Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Boije, Hans Henrik - 4. Boije, Johan Ludvig Johansson - 5. Boije, Fredrik - Boklund, Johan Christoffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eriksson Boije</i> och Elisabet Kristina von Liewen.
B. började vid aderton års ålder sin krigarbana
som volontär vid Östgöta infanteri, och utnämndes
1740 till fänrik vid Västmanlands regemente.
Sedan han under de därpå följande tjugu åren
avancerat till öfverstlöjtnant i armén, blef han
1761 landshöfding i Nylands och Tavastehus län,
undfick tio år därefter friherrlig värdighet och
utnämndes 1773 till president i statskontoret.
B. deltog också med ifver i frihetstidens
riksdagar och kan jämte C. F. Pechlin anses som
den mest fullödiga typ för dessa »riksdagsoperatörer»,
som med ingen eller föga rotfast öfvertygelse
förenade en grundlig kännedom om
riksdagsintrigen, hvilken de sålde till den
högstbjudande för att förvärfva sig makt och inflytande.
Man ser honom sålunda debutera vid 1742–43
års riksdag som en af Hattarnas ifrigaste
anhängare, för att vid den följande (1746–47) vara
verksam att med engelska och ryska penningar
söka på Hattregeringens fall föra Mössorna till
väldet. När detta misslyckades, erbjöd han åter
Hattarna sina tjänster att med det förtroende,
han förvärfvat hos ryska ministern, söka komma
hans stämplingar i Finland på spåren. På så
sätt lyckades han åter försona sig med sina
motståndare, som till och med ansågo honom värdig
att insättas i 1755–56 års riksdags sekreta
utskott. Vid frihetstidens slut hedrade han sig
åter genom att under förberedelserna till 1771–72
års riksdag för den ryske ministern Ostermanns
räkning vara verksam att uppköpa
fullmakter å riddarhuset, hvilka han sedan, då han
från annat håll öfverbjudits, lämnade till – de
af O. motarbetade Hattarna.
Genom lyckliga spekulationer en tid i besittning af en icke
obetydlig förmögenhet, förlorade han den åter genom
misslyckade företag och lefde, med understöd af
en mindre pension, de sista åren på Högtorp i
Södermanland, där han dog d. 2 okt. 1781.
Gift 1740 med Anna Helena Hermelin.
4. Boije, Johan Ludvig Johansson, riksdagsman.
Född d. 24 maj 1768;
den föregåendes brorson, och son
af friherre Johan Gustaf Boije
och Kristina Charlotta von
Köhler.
B. inträdde 1785 som
auskultant i Göta hofrätt och
var vid trettio års ålder förste
expeditionssekreterare och fyra
år därefter revisionssekreterare. Såsom anhängare
af ett uppväxande oppositionsparti vid 1812 och
1815 årens riksdagar råkade B. i onåd, och
detta tros ha varit egentliga orsaken till den
förföljelse som sedermera drabbade honom, och för
hvilken den beryktade Grewesmöhlen lät använda
sig till verktyg. Grewesmöhlen angrep i en
utgifven ströskrift B:s person och enskilda
förhållanden med beskyllningar som gingo å heder
och ära. Anfallets råhet och obevislighet åstadkom
emellertid motsatsen af hvad som åsyftades.
Man tog nästan öfverallt den anfallnes parti, och
den rättegång, hvilken B. började mot sin
belackare, slöts med att denne förklarades ärelös
och dömdes till landsflykt, och B. dömdes för
det han nyttjat smädligt skrifsätt till ett års
fängelse å Vaxholms fästning. Någon tid efter
sedan han utkommit från Vaxholm fick B.
tjänstledighet, med bibehållande af lönen, och
uppträdde nu med förändrade politiska åsikter och
som regeringens man. På riddarhuset framstod
han som en af de yppersta talarna och det
konservativa partiets talangfulle sakförare och
insattes i lagberedningen. Död på Vrangsjö i
Småland d. 20 okt. 1841.
Gift 1: 1806 med Anna Maria Vennerstedt och 2: 1821 med
Beata Elisabet Stålhammar.
5. Boije, Fredrik, tecknare, litteratör. Född
i Stralsund d. 7 juli 1773; den
föreg. kusin, och son af
öfverpostdirektören adopt. frih. Fredrik
Boije och Fredrika Carolina v. Blessing.
Vid fyra års ålder
inskrifven som kornett vid Västgöta
kavalleri, utnämndes B. 1789
till löjtnant vid samma regemente
och deltog med detsamma i alla under
hans tjänstetid inträffade fälttåg. Vid den
allmänna freden 1815 öfverstlöjtnant, utnämndes
han följande året till tjänstgörande kammarherre
och tog afsked ur krigstjänsten 1820.
Mera än som krigare och politisk personlighet har B.
beredt sig ett aktadt namn i den dubbla
egenskapen af litteratör och konstnär. Hans
Riksdagshistoria från 1627-1823 med
landtmarskalkarnas porträtt 1825–27 är en upplysande
källa; Magazin för konst, nyheter och moder,
hvilket, ehuru förut under någon annan titel, han
utgaf i tjugusex årgångar 1818–44 och i hvilket
nästan alla planscher äro alster af hans utmärkta
etsnål, är en till innehållet lika omväxlande, som
för sin tid spridd och omtyckt tidskrift. Hans
Målare-lexikon til begagnande såsom handbok
för konstidkare och taflesamlare 1833 har varit
af mycken betydelse; Dessins autographes des
plus célèbres mâitres de toutes les écoles;
Kongl. Svenska Museum, samling af
conturteckningar med en analytisk och critisk beskrifning
öfver hvarje ämne (1821–23, utgifvet i
samarbete med Wetterling) m. fl. arbeten, äro
frukter af B:s omfattande flit.
I sin ungdom förälskade sig B. i en fröken Ulrika Hjerta,
tio år äldre än han själf, och gifte sig med
henne vid tjugutvå års ålder. Detta äktenskap
varade i femtionio år. När B. dog vid åttiofyra
års ålder d. 8 febr. 1857, hade hans maka,
nittioett år gammal, tre år förut gått ur lifvet.
Boklund, Johan Christoffer, målare. Född d.
15 juli 1817 på Kulla-Gunnarstorp
i Skåne, där fadern, Johan
Cristofer Bokelund, var förvaltare.
Modern hette Ingrid Sophia
Färnström.
De dyrbara målningsskatter, som exc. C. de Geer
sammanfört på detta sitt
älsklingsställe, gjorde ett djupt intryck
på den unge gossen och bestämde i ej ringa mån
riktningen af B:s lif. B. fick under några års
vistelse i Lund taga lektioner för akademiens
ritlärare Körner, hvilka lektioner dock inskränkte
sig till undervisning i litografi och kolorering.
Han begaf sig till Köpenhamn, där han af
professor Lund erhöll sin första ledning i
målarekonsten. 1837 begaf sig B. till Stockholm, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
