Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. 9
hänsyn1). Visan i Blankamäreta VI: 1 är däremot skrifven i
ballad-stil, och därmed följer naturligtvis, att den äfven i metriskt
hänseende lyder andra lagar. I de båda tyska visorna (Signill
III: 1 och Blanckamäreta I: 5) är accenten däremot grundvalen,
och detta kunde utgöra ett skäl att frånkänna Messenius
författarskapet till desamma. Men man blir tveksam, då man finner, att
Messenius i sin 1609 under pseudonymen »Matz Bernds Sohn von
Sanfftleben» utgifna och på tyska affattade »Retorsion Schrifft und
Bericht» skrifvit liknande på accent byggda verser. Egendomligt
förefaller det, att Messenius skulle bytt om metriska principer allt
eftersom han begagnade tyska eller svenska språket. Törs man
antaga att han haft någon främmande hjälp i detta fall?2)
Att så få fel mot regeln för stafvelsernas antal förekomma,
visar redan, att Messenius nedlade stor omsorg på sin versbygnad.
Rimmen äro ock vida bättre, än hos hans samtida i allmänhet.
Emellertid kan det ju icke nekas, att de lagar han pålagt sig,
stundom hafva varit tryckande för honom, och till stelheten i
dialogen bidrog i hög grad den omständigheten, att han i likhet med
sina samtida öfver hufvud aldrig tillät sig, hvad tyskarne benämna
»Reimbrechung», d. v. s. hos Messenius händer det icke, att den
första versen i en replik rimmar med den sista i den föregående,
1) Meyer, Rosenhane s. 156 finner i visan ur Svanhvita ett rytmiskt
system, något, som jag knappast kan gå in på.
2) Den tyska skriften mot jesuiterna är till större delen affattad på
8-stafvig manlig vers, där rimmets enstafvighet liksom hos flera ofvannämda
dra-matici ofta blott beror på skrifningen, t. ex. »hieltn — spieltn», Dkommn —
frommnD, »Jesuitr ■— wiedr» o. s. v. (Ett verspar har, om man så vill, kvinligt
rim, men är jämväl det 8-stafvigt:
Er nennt sie selbst heilge Patres,
Vermeint, sie seind Jesu Fratres.)
Företalet till läsaren och afslutningen äro skrifna på uteslutande kvinliga,
11-stafviga verser; att sålunda de kvinliga verserna fått udda stafvelsetal är
något, som icke öfverensstämmer med Messenius vanliga bruk.
Den svenska öfversättningen af denna skrift (1610) är affattad på knittel
med oregelbundet växlande manliga och kvinliga rim. Hade Messenius då ännu
icke utbildat sitt eget metriska system?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
