- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioåttonde årgången. 1917 /
25

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mot »Lycksalighetens ö» 25

världen. Främlingen riktar sina förebråelser mot mästaren: dårad
af kvinnofägring, af hoflifvets glans och smicker, i glömska af all
manlig gärning, har han ej kunnat frigöra sig från hvad jordens
är. Och han spörjer:

Hvi steg du ned ifrån de höga bergen

Der Konstens vigda offerprester bo,

Bedårad af den sommargröna färgen

Der ros och myrt för dalens söner gro?

Dess fröjd är gjord för herden — och för dvärgen;

Hur skulle Du på tufvan finna ro?

Ha! den som vill med Gudar sammanvandra,

Han älske ej, han lide ej — som andra!

Med all sannolikhet är denna stanz ett eko af ett ställe i
Grill-parzers "Sappho", Sapphos lidelsefulla monolog, då hon upptäckt,,
att Phaon älskar hennes slafvinna Melitta. (Akt III, scen II).

O Thorin! Warum stieg ich von den Höhn,

Die Lorbeer krönt, wo Aganippe rauscht,

Mit Sternenklang sich Musenchöre gatten,

Hernieder in das engbegrenzte Thal,

Wo Armut herrscht und Treubruch und Yerbrechen?

Dort oben war mein Platz, dort an den Wolken,

Hier ist kein Ort für mich, als nur das Grab.

Wen Gotter sich zum Eigentum erlesen,

Geselle sich zu Erdenbürgern nicht;

Der Menschen und der Ueberird’schen Los,

Es mischt sich nimmer in demselben Becher.

Har den gudasände en gång vigt sig åt diktarkallet och smakat
ryktets gyllene frukt, måste han för beständigt stå fjärran från
mänsklig lidelse och längtan och får ej nalkas det lif, som rundtom
lockar i vänskapens eller kärlekens dräkt. Likheten i tankegång
och den poetiska linjens genomförande är ju fullständig, och ändock
vore Atterboms lån af en dylik tirad något tillfälligt och likgiltigt,
om det icke låge ett starkt personligt moment bakom. Under sin
vistelse i Wien ser Atterbom "Sappho" uppföras och hänföres af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1917/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free