Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Witten, Wittenpfennig (mynt) - Wittenberg - Wittenberg, Arvid - Wittenberge - Vitter - Vitterfolket - Vitterhet - Vitterhetens vänner - Vitterhetsakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Wittenberg—Vitterhetsakademien
414
Marktplatz i Wittenberg. I bakgrunden stadskyrkan,
t. h. statyer av Luther och Melanchton.
tar) el. hviter pänninger, hvitpänninger. ”Vitten”
var även i Sverige populär benämning på V192 rdr
spec., d. v. s. V4 skilling, ett skiljemynt, som slogs
från 1799 (då pollett) till in på 1830-talet och
slutligen hade ett värde av V2 öre.
Wi’ttenberg [-bärk], stad i Sachsen-Anhalt,
Tyskland, på Elbes h. strand; 41,304 inv. (1946).
Flodhamn; maskin-, pappers- och spritindustri. —
W. nämnes f. ggn 1180 och var 1260—1423
residens för hertigarna, senare kurfurstarna, av
Sach-sen-Wittenberg. Staden är rik på byggnader från
1400-talets slut och 1500-talet. Hit hör det forna
kurfurstliga slottet med slottskyrkan (omkr. 1500),
på vars dörr Luther uppslog sina teser och där
Luther och Melanchton ligga begravna, samt
vidare stadskyrkan, där Luther ofta predikade.
Augusteum är ett vid slutet av 1500-talet uppfört
prästseminarium, på vars gård det av Luther 1508
—46 bebodda huset ligger; detta var en del av
det 1502 upprättade augustinklostret, som f. ö.
innehåller Lutherhalle med reformationsmuseum.
Det 1502 gr. univ., där under den första tiden
många svenskar studerade, flyttades 1817 till
Halle (byggnaden 1840 ersatt med en kasern).
Framför det från 1500-talets förra del
härstammande rådhuset stå statyer av Luther och
Me-lanchthon. Även den sistn:s hus i W. är bevarat.
Wittenberg, Arvid, greve, militär (1606—
57), född i Borgå socken i Finland. Han
tillhörde en tysk släkt, som urspr. hette W i r t e
n-berg von Debern (vilket namn W. mest
begagnade). W. deltog som överste i slaget vid
Nördlingen 1634, där han tillfångatogs, var med
i Johan Banérs fälttåg samt utmärkte sig i
slagen vid Wittstock (1636) och Chemnitz (1639),
blev 1640 generalmajor och vann s. å. seger över
den kejserliga armén vid Wolfenbüttel. Under
Lennart Torstensons överbefäl bidrog han som
anförare för högra flygeln till segrarna vid
Brei-tenfeld (1642) och Jankov (1645). Efter
fredsslutet blev han rikstygmästare och general över
artilleriet samt 1651 friherre och 1652 greve. 1655
blev W. fältmarskalk och ståthållare över
Pommern samt fick befallning att i spetsen för en
här av 17,000 man bryta in i Polen. Han
eröv
rade voj evodskapen Posen och Kalisz och stod
i hjärtat av Polen, då Karl X Gustav uppnådde
honom. Därefter belägrade W. Krakow, som
kapitulerade 8 okt. 1655, och tvang polske
fältherren Koniecpolski att med sin här underkasta sig.
Konungen gav honom då befälet i Warszawa,
där han efter tappert försvar mot polske
konungen Johan Kasimir måste dagtinga 21 juni
1656. I strid mot kapitulationsvillkoren fördes
han fången till fästningen Zamosc, där han dog.
Wittenberge [-bä’rga], stad i n. v.
Branden-burg i Tyskland, vid Elbe och järnvägen Berlin
—Hamburg; 28,000 inv. (1946). Flodhamn.
Järn-vägsverkstäder, symaskinsfabrik m. m. Gammal
borg.
Vitter, som tillhör el. ägnar sig åt
skönlitteraturen.
Vitterfolket, i norrländsk folktro och sägen
benämning på vättar, underjordiska väsen,
underbyggare, troll o. s. v., i Norge huldrefolk.
Föreställningen om v. anknytes särskilt till
fäbodarna, som tagas i besittning av v., då
människorna flyttat därifrån om hösten. V. tänkes
därför alltid ha boskap. Vad som i s. Sverige
kallas skogsrå kallas i Norrland oftast vittra
(i Norge huldra).
Vitterhet, skönlitteratur; förr:
kunskapsrikedom, under 1700-talet beteckning främst för
humanistisk bildning, humaniora.
Vitterhetens vänner, se Hammarsköld, L.
Vitterhetsakademien stiftades i Stockholm
1753 av drottning Lovisa Ulrika, under
medverkan av A. J. von Höpken och O. von Dalin,
samt var avsedd att vara en ”académie des
bel-les-lettres”. Den första sammankomsten hölls på
Drottningholm s. å. 24 juli (Lovisa Ulrikas
födelsedag). Som ämnen för akad:s verksamhet
bestämdes ”historien, antikviteter, med vad till
bägges upplysning hörer, vältalighet och svenska
språkets uppodling”. Avsikten vore att
”frambringa en ren smak, ett städat tänke- och ett
hyfsat skrivesätt”. Akad. skulle till oväldig
granskning mottaga anonymt inlämnade skrifter.
För tävlande skulle prisämnen uppges och
premier utfästas. Ledamöternas antal var obestämt.
Faktiskt tillsattes alla led. av drottningen. Akad.
hade en dir. (ordf.) samt en ständig sekr.
(Dalin 1753—56, Sotberg 1773—81 och därpå N. von
Rosenstein). — V. var för sitt bestånd beroende
av stiftarinnan. V. nedlades 1756 och öppnades
ånyo först i jan. 1773. Med änkedrottningens
död (1782) upphörde dess verksamhet. — Akad.
gjorde aktningsvärda bemödanden att
åstadkomma en lag för svenska språkets rättskrivning. De
årl. utsatta tävlingsämnena utgjordes av ett
historiskt, ett i vältalighet, ett poetiskt och (1774
—77) ett i emblematik (inskrifts- och
sinnebilds-konst). Lovisa Ulrikas V. återuppväcktes under
förändrad skepnad i den av Gustav III 1786
stiftade Svenska akademien, under det att V.
ersattes av Vitterhets historie och antikvitets
akademien (se d. o.). — Jfr B. E. Hildebrand i
Vitt.-akad:s Handl., bd 21, 1855; G. Göthe,
”Historisk öfversigt af de vittra samfunden i Sverige”
etc. (1875); ”Kungl. vitterhetsakademiens dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
