Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zetterström, 1. Hasse - Zetterström, 2. Erik - Zettervall, Helgo - Zeugma - Zeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
769
Zettervall—Zeus
770
kåserier. Hans mogna framställning var knapp
och klar, då och då glimmande till av en fin
ironi och genomlyst av överseende humor,
bestämd av hans liberalt humanistiska livssyn. Z.
visade fin psykologisk blick, särsk. i sina
barnskildringar, främst ”Anna-Clara och hennes
bröder” (1917). Han utgav en lång rad saml. av
humoresker och kåserier.
2) Erik Harald Z., den föreg:s son,
författare (f. 1904 14/s), medarbetare i Svenska
Dagbladet sedan 1931. Under pseud. Kar de
Mumma har Z. gjort sig känd som förf, av
kåserier, humoresker och revyer.
Zettervall, Helgo Nikolaus, arkitekt (1831
—1907). Z. fick sin utbildning vid Konstakad.
i Stockholm 1853—60 och blev 1881 v. prof. där
och intendent vid överintendentsämbetet, vars
chef han var 1882—97. Icke minst
uppmärksammad blev Z:s insats som restaureringsexpert.
Han anslöt sig till den från Viollet-le-Duc
utgående principen att vid restaurering återge
byggnadsverket den stilrena form, som senare
om- och tillbyggnader skymt bort, men
tillämpade i likhet med de
flesta av hans samtid
denna princip med
otillräcklig historisk
kännedom. Ej sällan
måste man dock i
Z:s restaureringsverk
erkänna en skicklig
konstruktion, smakfull
anordning, lugna
former och goda
proportioner. Redan på
1850-talet fick Z. flera
stora uppdrag och
framträdde på
1860-talet med
ombyggna
den av Malmö rådhus (i renässans). 1860 hade Z.
(efter C. G. Brunius) blivit antagen som
arkitekt vid Lunds domkyrka, vars restaurering (1868
—80) blev hans förnämsta arbete. Den
schablonmässighet, som medföljde de historiska stilarnas
renläriga tillämpning, kan icke frånkännas detta
restaureringsarbete, liksom uppförandet av de
nya tornen vid Linköpings domkyrka och Klara
kyrka i Stockholm samt restaureringen av Skara
domkyrka (1886—94). Särsk. blev emellertid
Uppsala domkyrka (1885—92) ett offer därför,
då fransk gotik från kyrkans första
byggnads-stadium ensidigt genomfördes och detaljerna ofta
helt torftigt utfördes i cement. Bland nya kyrkor,
som Z. uppförde i skickligt men torrt
behandlade stilar, främst nygotik, må nämnas
Allhel-gonakyrkan i Lund, Matteuskyrkan i
Norrköping och Oskar Fredriks kyrka i Göteborg, alla
på 1890-talet. I sina profanbyggnader var Z. i
många avseenden nyskapande i Sverige och bröt
väg för den följande tidens realistiska
arkitektur. Bland Z:s profanbyggnader märkas Skara
lärov. (1871), Bolinderska huset i Stockholm
(1874), N. latinlärov. där (1880) och Lunds
univ.-byggnad (1882) samt ett flertal privathus
i Lund. Z. var oavlåtligt verksam med nya
NF XXII — 25
byggnadsplaner, bl. a. angav han i 1873—91
framlagda projekt riktlinjerna för
Helgeandsholmens framtida bebyggande.
Zéü’gma, grek., ”förbindelse”, förening av
två satser el. substantiv genom ett verb, som
strängt taget blott passar till den el. det ena,
t. ex.
Låt, Campagna, ljuvt i dina linjer
få förtona, liksom de, hans kval.
(Förtona kan blott i överförd bemärkelse
sägas om kval.)
Zéüs (grek. Zéiis, gen. Dio’s), den ende
grekiske gud, som med säkerhet kan påvisas även
hos andra indoeuropeiska folk. Ordet är
detsamma som lat. Ju-piter, skt Dyaus. Det
betyder ”himmel”, och den vanliga uppfattningen är,
att Z. är den ljusa himlarymdens gud. Hans
verksamhet visar emellertid, att himlen tillhör
honom som rummet för de atmosfäriska
företeelserna. Z. är molnskockaren, blixtslungaren
och regnsändaren, som bor på den högsta
bergstoppen i närheten, kring vilken molnen skocka
sig och från vilken åska och regn bryta lös.
Blixten och örnen äro hans attribut. I hans
kult förekomma ofta ceremonier, som avse att
framkalla regn eller eljest inverka på
väderleken. Med denna maktfulla verksamhet
sammanhänger, att Z. redan i tiden före de homeriska
dikternas utformning blev den högste guden,
vilken de övriga underordnades som vasaller.
Ho-meros förlägger hans palats till toppen av
Olympen, ett namn, som företrädesvis fäst sig vid
Olympos; omkring Z:s palats ligga de övriga
gudarnas boningar; gudastaden är omgiven av
en ringmur. I egenskap av högste gud
skyddade Z. konungens rätt och de oskrivna lagar,
på vilka samhällsordningen vilade; han blev
rättvisans och moralens väktare, statens och
statsordningens beskyddare; hans fester hade ofta
politisk betydelse och firade honom som statens
och frihetens räddare. Såsom regngud blev han
jordbrukets beskyddare; därmed sammanhänger,
att en ”underjordisk” Z. ibland nämnes. I
folktron hade Z. icke samma förhärskande ställning.
Hos diktare, Hesiodos, Pindaros, Aischylos, har
man talat om en ”Zeusreligion”, i vilken Z:s
förhärskande ställning och världsstyrelse starkt
framhållas. Hos filosoferna, i synnerhet
stoikerna, upphöjdes Z. t. o. m. till den högsta
principen. Han identifierades även med främmande
gudar, Ammon, Sabazios m. fl.
Z. har en rik mytologi. Myten om hans
födelse och barndom tillhör Kreta, där man även
visade Z:s grav. Han var son till Kronos och
Rhea. När Z. vuxit upp, störtade han sin fader
och stängde in honom och de övriga titanerna
i Tartaros. I denna myt om en strid mellan en
äldre och en yngre gudageneration vill man
se en återspegling av en strid mellan de
förgrekiska och de invandrade grekernas gudar. Z.
och de nya gudarna stredo även med giganterna.
Z:s gemål är hans syster Hera, deras son är
Ares. Hefaistos säges Hera ha fött utan man.
liksom Athena sprang fram ur Z:s huvud. Z.
har många bigemåler och dessutom har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
