- Project Runeberg -  Populär Radio / 1937 /
72

(1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

!)1

POPULÄR RADIO

på långvåg. På kortvåg kunde ingen skillnad förmärkas.
Mottagaren måste stämmas om en aning vid ombyte av antenn.

Detta försök avsåg endast att jämföra den av klubben uppsatta
störningsreducerande antennen med en vanlig rumsantenn, ej med
störningsreducerande antenner av annat fabrikat. Några dylika
funnos ej heller på platsen. Det fabrikat som klubben satt upp
är på grundval av dels tillgängliga tekniska uppgifter, dels
opartiska prov utvalt bland samtliga de fabrikat, som vid ifrågavarande
tidpunkt funnos i marknaden, av en av klubben tillsatt teknisk
kommitté, bestående av tre medlemmar.

RUNDRADION

Forts, frän sid. 52.

voro på det klara därmed, dröjde det emellertid
ytterligare ett år, innan åtgärder blevo vidtagna, beroende på att
yttrandet från den då arbetande rundradioutredningen icke framlades
förrän på nyåret 1935. Strax därefter utarbetades också
Samarbetsdelegationens förslag till riktlinjer för användning av
statsmedel för anskaffande och uppsättning av radiostörningsskydd.
Förslaget vidarebefordrades till Kungl. Maj:t och fastställdes
samtidigt som anslag på 75 000 kr. beviljades att användas till
anskaffande av störningsskydd. Den vägande punkten i dessa
rikt-Jinjer var att staten åtog sig att utan någon som helst kostnad
för innehavare av störande maskin eller apparat, anskaffad före
1930, uppsätta störningsskydd. För åren 1930—1936 skulle skälig
fördelning mellan ägare av störande apparat eller maskin och
telegrafverket äga rum, och för apparat anskaffad efter 1 januari 1936
skulle apparatägaren själv få stå för kostnaden, då elverket vid
denna tidpunkt beräknades ha utfärdat förbud mot anslutning av
störande apparater.

(Forts, i nästa nr.)

röret utgöres av en heptod och dess branthet regleras av
likspänningen från discriminatorn. Genom att katoden i kontrollröret
med katodmotståndet har givits positiv spänning, får gallret i detta
rör hela tiden negativ gallerförspänning, även när discrimminatorn
lämnar en i förhållade till jord positiv regleringsspänning, och
någon belastning genom gallerström förekommer sålunda icke.
Kopplingen innehåller för övrigt intet anmärkningsvärt och det
gäller endast att se till att spänningarna i discriminatordelen givas
sådan riktning, att en frekvensdrift i oscillatorn eller en liten
felinställning vid mottagning ger upphov till en regleringsspänning,
som via frekvenskontrollröret ändrar oscillatorfrekvensen i rätt
riktning.

Den automatiska frekvenskontrollen är kanske icke så lätt att
anordna, som det ser ut av de här angivna principerna. Det
uppstår i praktiken ett flertal svårigheter i samband med mottagarens
övriga funktioner. Det skulle föra för långt att här gå in på
detaljer, som grunda sig på mer eller mindre fullständiga uppgifter
om utländska erfarenheter. Vi kunna emellertid konstatera att den
automatiska frekvenskontrollen är på väg att införlivas med våra
större rundradiomottagare och framtiden får utvisa, om den i
praktiken håller vad den lovar. Kanske blir den småningom en
nödvändig detalj i en större rundradiomottagare med kortvåg.

—TO.

373 B.

Forts, från sid. 61.

glödtråd, men vi hänvisa till vad som sades om återkopplingens
mjukhet i samband med 4-rörsmottagaren i föregående nummer.

Motståndet Ri i återkopplingskretsen medför konstantare
återkopplingsgrad över hela våglängdsområdet och förhindrar
parasitsvängningar. Det gynnsammaste värdet kan utprovas. Motståndet
Ro och kondensatorn Cu bilda ett hf-filter i detektorns anodkrets.

FREKVENSKONTROLL.

Forts, från sid. 66.

Som bekant är den effektiva galler-katodkapaciteten i ett rör
ungefär lika med kapaciteten mellan galler och katod pius
anod-gallerkapaciteten gånger rörets förstärkning, som det för tillfället
arbetar. Sålunda kan ingångskapaciteten i röret ändras genom att
förstärkningen i röret ändras och detta sker ju i rör med variabel
branthet med hjälp av en av gallerspänningarna. Fallet B (andra
uppifrån) i fig. 5 illustrerar detta förhållande. Rörets
ingångskapacitet ligger parallellt över oscillatorkretsen.

Denna s. k. Miller-effekt eller helt enkelt anodåterverkan kan
utnyttjas på annat sätt enligt fallet C i figuren. Här inkommer
icke oscillatorns förhållandevis stora växelspänningar på
kontrollrörets galler utan på rörets anod. En del av spänningen ledes med
hjälp av en spänningsdelare, bestående av ett motstånd och en
induktans, in på rörets galler med sådan fas (90° förskjuten), att
rörets anodkrets i stort sett verkar som en kapacitet, vars storlek
kan varieras med förstärkningen i röret och sålunda även med en
gallerlikspänning. Om spolen i fallet C ersättes med en lämpligt
väld kondensator enligt fallet D kommer rörets anodkrets i stället
att verka som en variabel induktans, som kan läggas parallellt
över mottagarens oscillatorkrets och orsaka den öfiskade
frekvensändringen. I fallen B och C blir frekvensen hos oscillatorn ändrad
olika mycket vid olika stor invriden kapacitet i själva
oscillatorkretsen, varför dessa metoder mest äro av teoretiskt intresse.

Fallet D i fig. 5 är den koppling, som bäst lämpar sig för
frekvensreglering, ty här blir regleringens storlek eller känsligheten
proportionell mot frekvensen och icke mot frekvensen i kvadrat,
som förhållandet är, när kontrollröret verkar som variabel
kapacitet. Speciellt på kortvåg är induktansändringsmetoden att
föredraga. Vid övergång från ett våglängdsområde till ett annat bör
den variabla tillsatsinduktansens storlek ändras, och detta sker
genom att värdena på kapacitet och motstånd, över vilka den
fasvända gallerväxelspänningen tillföres, ändras i samband med
våglängdsomkopplingen. Vanliga värden äro på motståndet 10000
ohm och på kondensatorn 50 pF vid 300 m våglängd, respektive
2 000 ohm och 20 pF vid våglängden 15 m.

Hur det frekvensreglerande röret med sin verkan som en
variabel induktans, som för övrigt är negativ, inkopplas över
oscillatorn i en superheterodyn framgår av schemat i fig. 6. Kontroll-

Noruisk Rotogravyr,

Sparkoppling vid slutröret.

I denna mottagare har inbyggts en liten apparat, som skall
medföra en besparing i anodströmsförbrukningen. Den är betecknad
med E i schemat. Det inre utgöres av ett par motstånd samt en
metallikriktare. Kopplingen i fråga brukar benämnas
sparkoppling och fungerar på följande sätt.

Då inga signaler inkomma på slutröret, är dettas
gallerförspänning så stor, att anodströmmen ligger långt under sitt normala
värde. Så snart signaler inkomma, medför apparaten E att en
spänning alstras, som motverkar gallerförspänningen, varför
anodströmmen stiger. Ju starkare signalerna bli på slutrörets galler,
desto mer stiger anodströmmen för att slutligen vid fullbelastat
slutrör uppnå sitt normala värde. En väsentlig nedsättning i
anodströmsförbrukningen erhålles, dock i viss mån på bekostnad av
ljudkvaliteten, då det gäller mindre ljudstyrkor. Vid 120 V
anodbatteri har använts en gallerförspänning av 36 V till slutröret.
Gallerbatteriet inkopplas mellan -|-C och —C.

Praktiska detaljer.

Mottagaren är byggd på ett aluminiumchassi med dimensionerna
260X180X60 mm. Ett fyrkantigt hål är upptaget för skaldrevet,
som framgår av monteringsplanen. Hålet är 90X60 mm.

Ovanpå gangkondensatorn är anbragt en skärmplåt, som
framgår av fotografierna. Det blir härigenom ej nödvändigt att skärma
ledningarna mellan spolarna och kondensatorsektionerna.
Ledningarna till toppkontakterna på Vi och V« skola däremot skärmas.

K Ö«T il JB1E IL, L

Fabrikat Vi Vi Vi

Philips KF 3 KF 4 KL 2

Telefunken KF 3 KF 4 KL 2

Tungsram TKF3 TKF4 TKL2

SPECIALDELAR

använda i modellapparaten.

1 st. gangkondensator med skala, typ 2PN430—PH (Torotor).
1 st. antennspole, typ P—11 (Torotor).
1 st. detektorspole, typ P—31 (Torotor).
1 st. högfrekvensdrossel, typ 5 (Prahn).
1 st. sparkopplingsenhet, »Power Puncher» (Varley).
Stockholm 1937.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:28:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/popradio/1937/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free