Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sparkad utför trapporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
in. Ännu tog han sig ståtlig ut. Ingenting af hans
sjukdom var nu synligt. Han njöt af middagen oeh var full
af qvickhet och ordvändningar. Lörd Dane hade alltid
varit en man med lysande sällskapsgåfvor. Ingen som såg
honom sålunda kunde misstänka, att han icke hade fullt
bruk af sina lemmar, eller att han hölls uppe genom
mekaniskt stöd. Lady Dane intog platsen midt emot honom,
Mr Lester och Adelaide på hvar sin sida, och middagen
började. Bruff och tvenne betjenter passade upp.
Det var en tjusande qväll, nästan lika så klar som en
dag. Richard Ravensbird, som något senare på aftonen
stod i slottsporten, njöt af månskenet. Framför honom
låg den jemna, gröna slätten, och utanför denna låg hafvet,
nästan lika jemnt och lugnt. Der han stod, kunde han
emellertid blott se den aflägsna hafsytan, icke vågorna under
den branta kusten. Till höger lågo de spridda villorna;
längre bort byn med dess ljussken; nära midtemot honom
låg den gamla kapellruinen med sina tomma
fönsteröppningar och murgrönklädda murar, här och der brutna,
spök-lika och mystiska i månens strålar.
Mr Richard Ravensbird betraktade scenen tills han
blifvit mätt derpå, och gick derpå öfver vägen och slätten
samt vidare in i ruinerna. Der var en öppning i
hvardera ändan af byggnaden, tjenande till dorr, så att man
kunde gå tvärs igenom byggnaden. Gräs växte här och
der; grafstenarne, ännu skönjbara, betäckte, kalla och gråa,
qvarlefvorna af dem, som i århundraden varit stoft.
Stycken af marmorgoifvet funnos ännu qvar, och spår ufnicher
och miniaturaltaren, egendomliga för romersk-katolska
kyrkor, funnos äfven. Sådane reliker hade ingen lockelse
för Richard Ravensbird, och han lemnade ruinerna samt
gick till kanten af klipporna. Dessa voro här icke
synnerligt höga och långt ifrån fruktansvärda, och mr
Ravensbird blickade ned på den remsa af land som utgjorde
stranden. Denna var mycket trång här, och vid flodtiden un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
