Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visböcker - Viscaria - Viscera - Vischer, Friedrich - Vischer, Peter, d. ä. - Wisconsin (Wis.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
385
Viscaria—Wisconsin
386
äldsta, Harald Olufsons visbok, återger uppländsk
tradition och har påbörjats omkr. 1570 och
avslutats 1581. Intresset för dylika v. upphör hos
Sveriges adel omkring 1660, men under hela
1600-talet uppteckna antikvarierna folkvisor från
allmogen. En stor saml. visor av skiftande slag
och från olika tider, upptecknade från folkmun
under senare delen av 1800-talet, är A. Bondesons
”Visbok” (2 bd, 1903). I samband med det
ökade intresset för visdiktning och vissång har från
slutet av 1800-talet v. kommit att beteckna
böcker, ofta häften, som innehålla äldre och nyare
visor.
Viscäria, bot., se Tjärblomster.
Vfscera, lat., inälvor. Om viscerälbågar
se Fiskar, sp. 535.
Vischer [ff/ar], Friedrich Theodor von,
tysk estetiker (1807—87), prof. i Tübingen 1844.
Han utvecklade i sitt tillträdestal panteistiska
åsikter och suspenderades därför på två år. V.
var led. av nationalparlamentet i Frankfurt a. M.
1848 och var en bland dem, som trots
parlamentets upplösning 1849 fortsatte dess sammanträden
i Stuttgart. Han kom därigenom i spänt
förhållande till sitt lands regering, blev 1855 prof. i
Zürich men var 1866—69 åter prof. i Tübingen
och 1866—77 prof. i Stuttgart. Genom ”Æstethik
oder Wissenschaft des Schönen” (6 bd, 1846—
58; ny uppl., 5 bd, 1922—23) blev V. den
He-gelska skolans och samtidens ypperste estetiker.
V. hyllar en innehållets estetik, i motsats till
formestetiken.
Vischer [fi’/ar], Peter, d. ä., tysk konstnär
(1460—1529)- Han utförde arbeten, gjutna i
koppar el. mässing, för olika platser i Tyskland och
mottog beställningar även från Ungern, Böhmen
och Polen. Det mest betydande verket från V:s
tidigare skede är
ärkebiskop Ernsts
av Sachsen
gravmonument i
Mag-deburgs domkyrka
(1495). V:s
storverk, Sebaldusmo-numentet i
Sebal-duskyrkan i
Nürnberg, utfört under
samarbete mellan
mästaren och hans
fem söner 1508—
19, uppvisar en
egenartad och
fantasifull blandning
av gotik och
renässans. 1513 fick V.
i uppdrag att för
kejsar Maximilians
grav i Innsbruck
Hofkirche utföra
kolossalstatyer av
konungarna Artur
och Teoderik, båda
iförda rustning
från huvud till fot.
I V :s senare verk
Peter Vischer d. ä.:
Självporträtt. Statyett på
Sebaldus-monumentet i Nürnberg.
NF XXII — 13
råder renässansformen helt: kardinal Albrekts
av Mainz monument i Aschaffenburg (1525),
kurfurstarna Johan Ciceros och Joakim I:s
monument i Berlin (1524 ff.), vidare i hans
gravreliefer: ”Marias kröning” (i Erfurt och
Wit-tenberg), ”Kristus uppenbarar sig för
kvinnorna” (i Regensburg, liksom den förra 1521),
”Gravläggningen” (i Ägidienkirche i Nürnberg
1522). — Tre av V:s söner hade ganska stor
andel i faderns arbeten. Peter V. d. y., hans
andre son (d. 1528), synes ha besökt Italien
1507—08. Bland smärre arbeten av V. d. y.
märkas ett par plaketter med Orfeus och
Eury-dike, ett par bläckhorn med en utmärkt
kvinnofigur (Oxford) samt medaljer och
teckningar. — J o h a n n (Hans) V., yngste son till
P. V. d. ä., fullbordade ett par av faderns
gravmonument och är mästare till Apollobrunnen i
Nürnbergs rådhus. — Litt.: S. Meller, ”P. V.
der Ältere und seine Werkstadt” (1925).
Wisconsin [coiskå’nsin], förk. Wis., en av
n. ö. Centralstaterna i Förenta staterna (se karta
vid d. o.) mellan Mississippi River, Lake
Su-perior och Michigan; 143,754 km2, 3,434,575 inv.
(1950). N. delen, Superior Highlands, hör till
den kanadensiska urbergsskölden och når i Rib
Hill 591 m ö. h., medan s. delen tillhör de inre
slätterna, vilkas vågformiga yta ligger mellan
2,000 och 500 m ö. h. W. har varit nedisat utom
i s. v., där ett stort område, som omfattade
även smärre delar av n. v. Illinois, n. ö. lowa och
s. ö. Minnesota, ej täckts av is. Den största
floden är Wisconsin River, vars källsjö, Lac Vieux
Desert, på gränsen mellan Michigan och W.,
ligger 503 m ö. h. Klimatet är kontinentalt med
vinterkyla och angenäm sommarvärme. I
Madi-son (259 m ö. h.) är medeltemp. för jan. —9°7
och för juli 22°6 samt den årliga
nederbörds-mängden 795 mm. I Milwaukee (vid Michigan
177 m ö. h.) är medeltemp. —5% resp. 26%
nederbörden 769 mm. Om årsnederbörd och
växtvärld se f. ö. Nordamerika. — 1950 funnos
3,174,456 infödda vita, 28,182 negrer, 12,196
indianer och 1,507 av andra folkslag. W. är en
av de största tyskbygderna i U.S.A. Den
ut-landsfödda vita befolkningen uppgick till 218,234,
varav 58,526 voro födda i Tyskland och 9,285
i Sverige. De största städerna äro Milwaukee
(637,392 inv. 1950), huvudstaden Madison (96,056
inv.), Racine, Kenosha och Green Bay. Bland
högre undervisningsanstalter märkes Univ. of
Wisconsin i Madison (gr. 1848). — W. är
ledande mejeristat i U.S.A. 1950 funnos 168,561
farmer, omfattande 93,971 km2, varav 41,290
skördades. 1952 producerades i W. 3,6 mill. ton
majs, 1,9 mill. ton havre, 23,200 ton höstvete,
26,700 ton vårvete, 73,900 ton korn, 16,900 ton
råg, 327,700 ton potatis, 10,795 ton tobak och
8,5 mill. ton hö. På halvön Door County i
Michigan finnas stora körsbärs- och äppleodlingar. W.
har den största produktionen i U.S.A. av
sockerbetor, gröna ärter och sötmajs och kommer på
2:a plats betr, skörden av tranbär. Även något
lönnsocker produceras. 1952 funnos 172,000
hästar, 2,000 mulåsnor, 3,916,000 nötkreatur, därav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
