Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitry-le-François - Vitryska litteraturen - Vitryska språket - Vitryssar - Vitryssland, Vitryska socialistiska sovjetrepubliken, vitryska SSR - Vitry-sur-Seine - Vits el. ordlek - Vitsand - Vitsida - Vitsköl - Vit slavhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vitryska litteraturen—Vit slavhandel
409
c:a 7,600 inv. (1946). Viktig knutpunkt för
järnvägar och kanaler. V. grundades 1545 av Frans I
och blev nästan h. 0. h. ödelagt 1939—45.
Vitryska litteraturen kan indelas i två
perioder, en äldre, avfattad på ett blandspråk (mest
religiösa och poliska verk), och en nyare, som
uppstod på 1800-talet och först omhuldades av
polska adelsmän. Då ryssarna efter 1863 års
uppror sökte undertrycka polska språket, råkade
även v. — som då vanl. skrevs med polsk
stavning — i lägervall. Vid 1800-talets slut uppstod en
folkligare litteratur, som efter 1905 fick mera vind
i seglen. Efter 1917 har vitryskan blivit officiellt
språk och v. starkt utvecklats. Utmärkande för
v. är lyrikens starka övertag. Mest kända av de
moderna författarna, som vanl. även skriva under
olika pseud., torde vara de båda
”nationalskalderna” I. Lutsevitj (pseud. J. Ku p al a; 1882
—1942) och K. M i t s k e v i t j (pseud. J. K
o-1 a s; f. 1882).
Folklitteraturen är mycket rik; den omfattar
besvärjelseformler och kultsånger, delvis av
mycket hög ålder, sagor och gåtor m. m. — Se E. F.
Karskij, ”Geschichte der weissrussischen
Litera-tur” (1926).
Vitryska språket är snarast att betrakta som
en s. v. storrysk dialekt, som bildar övergång till
ukrainskan. V. talas av vitryssarna. V. (med
kyrk-slavisk-polsk färgning) var officiellt språk i
stor-furstendömet Litauen före dess förening med
Polen.
Obetonat e övergår i v. till ja, och liksom i den
s. ryskan övergår obetonat 0 till a. Dessa
växlingar antydas i skriften. Muljerat d och t ha
utvecklats till mjukt dz och c. Ursprungligt v,
u och hårt l övergå ofta till 0. Det vitryska
alfabetet är i det närmaste identiskt med det
ryska. — Litt.: E. F. Karskij, ”Bèlorusskaja
rèc” (1918).
Vitryssar, östslavisk folkstam, boende
huvudsakl. inom n. v. Ryssland men även inom Polen
och Lettland. V. voro inom Sovjetunionen bosatta
även utanför det land, som betecknas som
Vitryssland, men ha nu till större delen återförenats
med den Vitryska sovjetrepubliken. V. äro ett
typiskt bondefolk. De äro relativt högväxta
(medellängd 169 cm), ha vanl. mattblont hår och
ljusa ögon. Sitt namn torde v. ha erhållit på gr.
av sin hemvävda, vita dräkt. Deras antal uppgår
till c:a 8,5 mill.
Vitryssland (ry. Belorussija), Vitryska
socialistiska sovjetrepubliken,
vitrysk a S S R, en av förbundsrepublikerna i
Sovjetunionen, gränsar i v. till Polen och Litauen, i
s. till Ukraina (se karta vid Ryssland); 207,600
km2; c:a 9,3 mill. inv. (1954), därav 8o°/o
vitryssar, 10% judar. V. är i allm. ett slättland med
undantag av en diagonalt från s. v. till n. ö.
löpande bred moränrygg från sista istiden, vilken
i Lysa Göra n. om Minsk når 343 m ö. h.
Utpräglat jordbruksland, bl. a. stor lin- och
potatisodling. Betydande boskapsskötsel, särsk. svinavel.
V. har 20 högre undervisningsanstalter, de
viktigaste förlagda till Minsk, som är V :s huvudstad.
410
Andra större städer äro Vitebsk, Gomel och Brest
(Brest-Litovsk).
Vid slutet av 1800-talet uppkom en vitrysk
na-tionalitetsrörelse, som dock ej var stark nog att
hävda landets självständighet efter det ryska
sammanbrottet 1917—18. V. delades i stället
mellan Ryssland och Polen i freden i Riga 1921.
1939 återtogo ryssarna hela V. Under 2:a
världskriget var V. 1941—44 ockuperat av tyskarna
och bildade generalkommissariatet V., som
ingick i rikskommissariatet Ostland. 1944
återerövrades V. av ryssarna .
Vitry-sur-Seine [vitri’-syr-sä’n], stad i dep.
Seine; s. industristad till Paris; c:a 45,000 inv.
(1946).
Vits (av ty. Witz, kvickhet) el. ordlek (fr.
calembour), skämtsam ordsammanställning, som
bygger på av homonymien mellan olika ord
(ordgrupper) el. av ett ords (en ordgrupps)
flertydig-het uppstående oväntade idéassociationer; i
motsats till ordlek ges ordet v. ofta en pejorativ
innebörd. Ex. på v. (det i dubbel betydelse tagna
ordet kursiverat): ”Renhållning är ej alltid
lapp-verk”. ”Så, du har varit i Marstrand i sommar,
nå, hur fann du vattnet?” Svar: ”Det var väl
ingen konst”. I det senare ex. är det flertydiga
ordet dels tonlöst biord, dels huvudord i satsen.
V. få ofta gåtans form, t. ex. ”Vad är det för
likhet och skillnad mellan en tandläkare och en
brandsoldat?” Svar: ”Båda rycka ut, den ene
tänder, den andre släcker”. Ibland göres en mindre
förändring av språkformen, t. ex. persilje-ström
för Per Siljeström och folketymologien
”skärköt-teri” för ”charcuteri”. Ibland ger det tvetydiga
ordet (ordgruppen) egentlig mening endast i sin
ena betydelse, t. ex. Göteborgsfotografen Aron
Jonasons svar på Oskar II :s komplimang om
hans blixtrande kvickhet, ”När den ene blixtrar,
åskar den andre”. — Litt.: G. Cederschiöld, ”Om
ordlekar” etc. (1910); S. Freud, ”Der Witz” (2:a
uppl. 1912).
Vitsand, sn i Värmlands län, Fryksdals hd,
omfattar de till Övre Fryken avflytande
Mangsliäl-vens och Ljusnans dalar; höglänt skogstrakt.
21635 km2, 1,756 inv. (1955). 1,012 har åker.
Egendomar: Kristinefors och Vägsjöfors, båda
f. d. järnbruk. Kyrkan byggd av trä 1823.
Pastorat i Karlstads stift, Fryksdals kontrakt. Utgör
tills. m. Nyskoga storkommunen Vitsand;
398,07 km2, 2,198 inv. (1955).
Vitsida, zool., se Vitnossläktet.
Vi’tsköl [-sköl], cistercienskloster vid
Limfjorden på Jylland, gr. på 1150-talet med bl. a.
munkar från Värnhem. V. indrogs efter
reformationen till danska kronan.
Vit slavhandel (eng. traffic in women and
children el. in persons, fr. traité des blanches),
affärsmässigt organiserad verksamhet, där varan
är barn el. unga kvinnor, vilka lockas till utlandet
under förespegling, att man där skall skaffa dem
god anställning, men i själva verket för att tjäna
prostitutionen. V. hade före 1 :a världskriget stor
omfattning med agenter över hela Europa.
Offren utfördes främst till Sydamerika, särsk. till el.
över Buenos Aires. Bekämpandet av v. började i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
