Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Om Ålands Landtskötsel och Näringsfång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 192 —
sämre grässlag. Vid Saltsjöns stränder växer det
kraftiga Sältingsgräset (Triglochim maritimum
och pallustre. Skärvass (Arundo phragmites)
finnes ymnigt vid de flästa stränder. Den låter
plantera sig genom rötter, och lönar
fullkomligen mödan (8).
Åkerhöet består af Åkerhven (Agrostis
spica venti), Kruståtel (Aira fleruosa), Råglofta
(Bromus secalinus), Renlosta (Bromus arvensis),
Jungfru Mariæ sänghalm (Galium verum),
Figlegräs (Spergula arvensis, Spurrey) och Räfklor
(Antbyllis vulneraria).
Vid Höstättern nyttjas vanlig Svensk Lia
med rakt skaft. När höet är afslagit, räfsas det
ut til bredor af en räfsare efter 2 Liar. Sedan
bredorne något torkat, lägges de i sträng och
sluteligen vålmas höet. Vid Vålmens eller Såtans
upsättning brukas sällan noggranhet, och kan
densamma derföre ej uthärda något betydligt regn.
Bärgningen af et lass hö fodrar i allmänhet 3
dagsverken. Med Ängsladot ödes ej mycken skog,
utan inrymmes höet merendels uti de vid gården
varande foderhus.
Skogen är den vanligaste Betesmarken. Den
består merendels af stenbunden mark och är
upfyld med vindfällen och qvistar. Ljung och
Lingonris äro här de allmännaste växter. Gränsar
marken på någon sfida til Saltsjön, som lyckligt
vis ofta inträffar, så finna kreatnuren vid
stranden et kraftigt bete, och ersättes derigenom den
dåliga betesmarken.
Af
(8) Hushålls Journalen år 1779.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
