Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venezuela - Historia - Litt. - Venia - Veni, Sancte spiritus - Veni, vidi, vici - Venizelos, Eleutherios - Venjan (Vänjan) - Venlo - Vennberg, Karl - Wennerberg, släkt - Wennerberg, 1. Gunnar (tonsättare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
V enia—Wenner ber g
160
tidigare störtat Medina Angarita. Major C.
Del-gado Chalbaud blev chef för en militärjunta men
mördades 1950. överste Marcos P é r e z J
i-m énez framträdde nu som landets starke man,
ehuru han först 1952 blev ”provisorisk president”.
1953 utsågs han av kongressen till
”konstitutionell president” för en femårsperiod. En ny,
liberal författning, den 22 :a författningen i V:s
historia, antogs samtidigt.
Litt.; E. Fergusson, ”V.” (1939); G. Lafond,
"V.” (1948) .
Ve’nia, lat., tillstånd, tillåtelse att predika
{ve’nia conciona’ndi), att hålla föreläsningar vid
ett univ. (ve’nia doce’ndi, ve’nia lege’ndi).
Ve’ni, Säncte spiritus, lat., ”kom, Helige
ande”, begynnelseorden i en antifoni och en sekvens
från medeltiden, båda avsedda för pingsttiden.
Den förra är av Geijer översatt i nr 132 i Sv. ps.
Vèni, vidi, vici, lat., se Caesar, sp. 322
Venizelos [-ze’lås], Eleutherios, grekisk
statsman (1864—1936). Född på Kreta, blev han
först advokat i Chania. V. började tidigt arbeta
på Kretas frigörelse
från Turkiet. 1905 var
han med om att
proklamera Kretas
(förhastade) förening med
Grekland. 1910 blev
han ordf, i den
exekutivkommitté, som då
utgjorde Kretas
regering, kallades s. å.
över till Grekland,
där han genast
invaldes i parlamentet, och
blev i okt. Greklands
konseljpresident. I
denna egenskap
genom
förde han Kretas införlivande med Grekland och
genomdrev sitt lands deltagande i Balkankrigen
1912 och 1913, vilket medförde betydande vinster.
Om hans insatser under 1 :a världskriget och
hans fortsatta politiska bana se Grekland, sp.
274 ff. _
Venjan (Vänj an), kommun i Kopparbergs
län, Mora och Orsa tingslag, v. om Mora, i
skogs-och myrlandskapet kring övre Vanån och n.
delen av Venjansjön; 694,30 km2, 1,569 inv. (1955),
därav i Söromsjöns kyrkobokföringsdistrikt 626
inv. 744 har åker. Tillv. av båtar och laggkärl
har gamla anor. Nuv. kyrkan av trä byggd 1917.
Pastorat i Västerås stift, Mora kontrakt.
Venlo [fä’nlä], stad i nederl. prov. Limburg,
på högra stranden av Maas; c:a 48,000 inv. V.
var före 1868 en stark fästning.
Vennberg, Karl Gunnar, författare (f. 1910
“A). V. blev student i Lund 1931, varefter han
bedrev humanistiska studier, först vid Lunds
univ., sedan vid Stockholms högsk. Efter
flyttningen till Stockholm 1932 framträdde V. som
kulturjournalist, bl. a. i Arbetaren 1941—44, Vi
och Aftontidningen, där han var kulturred. 1946
—47. Han debuterade som lyriker 1937 med
dikt-saml. ”Hymn och hunger”, där han tolkade en
av personliga upplevelser och av tidshändelserna
bestämd pessimistisk livssyn, betecknad med
ordet ”ångest”, som skulle bli ett huvudord i den
av inhemsk och utländsk modernism påverkade
men starkt originella lyrik, som han meddelade
i ”Halmfackla” (1944), ”Tideräkning” (1945) och
”Fiskefärd” (1949) och som ställde honom i
främsta ledet vid sidan av Erik Lindegren i den
författargeneration, som går under namnet
fyrtiotalister. Upptagen av religiösa spörsmål, tog
han avstånd från
kristendomen, bl. a. i en
uppsats i skriften
”Be-kännare och
förneka-re” (1950), vars titel
hämtats från en dikt
av V. Diktsaml.
”Gatukorsning” (1952)
uppvisade variationer
på V :s pessimistiska
fyrtiotalstema, men den
året därpå utgivna
saml. ”Vårövning”
hade ljusare inslag av
stillsam resignation.
Den
kritisk-pessimis
tiska inställningen kom åter fram i ”Synfält”
(i954). ”Dikter 1944—49” (1953) innehåller
hans tre saml. från 1940-talet med några få
ändringar och tillägg. V. har översatt bl. a. F.
Kafka, T. S. Eliot och Chr. Fry. — Litt.: B.
Holmqvist, ”Svensk 40-talslyrik” (1951); A.
Häggqvist, ”Fyrtiotalisterna” (1954).
Wennerberg, svensk släkt från Björke socken
(Västergötland), känd från 1600-talet. Namnet
antogs av kontraktsprosten Gunnar W. (1782
—1860), far till W. 1).
1) Gunnar W., skald, tonsättare,
ämbetsman (1817—1901). Han blev fil. mag. i
Uppsala 1845, docent i estetik där 1847 och 1849
lektor i filosofi och svenska i Skara. 1861
kallades W. till huvudstaden som medlem i en
kommitté för ordnande av Nationalmuseum, blev 1865
byråchef för läroverksärenden i Ecklesiastikdep.,
var ecklesiastikminister 1870—75, landshövding i
Kronobergs län 1875—88 och ånyo
ecklesiastikminister 1888—91; han avgick på grund av
meningsskiljaktighet med monarken i en
befordringsfråga. W. var led. av Första kammaren från
1875. Led. av Sv. akad. (1866).
W. har på olika områden gjort betydelsefulla
insatser. Han var en dugande byråchef och högt
skattad som landshövding. I riksdagen intog han
genom vältalighet och manligt uppträdande en
inflytelserik ställning, och under sin statsrådstid
knöt han sitt namn till åtskilliga viktiga beslut.
Främst är att nämna det förslag till ny
läroverksorganisation, som han framlade för 1873
års riksdag och där genomdrev.
För samtid och eftervärld har W. dock varit
mest känd som skald och tonsättare. Redan
under sin Uppsalatid spelade W. en framträdande
roll som sångare (baryton) och tonsättare. 1848
tillkommo fem körer, bland dem ”Stå stark” till
text av J. Nyblom, 1849 ”O Gud, som styrer
folkens öden”, 1853 ”Hör oss, Svea” och 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
