Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet.
8-stafviga, medan Habors bestå af växlande 9- och 7-stafviga. Uti
IV: 4 talar Habor på 10-stafvig, Trullwijsa på växlande 10- och
9-stafvig, Goya på 8-stafvig vers.
För den 8-stafviga versen fick Messenius allt större förkärlek;
den är enarådande i de följande dramerna, Svanhvita,
Blancka-märeta och Christmannus, hvad de båda förstnämda beträffar dock
med det undantag, att prologerna, och i Blanckamäreta äfven
epilogen, bestå af 10-stafviga verser1). Hvad Gustaf I beträffar, så
föreligger den ännu ej tryckt. Jag har sett igenom en handskrift
från Kgl. biblioteket, daterad 1642, och funnit, att den 8-stafviga
versen jämväl här användts, ehuru de fall äro talrika, där
stafvelseantalet öfverskjuter eller understiger det vanliga. Detta kan
bero antingen därpå, att Messenius ej gifvit detta arbete den sista
afslipningen, eller ock på slarf af renskrifvaren2). Att det senare
varit fallet åtminstone vid några tillfällen, därom vittnar den
omständigheten att en främmande hand upprepade gånger gjort
rättelser i handskriften, genom hvilka det riktiga stafvelse-antalet
blifvit återstäldt. T. ex. (IV: 8)
För ögorne the nu wänner äre
rättadt till
För ögorn the wänner äre.
Samma metriska principer och samma 8-stafviga vers finna vi
äfven använda i Messenius’ båda rimkrönikor om Finland och
om Stockholm.
Hans lyrik, d. v. s. de i dramerna inlagda visorna, förtjänar
att med ett par ord omnämnas. Visan i Disa V: 2 är alldeles
oregelbunden, medan däremot de i Signill III: 1, Svanhvita VII: 6
och Blanckamäreta III: 6 förekommande hafva stafvelseräknande
verser, i den förstnämda 8- och 6-stafviga omväxlande, i de båda
senare endast 8-stafviga. Till accenten tages jämväl här föga
1) I Svanhvita (I: 6) äro dessutom de danska böndernas första repliker
(i allt 6 rader) 7-stafviga.
2) Jfr Ljunggren, Sv. dramat s. 352.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
