Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östromerska riket, Bysantinska riket - Östrumilien - Östråt el. Austråt - Östsvenskar - Östturkestan, Ostturkestan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
feodalismens tilltagande är samtidigt ett varsel
om rikets försvagning och upplösning.
Rikets kraftiga utveckling efterträddes av
snabbt förfall (1025—81). De framskjutna
positionerna trängdes tillbaka på alla fronter.
Ämbetsmannaväsendets övermakt och den därmed
följ. avrustningen lade de asiatiska provinserna
öppna för seldjukerna, vilkas stora seger vid
Manzikert (1071) blev dödsstöten för Östroms
stormaktsställning. Samtidigt trängde
normanderna fram på Sicilien och i Italien och hotade
riket från v. Den latenta kyrkliga krisen kom
till utbrott 1054. Sedan dess äro de båda
katolska kyrkorna officiellt skilda åt.
Feodalismens framträngande och striden mellan flera
tronpretendenter hotade riket med upplösning.
Under tre lysande furstar av Komnenernas ätt,
Alexios I, Johannes II och Manuel I, upplevde
Östrom en sista tid (1081—1180) av relativ
storhet och glans under kulturell påverkan från
Västerlandet och dess riddarväsen. Medan man
tidtals med betydande framgång sökte stärka och
skydda riket på alla fronter, uppstodo nya och
svåra medtävlare i de norditalienska sjöstäderna,
främst Venedig och Genua. Tidevarvet är
framför allt utmärkt genom korstågen. Komnenerna
sökte, delvis med framgång, utnyttja
korsfararna mot de alltmera hotande turkarna och
bereda sig suveränitet över de nybildade frankiska
furstendömena i Östern.
Efter ett våldsamt anfall av normanderna kom
katastrofen genom det av Venedig ledda fjärde
korståget (1204), mot vilket Alexios V Dukas
förgäves organiserade motstånd. Riket
upplöstes: 1/4 omdanades till ”det latinska
kejsardömet”, kuster och öar kommo under Venedig,
oberoende frankiska furstendömen bildades, särskilt
i sydligare delen av Balkanhalvön. Men delar
av det forna riket kunde ej tvingas till
underkastelse. Särskild betydelse fick kejsardömet
Nicaea under familjen Laskaris.
Kejsaren i Nicaea Mikael (VIII) Palaiologos
lyckades befria Konstantinopel, varifrån sedan
Palaiologerna styrde det återupprättade riket
(1261—1453). Serbien blev för en tid den
starkaste makten på Balkanhalvön och inkräktade
oupphörligt på kejsardömets område, tills det
råkade i strid med de osmanska turkarna. Dessa
hade från 1300-talets början trängt fram på Ö:s
område i Mindre Asien och 1353 fattat fast fot
i Europa. Sedan dess utkämpade Östrom och de
andra Balkanstaterna mot dem sin 100-åriga
dödskamp. 1453 föll Konstantinopel för
turkarna, och den siste kejsaren, Konstantin XI,
stupade. Återstoden av Ö. införlivades med det
turkiska väldet. — Litt: C. Diehl, ”Histoire de
l’empire byzantin” (12:e uppl. 1938).
Östrumilien, turkisk provins, belägen mellan
Balkan- och Rhodopebergen med huvudstaden
Filippopel (Plovdiv), tilldelades i freden i San
Stefano 1878 Bulgarien men förblev enl.
Berlinkongressens beslut s. å. under Turkiet, dock
med vidsträckt autonomi. Ö., vars befolkning
till största delen utgjordes av bulgarer, skulle
styras av en kristen generalguvernör; 1885
utbröt uppror i Ö., och provinsen proklamerade
anslutning till Bulgarien. Efter svåra
internationella förvecklingar, bl. a. ett
serbiskt-bulgariskt krig 1885, löstes frågan på så sätt, att Ö.
formellt förblev hos Turkiet, medan sultanen
för fem år i sänder utsåg Bulgariens furste till
generalguvernör i Ö. I praktiken kunde
provinsen anses förenad med Bulgarien, men formellt
införlivades den i detta land först 1909 i
samband med Bulgariens upphöjelse till
konungadöme. Jfr Bulgarien, sp. 125 f.
Östråt el. Austråt, egendom på nordsidan
av Trondheimsfjorden, Sör-Tröndelag fylke,
Norge. Tillhörde på 1000-talet Finn Arnesön,
på 1500-talet fru Inger Ottesdatter Römer. Den
borgliknande slottsbyggnaden, uppf. 1654—56 av
Ove Bjelke, nedbrann delvis 1916 men har
restaurerats.
Östsvenskar, namn på Finlands svenska
befolkning.
Östturkestän, Ostturkistan, en del av
Kinas västligaste provins Sin-kiang i
Centralasien, omfattar det avloppslösa Tarim-bäckenet
och de angränsande bergiga randområdena (se
karta vid Ryssland); etnografiskt och
kulturhistoriskt böra även Turfan-bäckenet och
Hami-(Komul-)distriktet räknas dit.
Tarim-bäckenet, det egentliga Ö., upptar en
areal av c:a 550,000 km2 med ett invånarantal,
som torde kunna uppskattas till 2 à 3 mill. Den
odlingsbara marken är begränsad till strängar av
oaser längs de större floderna, men f. ö.
upptages landet av sterila öknar. Bäckenet begränsas
i n. av Tien-shans s. kedjor, som österut
förtona i Gobiöknen, och i s. av Kun-luns mäktiga
bergsfront. Mot v. avstänges det av Pamirs
bergsmassor, endast österut utbreder sig öppet
land och övergår bäckenet i Gobiöknens slätter.
Dess centrala del upptages av öknen Takla
Makan, vars sandmassor alltjämt långsamt
framtränga över nya områden i s. och s. v.
Floden Jarkend-darja, i den europeiska
litteraturen mera känd under namnet Tarim (kin.
Ta-li-mu-ho), är bäckenets huvudpulsåder. Längs
sitt mellersta lopp bildar Tarim flerstädes
betydande sjöar och träsk, där floden avlastar det
mesta av sitt slam, och där inträffa därför tid
efter annan förändringar i flodens lopp (se
Lop-nor). Av Kun-luns stora floder förmår,
utom Jarkend-darja, endast Khotan-darja under
högvattensperioden genomtränga öknen. —
Befolkningen utgöres inom låglandet huvudsakl. av
turkar (c:a 75%) och kineser (c:a 10%), de
senare till större delen ämbetsmän, köpmän och
hantverkare i städerna. Huvudnäringen är inom
låglandet åkerbruk (odling av vete, majs, ris,
hirs och bomull), i bergstrakterna
boskapsskötsel. I Khotanoasen produceras ej så litet siden,
vilket exporteras till Indien. De viktigaste
exportartiklarna äro bomull, ull, hudar, skinn,
fårtarmar, ris och torkad frukt (russin och
aprikoser).
Tack vare att Sidenvägen (se d. o.) gick
genom Ö., utvecklades en rik kultur i landet med
inverkan från olika håll, bl. a. från hellenskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
