Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ved - Veda (sporthem) - Veda (litteratur) - Vedanta - Vedareligionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109 Veda—Vedareligionen 110
träda som årsringar. Ang. v :s bildning och
sammansättning se Trä.
2) Skogsbr., virkessortiment, vartill räknas
kolved, massa- el. pappersved (se
Massaved) och brännved. Avverkningen härav
uppgick före 2:a världskriget till c:a 1,6 mill. m3
kolved, 21,7 mill. m3 massaved och c:a 9,7 mill. m3
brännved. Under vissa av krigsåren stegrades
brännvedsavverkningen till över 27 mill. m3 men
har efter kriget på gr. av allt större användning
av elektriska spisar och övergång till eldning med
olja och fossila bränslen sjunkit till c:a 9 mill. m3
(1950) och är i stadigt avtagande. Även
avverkningen av kolved har gått tillbaka och är numera
(1955) ej stort mer än V3 av mängden före kriget.
Särskilda eldningsaggregat ha emellertid i
konkurrenssyfte konstruerats, avpassade för ett
bättre utnyttjande av v. och andra fiberbränslen. Till
bränsle kunna v. av samtliga trädslag nyttjas.
Betr, värmevärdet hos de olika trädslagens v. se
Trä. — Brännved inmätes i m3 och hugges i
längder, utgörande hela mångfalder av V4 m.
Från skogarna levererad v. är i regel 1 m lång,
småhuggen hushållsved 25 cm. För att kunna
utnyttjas i de nya eldningsaggregaten måste v. dock
levereras som flis (se Trätugg).
Veda, Skidfrämjandets sporthem i Ångarn,
Roslagen, 26 km n. ö. om Stockholm (buss).
Veda, skt, eg. ”vetande”, ”kunskap”, de äldsta
delarna av den indiska litteraturen med
religiös-ritualistiskt och filosofiskt men även
mytologisk-legendariskt innehåll. I inskränkt mening
förstås med V. de fyra s. k. S a m h i t ä, näml.
Rig-veda-, Sämaveda-, Yajurveda- och
Atharvaveda-samhitä. Stundom omnämnes också en femte V.
(Itihäsaveda, berättelse-veda), varmed torde
förstås en tidigare befintlig samling av de
gamla sagor och legender, som finnas bevarade i
sådana verk som Mahäbhärata och Puräna. I
vid-s t r ä c k t_ mening innefattar V. även B r ä
h-m a n a, Aranyaka och Upani§ad samt
Sütra och hj älpvetenskaper (Vedähga). —
Hela den litteratur, som i äldre tid grupperade
sig omkring V. och medräknades därtill som
kommentarer och läroböcker, fortsattes genom
tiderna i form av nya tillägg el. bihang (s. k.
Parisisfa), praktiska handböcker (P
ray-o g a el. P a d d h a t i) av de olika
ritualmassorna, ibland i versifierade framställningar (K ä r
i-kä). Namnet V. betecknar också vetenskap el.
lärobok i allm. även av profant innehåll: A y u
r-v e d a (medicin), Gändharvaveda (musik)
o. s. v.
Vedänta, skt, ”Vedas slut”, ett av de sex
ortodoxa filosofiska systemen i Indien, även
kallat idtara-mimämsä. N. utgår från
Upani§ader-nas åsikter om den individuella själens (ätman)
förhållande till världssjälen (brahman), vilka
redan de betecknas som V. Sannolikt ha småningom
två riktningar utbildat sig, en rent panteistisk och
en teistiskt panteistisk. Men när man i allm. talar
om V., menas därmed den rent panteistiska, vilken
av bramanan Samkara i början av 800-talet
gjordes till den förhärskande. Grundtanken i det av
Samkara tolkade Vedäntasystemet är, att vår själ
(ätman) är identisk med världssjälen (brahman)-,
därutanför existerar ingen verklighet. Systemet
kallas Advaita. Mot denna uppfattning tala ej
blott åtskilliga utsagor i de heliga skrifterna utan
också erfarenheten, enl. vilken en brokig
mångfald av personer och ting existerar, ävensom den
vediska rituallagen, som har sin grund i tron på
själavandringen och vedergällningsläran, alltså
förutsätter en mångfald individuella själar.
Denna motsägelse beror enl. Samkara på den hos
individen inneboende ”ovetenheten” (skt ajnäna,
avidyä), genom vilken själen hindras att göra
någon åtskillnad mellan sig själv och kroppen, de
psykiska organen och deras bestämmelse, hindras
att uppfatta den empiriska världen som den
”illusion” (mäya) den i själva verket är. Den är
näml, blott ett bländverk, som upplöses vid
närmare betraktelse. Blott ett existerar i
universum: vårt själv, själen, som måste vara identisk
med världssjälen. Har man uppnått den
”universella insikten” (jnåna) och genom den fattat den
illusoriska naturen hos allt, som icke är själ, samt
själens absoluta identitet med brahman, äro
villkoren för själens världstillvaro upphävda. Den,
som vet: ”jag är brahman”, har vunnit
förlossning ur samsära (världskretsloppet). Samkara
nödgas emellertid för att komma ifrån den
motsägelse, som råder mellan hans illusionslära och
den faktiska verkligheten, uppställa två system:
1) en högre filosofisk vetenskap, den
metafysiska läran om världssjälen som det enda
existerande; 2) en lägre, som anpassar sig mera till den
folkligt-religiösa uppfattningen, enl. vilken
Brahman blir en personlig gud, som skapar och styr
världen samt belönar och straffar människornas
gärningar. — Litt.: P. Deussen, ”System des
Vedänta” (3:e uppl. 1921).
Vedareligionen, sammanfattningen av de
delvis mycket olikartade religiösa föreställningar och
kulter, som möta i vediska litteraturen
(se Veda). I inskränkt mening är v. företrädesvis
Rigvedas religion, som — ehuru den är starkt
bramaniserad och tar liten hänsyn till folkliga
föreställningar och riter — synes vara bestämt skild
även från religionen i de tre senare
vedasamling-arna. — Denna v. är polyteistisk och uppvisar en
mängd olika element. Från folkets religion
härstammar tron på många i levande och döda
föremål befintliga makter, som ofta förtätats till mera
fristående, varaktiga gudomsmakter. En annan
betydelsefull faktor i vedisk religion utgör
iakttagelsen av växling i årstider (särskilt mörk och
ljus: vinter och sommar), mörka och ljusa delar
av dygnet (natt och dag), överflyttning av dessa
begrepp på andra områden, ss. köld och värme,
och särskilt på det abstrakta och andliga området
(ont och gott = mörkt och ljust) o. s. v. Redan
i ett förvediskt tänkande hade man tänkt sig e
n-h e t i dessa växlingar. Detta ledde bl. a. till
skapande av enhetsmakter, -gudar el. växelgudar för
olika årstider, för växling av natt och dag o. dyl.
Man fick sålunda ljusa, solära himmelska
gudamakter (särskilt med solen som synligt och
verksamt substrat), växlande med mörka, jordiska
makter (särskilt boende i jorden, mörkret, ktonis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
