom och utom Sverige. Jean
B. var i nära trettio år firmans chef och, sedan
affären ombildats till aktiebolag, styrelsens ordförande.
Ledamot af Vetenskapsakademien
1858. B. var för öfrigt en varmhjärtad person
med sinne för konsten, hvarom »Bolinderska
huset» i Stockholm, sedermera utgörande en del
af Grand Hôtel, bär vittne. Död d. 8 mars
1899.
Gift 1857 med Selma Christina Hildegard Hasselqvist.
2. Bolinder, Carl Gerhard, fabriksidkare.
Född i Vaksala socken d. 24
sept. 1818; den föregåendes broder.
B. anställdes, nitton år gammal,
såsom elev vid Sam. Owens
verkstad i Stockholm, därifrån
han 1838 kom till Motala och
sedermera, såsom verkmästare till
Kockums gjuteri i Malmö. 1841
gjorde han brodern sällskap till England. B. var
verkstadschef vid Bolinderska etablissementet.
Död i Stockholm d. 21 maj 1892.
Gift 1861 med Zelma Beckman.
Bolméer, Bengt Magnus, universitetslärare.
Född i Hvittaryd i Småland d.
16 jan. 1785. Föräldrar: kyrkoherden
Magnus Bolméer och
Ingrid Katarina Lundelius.
Student i Lund 1802, eröfrade
B: efter sex års studier lagerkransen
därstädes och fästes vid
universitetet såsom docent i historia
1810. Utnämnd till adjunkt 1816, förestod
han under någon tid först den estetiska och
sedan den historiska professuren och erhöll 1824
fullmakt som professor i orientaliska språk.
»Om äfven det verksamhetsfält, hvartill B. af
naturen var kallad, snarare torde ha varit historien,
än de österländska språken, och hans verksamhet
såsom lärare ej blef af stort inflytande,
så var han dock genom sina personliga egenskaper
och sin omfattande humanistiska bildning,
under sin kraftfulla ålder, en af samtidens mera
framstående män vid universitetet. Han var det
sammanhållande bandet i den krets af akademiska
lärare som benämndes »Härberget», och det nära
vänskapsförhållande, i hvilket han stod till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
