Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
71
Siemens’ mellanfrekvensbandfilter, typ B. Avstämningen sker
genom in- eller utskruvning av järnpulverkärnorna. Kondensatorerna
äro av fast typ med stor kapacitetskonstans.
Sinnrik elektrisk apparat möjliggör rumsgolf.
Skandinaviska Grammophon A.-B., Stockholm, har för oss
demonstrerat en intressant nyhet på sportens område. Tack vare en
ny, sinnrik elektrisk apparat är det numera möjligt att spela golf
i ett vanligt bostadsrum och därtill med nästan samma behållning
som på en riktig golfbana. Man spelar med boll och olika
klubbor precis som i verkligheten. Bollen sitter dock fast i änden på
ett snöre, som går in i en liten låda, placerad på golvet. Snöret
är inuti lådan upplindat på en rulle, som står i förbindelse med
en kontaktanordning av samma konstruktion som i en fingerskiva
på en automattelefon. En fjäder spännes då man drager ut snöret
och rullar åter långsamt upp detsamma, då det slappes. Snöret
drages ut vid slag på bollen, längre ju hårdare man slår. Slagets
hårdhet registreras sålunda genom det antal kontakter, som rullen
passerar vid sin återgång.
Ett tillhörande skåp, uppställt vid väggen, är på framsidan
försett med en bild av en golfbana, sedd i fågelperspektiv. Bollarna
markeras genom lysande punkter, som förflytta sig utefter banan
vid slag på bollen, längre ju hårdare slaget är. Den lilla lådan
på golvet är även känslig i sid- och höjdled. Slår man snett,
går bollen också snett på tavlan på väggen och kommer eventuellt
utanför banan. Råkar bollen komma bakom en bergknalle, måste
man använda en speciell klubba, så att man får upp bollen i
höjden vid slaget, eljest får man finna sig i att stanna kvar på samma
fläck.
Det finns två »bollar» på tavlan, varför två spelare samtidigt
kunna begagna apparaten, som härvid ställes om mellan varje slag
för röd eller grön boll. Har man fått titta på apparatens inre, så
är det hela mycket sinnrikt men principiellt ganska enkelt, men
känner man ej till något i förväg, så verkar resultatet minst sagt
förbluffande.
KORTVÅGSFÖRSÖK
Radioamatörernas Internationella Vänskapsförbund (The World
Friendship Society of Radio Amateurs) kommer att arrangera en
försökssändning lördagen den 20 mars d. å. från den holländska
kortvågsstationen PI1J, belägen i Dordrecht. Två olika
sändningar komma att äga rum, den första på 42,35 meter (7 088 kc/s)
från klockan 15.30 till 16.00 svensk tid och den senare på 21,18
meter (14164 kc/s) från klockan 23.30 till 24.00. Lyssnare bedes
meddela sina mottagningsresultat till mr Erie 11. Rickett, 28 Cross
Oak Road, Berkhamstead, Hertfordshire, England, som kommer
att sända alla rapportörer, som bilägga en svarskupong, en
speciell verifikation (QSL-kort) på deras mottagning.
SAMMANTRÄDEN
Stockholms Radioklubb.
Tisdagen den 16 februari sammanträdde Stockholms Radioklubb
på Restaurant Gillet. Ej mindre än två föredrag stodo på
programmet. Först talade ingenjör Lars Lalin om »Inspelning av
grammofonskivor». Föredragshållaren redogjorde för sina
erfarenheter från Musikaliska Akademien, där han har upprättat en
inspelningsstudio, som användes i undervisningens tjänst. Från tid
till annan få sålunda eleverna göra inspelningar eller
insjung-ningar i syfte att studera sina egna fel. Metoden har visat sig
besitta stora fördelar. Ingenjör Lalin redogjorde för de många
svårigheter som måst övervinnas, innan resultatet var fullt
tillfredsställande. Fordringarna voro givetvis i detta fall mycket stora.
Som avslutning demonstrerades ett par inspelningar med gott
resultat.
Civilingenjör Erik Arenander talade därefter om »Rörnyheter»,
varvid de allra nyaste typerna av Philips- och Telefunken-rören
ingående beskrevos. Dessa rör ha avsevärt mindre dimensioner
än de föregående typerna, men trots detta sades de vara lika
effektiva. En serie balloptikonbilder visades och en intressant
redogörelse lämnades för rörens inre uppbyggnad. Vidare
demonstrerades och beskrevos de nyaste Marconi-rören, vilka också uppvisade
en mångfald betydelsefulla förbättringar.
Föredraget efterföljdes av en livlig diskussion, som gav rikt
utbyte.
Tisdagen den 2 mars sammanträdde klubben ånyo, varvid
programmet upptog två praktiska demonstrationer.
Som förste talare uppträdde fabrikör Claes Jansson, känd
radioman och en av dem som varit med från början. Demonstrationen
gällde ultrakortvågsapparater av modern konstruktion. Fabrikör
Jansson började med att redogöra för konstruktionen hos sändare
och mottagare för ultrakorta vågor och visade i balloptikon ett
antal förbluffande enkla kopplingar, som användas vid dessa
våglängder.
Härefter vidtog demonstrationen. På två bord i var sin ända av
den långa salen voro ett antal apparater av både äldre och nyare
konstruktion uppställda. På det ena bordet stodo sändarna och
på det andra mottagarna. I sändarna användes vanliga
mottagarrör, vilka giva mycket ringa effekt. Dimensionerna på dessa
apparater voro mycket små, om man undantager en speciell typ, där
spolarna voro ersatta av ett par långa mässingsrör, monterade sida
vid sida. Detta är den allra senaste nyheten på området.
Mottagarna voro av superregenerativ typ. Demonstrationen tillgick så,
att sändarna i tur och ordning sattes i gång, varvid de
modulera-des med grammofonmusik. Sändningen togs upp i andra ändan
av rummet och återgavs med gott resultat i en högtalare. Bäst av
alla sändarna gick faktiskt en, som fabrikör Jansson
konstruerade för ett tiotal år sedan och hade med på en radioutställning i
Stockholm. Till konstruktionen skilde den sig éj heller mycket
från de moderna. Denna sändare var tydligen långt före sin tid
den gången, då den konstruerades.
Demonstrationer av detta slag höra till det mest omtyckta i
klubben, och medlemmarna gåvo också mycket kraftigt sitt
bifall till känna.
Andre talare var ingenjör W. Stockman, som avsåg att göra
ett försök att demonstrera skillnaden i störningshänseende mellan
en modern störningsreducerande antenn — den av klubben
nyligen uppsatta — och en rumsantenn, bestående av en 15 m lång,
isolerad tråd, upphängd utefter väggen i sammanträdessalen. Som
demonstrationsapparat användes en modern radiomottagare med
automatisk volymreglering och hög känslighetsgrad. Olika
stationer togos in på långvåg, mellanvåg och kortvåg, och för varje
station växlade man om ett flertal gånger mellan klubbens antenn
och rumsantennen. Resultatet blev följande: på långvåg var
klubbens störningsreducerande antenn totalt överlägsen rumsantennen,
i det att en station som med rumsantennen drunknade i
störningar kunde mottagas fullt tillfredsställande, ehuru med
störningarna som en irriterande bakgrund, vid användning av klubbens
antenn. På mellanvåg konstaterade klubbmedlemmarna en
märkbar skillnad i störningshänseende, ehuru mindre framträdande än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
