Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zoster - Zotterman, Yngve - Zr (kemi) - Zsigmondy, Richard - Zuaver - Zuckmayer, Carl - Zug - Zugsjön - Zugspitze - Zuhr, Hugo - Zuiderzee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
793
Zoster—Zuiderzee
794
Zoster, se Bältros.
Zotterman, Gulle Yngve, läkare (f. 1898
2%), med. lic. 1925, med. dr 1933, doc. i
fysiologi s. å., allt vid Karolinska inst.; laborator
vid Karolinska inst. 1940—46. Z. erhöll 1945
prof:s titel, blev 1946 prof. i fysiologi och
farmakologi vid Veterinärhögsk. och är sedan
1949 prof. i enbart fysiologi. Z., som räknas som
en av Sveriges främsta och internationellt
kända fysiologer, har utg. ett stort antal
vetenskapliga arbeten, bl. a. över sinnesnervernas
funktion, smärtans och smakens fysiologi,
blodtryckets och andningens regulation, det tunga
kroppsarbetets fysiologi samt det svenska folkets
näringstillförsel och kostvanor.
Zr, kem. tecken för en atom zirkonium.
Zsigmondy [$i’gmåndi], Richard Adolf,
österrikisk kemist (1865—1929), prof. i
Göttingen 1908. Z. erhöll 1925 års Nobelpris i kemi
för påvisandet av de kolloidala lösningarnas
heterogena natur och för de därvid använda
metoderna, vilket varit grundläggande för den
moderna kolloidkemin. Det av Z. 1903 konstruerade
ultramikroskopet har möjliggjort studiet av
kolloidala partiklar och deras rörelser (brownska
molekylarrörelsen). Z. har vidare utarbetat
metoder för ultrafiltrering.
Zuäver (fr. zouave), urspr. en kabylstam i
Algeriet, från 1830 benämning på 2 av
infödingar rekryterade bataljoner under franskt
befäl och från 1839 på franska reg. i Afrika. Vid
2:a världskrigets utbrott funnos 6 zuavreg.,
därav 1 i Frankrike.
Zuckmayer [tso’kmäiar], Carl, tysk
författare (f. 1896). Z., som under nazistregimen
emigrerade till U.S.A., har haft stor framgång
med sina dramatiska arbeten, bl. a. ”Der
Haupt-mann von Köpenick” (1931; uppf. i Sthlm s. å.).
Zug [tsök], 1) Schweiz’ minsta kanton,
belägen kring n. delen av Zugsjön, s. om kantonen
Zürich; 239 km2, 42,239 inv. (1950); 86% äro
katoliker, 97 % ha tyska till modersmål. S. ö.
delen är bergig, här nå Hohe Rone 1,228,
Ross-berg 1,583 m ö. h.; n. v. delen är ett bördigt
backland. Endast 2 % av arealen äro åker. Halva
befolkningen lever av industri och hantverk.
Huvudstad är Z.2).
Z. kom kort efter 1200-talets mitt under
Habs-burg, blev 1352 för en tid medl. av
Edsförbundet och, sedan det lyckats hävda sitt oberoende
mot Habsburg, 1368 definitivt.
2) Huvudstad i Z.i), vackert belägen vid n.
ändan av Zugsjön; 12,372 inv. (1941). Staden har
en ålderdomlig prägel med delar av medeltida
befästningar; rådhuset i sengotik är från 1505.
En bergbana för upp på Zuger Berg (1,044 m
högt) ö. om staden.
Zugsjön [tsök-], ty. Zuger See, sjö i Schweiz,
närmast n. om Rigi, 414 m ö. h., 38 km2, största
djup 198 m, medeldjup 84 m; avrinner genom
Lorze till Reuss.
Zugspitze [tsö’k/pitsa], Tysklands högsta
bergstopp, i Wettersteingebirge på gränsen
mellan Bayern och Tyrolen, 2,963 m hög; meteoro-
Hugo Zuhr: Från Delos, 1935. Nationalmuseum.
logisk station. 2 berg- och linbanor föra upp
på Z.
Zuhr, H ugo Gunnar, målare (f. 1895 2%),
prof. i måleri vid Konsthögsk. sedan 1950. Z.
är född i Tammela, Finland. Han debuterade
1917 i Lund och slöt sig på 1930-talet till
stock-holmsgruppen Färg och form. Hans
landskapsmålen kännetecknas av målerisk mjukhet och
av franskt kultiverad sparsamhet med medlen.
Zuiderzee [z6i’darzé], vik i Nederländerna
(se kartor vid d. o., sp. 715, och vid Belgien).
S. om förträngningen av Enkhuizen—Stavoren
låg under forntiden den av Pomponius Mela
omnämnda Flevosjön. Från 700- till 1 ooo-talet
kallades sjön A 1 m e r e. Dess vatten
avbördades till Nordsjön genom West- och Oost-Vlie.
Viken har bildats genom en långsamt
fortgående sönderbrytningsprocess och icke genom
katastrofala stormfloder. Namnet Z. förekommer
först i nordiska urkunder, tidigast 1340.
Bottnen, som ligger på 8 å 9 m djup, består
huvudsakl. av sand samt i Wieringermeer dessutom
av lera. De Kom, den inre delen av Z., har
endast på obetydliga områden större djup än
3 å 4 m. Även här utgöres bottnen av sand och
lera. — Kring Z. växte betydande handelsstäder
upp, och omkr. 1400 blev Amsterdam den
förnämsta av dessa. Det första förslaget att erövra
land i Z. framkom 1667, men först under
1800-talet framlades detaljerade förslag av bl. a. C.
Lely 1891. Denne (d. 1929) var den ledande i
den 1866 stiftade Zuiderzeeföreningen. Han
framlade 1916 för generalstaterna förslag om
torrläggning av Z., vilket antogs 1918. Ärbetet
påbörjades 1920. 1930 fullbordades den första
etappen i torrläggningen, i det den minsta, s. k.
nordväst- el. Wieringermeer-poldern (195 km2;
namnet efter ett här beläget vatten innanför ön
Wieringen) invallades. Genom en 44 km lång
spärrdamm (varav på ön Wieringen 11 km) har
Z. blivit en insjö. Dammen blev färdig 1932.
Dammkrönet på yttersidan ligger 7,25 m ö. h.
Innanför detta sträcker sig en lägre, 30 m bred
plattform med plats för bilväg och dubbelspårig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
