Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vedareligionen - Vedaspråket el. vediskt sanskrit - Wedberg, 1. Birger - Wedberg, 2. Anders - Vedbo (Småland) - Vedbo härad (Dalsland) - Vedborrar - Vedby - Veddas - Weddell, James - Weddellhavet - Veddinge - Wedding-trip - Wedekind, Frank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
111 Vedaspråket—Wedekind 112
ka makter). Olika specialgudar av övervägande
himmelsk karaktär äro t. ex. åtskilliga solgudar,
ss. Sürya, Savitar, Püsan; eldguden, som alltmer
blev bäraren av det vediska offret, Agni; Usas,
morgonrodnadens gudinna, o. s. v. Bland ktoniska
makter märkes särskilt Jorden (”Moder Jord”,
skt Prithivt-mätä o. s. v.) såsom det kvinnligt
tänkta komplementet till den manlige
himmels-guden. I nära samband med de ktoniska
makterna stodo de avlidnas själar (skt Pitaras, fäderna),
föremålen för en tidig, även i vedisk tid spridd
själakult. I dyrkan av de avlidna bottnar kulten
av heroer, av vilka en del säkert redan i vedisk
tid blivit gudar och t. o. m. kommit att uppnå
de högsta värdigheter inom gudavärlden, t. ex.
Indra och antagl. Asvinerna. — Litt.: H.
Oldenberg, ”Die Religion des Veda” (2:a uppl.
1917); A. Hillebrandt, ” Vedische Mythologie” (3
bd, 1891—1902; 2:a uppl. 1927—29).
Vedaspråket el. vediskt sanskrit, den
form av fornindiska, som föreligger i den
vediska litteraturen. Inom v. finnas rätt stora
olikheter, beroende dels på dess långa utvecklingstid,
dels på tillvaron av olika dialekter. Så företer
Rigveda det ålderdomligaste materialet. Prosan
är enklare och mera formelartad i Yajurveda än
i Brähmanas och Upani§aderna. Yngst är språket
i Sütras, som närmar sig det av grammatikerna
normerade sanskrit. Av de litterära
minnesmärkena framgår, att redan från äldsta tid ett
konstspråk (litterärt språk) är under bildning, som
delvis levat vidare i litteraturen, medan talspråket
följt andra utvecklingslinjer.
Wedberg. 1) Carl Otto Birger W., jurist
(1870—1945), hovrättsexamen 1894, fiskal i Svea
hovrätt 1904, byråchef i Justitiedep. 1906, led. av
Lagberedningen 1909, justitieråd 1913—40, jur. dr
1927; led. av Svenska akad. 1931. W. har utg. en
rad värdefulla rätts- och kulturhistoriska avh.,
ss. ”Konungens Högsta domstol” (2 bd, 1922—
40), ”Lidingöliv” (1924), ”J. E. Palmsvärd”
(1931), ”Gabriel Poppius” (1934), ”Tärningkast
om liv och död” (1935) och ”Karl XII på
justitie-tronen” (1944), samt ivrat för en vårdad lagstil
(”Lagstil”, 1928).
2) Anders Erik Otto W., den föregrs son,
filosof (f. 1913 so/s), fil. lic. i Uppsala 1935, fil.
dr vid Stockholms högsk. 1939, doc. där s. å.,
lärare i filosofi vid Cornell Univ., N.Y., 1941
—43, prof. i teoretisk filosofi vid Stockholms
högsk. 1949. W. har framför allt sysslat med
logistiska problem; han har bl. a. utg. ”Den nya
logiken” (2 bd, 1945).
Vedbo, historiskt namn på nuv. N. och S.
Vedbo härader i Småland, var ända till 1400-talets
mitt ett enda härad.
Vedbo härad, i n. v. Dalsland, Älvsborgs län,
gränsande till Bohuslän, Norge och Värmland,
omfattar kommunerna Tisselskog, Bäcke,
öd-skölt, Steneby, Laxarby, Vårvik, Torrskog,
Är-temark, Bengtsfors köping, Nössemark, Håbol,
Dals-Ed med Eds municipalsamhälle, Töftedal,
Rölanda och Gesäter. V. tillhör Tössbo och
Vedbo domsaga samt Vedbo fögderi.
Vedborrar, biologisk grupp av barkborrarna,
vilka leva inuti veden av barr- och lövträd. De
viktigaste släktena äro Xyleborus och Xyloterus,
ambrosiabaggar. V. borra sig för
äggläggningen gångar rätt in i veden. De äro svåra
tekniska skadegörare. I Sverige förekomma 1 ö
v-v edbo r r en, Xyleborus dispar, som bl. a.
angriper fruktträd, randiga vedborren,
Xyloterus lineatus, på tall och gran samt h u s b o
r-r e n, X. domesticus, på lövträd.
Vedby, församling inom Klippans köping i N.
Åsbo hd, Kristianstads län, ingående i Klippans
(tidigare Gråmanstorp) och Vedby pastorat av N.
Åsbo kontrakt i Lunds stift, omfattande
köpingens östligaste delar; 67,28 km2, 1,600 inv. (1955).
Kyrkan nybyggd på 1860-talet.
Veddas, primitivt folk på s. ö. Ceylon, ett av
jordens mest ursprungliga folk, c:a 12,000. Två
mera utpräglade grupper finnas, kele weddo,
skogs- och bergsbor, som leva uteslutande av jakt,
och gan weddo, byinvånare el. halvnomadiska
jordbrukare; kustbebyggarna äro bofasta och
delvis civiliserade, uppblandade med singhaleser. De
renaste v. äro omkring 1,5 m långa med liten
huvudskål, svart, rakt hår och mörkare hy än
sin-ghaleserna. De bo i bergsskrevor el. ihåliga träd
och leva av mindre djur, ha bågar med
järnspet-sade pilar samt hålla jakthundar. Deras religion
beskrives som ett slags demondyrkan. Deras språk
är en singhalesisk dialekt.
Weddell [<oe’dal], James, engelsk
syd-polsfarare (1787—1834), deltog från 1819 i de
första sälfångstfärdema till haven kring
Syd-Shetlandsöarna och nådde 1822—23 genom svår
is på 35° v. Igd 74° 15’ s. br., dåtida sydrekord.
W. har skrivit ”A voyage towards the South
Pole” (1825).
Weddellhavet [<oe’dal-] (efter J. Weddell),
randhav av Atlanten, utgörande dess sydligaste
del, mellan Väst- och östantarktis, ung. 10—6o°
v. Igd, i n. begränsat av Sydantillerna.
Veddige, sn i Hallands län, Viske hd, kring
Viskan, vid västgötagränsen; 81,33 km2, 1,708 inv.
(I955)- Odlade dalslätter kring vattendragen, f.
ö. skogs- och bergsbygd. 2,233 har åker.
Stationssamhället Veddige har 454 inv. (1951) Nuv.
kyrkan uppf. 1867. Ingår i V., Ås och Sällstorps
pastorat i Göteborgs stift, Fjäre och Viske
kontrakt. Utgör tills. m. Sällstorp och Ås
storkommunen Veddige; 139,52 km2, 3,036 inv. (1955).
Wedding-tri’p [toe’din-], eng., bröllopsresa.
Wedekind [-kint], Frank, tysk författabe
(1864—1918), levde ett oroligt och växlingsrikt
liv i olika tyska städer, i Schweiz, England och
Frankrike, som varietésångare, clown, regissör,
konsthandlare m. m. — W:s tidigaste verk voro
dikter och pantomimer; det första drama, som
slog igenom, var ”Frühlingserwachen” (1891;
unpf. i Sthlm 1911). ”Erdgeist” (1895; uppf. i
Sthlm 1922) och dess fortsättning ”Die Büchse
der Pandora” (1904; omarb. 1906; uppf. i Sthlm
1923), skildra med brutala och ohyggliga scener
könsdriftens överväldigande makt. Av hans övriga
skådespel må nämnas lustspelet ”Der
Kammer-sänger” (1900), ”Der Markis von Keith” (1902),
”So ist das Leben” (1902), ”Hidalla” (1904),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
