Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vadstena slott - Vadstenaspets - Wadström, 1. Carl Bernhard - Wadström, 2. Bernhard - Vadsö - Vaduz - Vadvetjåkko, Vaddetjåkko - Waerland, Are - Wærn, släkt - Wærn, 1. Carl Fredrik, d. ä. - Wærn, 2. Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
V adstenaspets—Wærn
860
Vadstena slott mot n. v. Se även bild i å pl. vid
Vadstena.
huggna av Pierre de la Roche, vilka kunna
räknas bland tidens yppersta arbeten i sin art.
Johan III igångsatte på 1570-talet under
ledning av Arent de Roy en fullständig ombyggnad
av huvudbyggnaden, som höjdes med en våning
och tillbyggdes åt sidorna ända fram till
rondellerna. I den nya översta våningen inreddes
rikssal och därinvid i byggnadens monumentala
mitttorn slottskapell. 1590 övertogs arbetsledningen av
Hans Fleming. Efter en eldsvåda 1598 tillkommo
nu de båda ståtliga gavelröstena, huggna i
nederländsk renässansstil. — V. användes till 1715,
dödsåret för änkedrottning Hedvig Eleonora, åt
vilken det upplåtits som bostad. Efter denna
tidpunkt inträdde en förfallets period i slottets
historia. Det användes bl. a. till spannmålsmagasin; en
textilfabrik var även inrymd där. Vid 1800-talets
slut började man intressera sig för att iståndsätta
V. Det uppläts till landsarkiv 1899. — Litt.:
Upp-ritningar och uppmätningar av V. i ”Svensk
arkitektur” (1918—19); E. Lundberg m. fl., ”V. En
bilderbok” (1940); P.-O. Westlund, ”V.” (1952).
Vadstenaspets, se Spetsar.
Wadström. 1) Carl Bernhard W.,
industrimän, filantrop (1746—99). W. blev 1769
aus-kultant i Bergskollegium och sändes 1774 hemligt
till Tyskland, där han tillägnade sig
Solingensmi-dets hemligheter och förvärvade Solingsmeder för
Eskilstuna fristad. W. blev 1779 dir. för arméns
kirurgiska instrumentverkstad, 1782 överdir. för
Kontrollverket och 1787 tillika led. av
Kommerskollegium. W. var verksam i swedenborgianska
Exegetisk-filantropiska sällskapet i Stockholm och
uppgjorde plan till en svensk swedenborgiansk
koloni vid Afrikas västkust. Sedan denna plan gått
om intet, deltog han 1787 i en av Gustav III
bekostad Afrikaexpedition. Färden ställdes till
kusten av Senegal. Här kom W. till insikt om
negerslaveriets barbari, och dess avskaffande blev hans
livs patos. I England hade Wilberforce fått till
stånd en officiell undersökning av frågan; W.
begav sig till London och fick tillfälle att tala för
sin sak. Han skrev bl. a. ”Observations on the
slave trade” (1789; sv. övers. 1791) samt bedrev
upplysning om och propaganda mot negerslaveriet
och för swedenborgianismen. W. miste 1790 sitt
svenska ämbete, bedrev 1791—93
linongfabrika-tion i Manchester och flyttade 1795 till Paris, där
han verkade för sina religiösa, filantropiska och
koloniala idéer. W. skrev nu ”An essay on
colo-nization” (2 bd, 1794—95; ty. övers. 1796). Han
bidrog verksamt till den opinionsbildning, som
bragte kravet på slavhandelsförbud till seger i
England 1807. — Litt.: Ellen Hagen, ”En
frihetstidens son C. B. W” (1946).
2) Carl Bernhard Philonegros W., den
förege brorsons son, präst, skriftställare, samlare
(1831—1918). W. var en av Evangeliska
fosterlandsstiftelsens grundare samt i början dess ene
sekr. Han var från 1881 komminister i Klara förs,
i Stockholm. W. gjorde sig känd spm utgivare
av periodiska uppbyggelseskrifter, ss.
folkkalendern Frideborg (1867—1917), tidningarna
Budbäraren (1857—75), Hemåt (1877—80) och
Väktaren (1878—83). Han utgav även tidskr. Förr
och Nu, en samling andliga sånger,
”Pilgrims-harpan” (1861; 15 uppl.), ”Ur minnet och
dagboken” (3 bd, 1897—1902) m. m. W. hopbragte
också en omfattande porträttsaml., varav en del
1893 förvärvades till Finland (nu i Finlands
nationalmuseum.) ; återstoden inköptes efter W:s
död av Norrköpings stadsbibl. — Litt.: Biogr. av
Ellen Hagen (1936).
Vadsö, stad i Finnmark fylke, Norge, på
Va-rangerhalvöns kust mot Varangerfjord; 2,600
inv., därav omkr. hälften finnar (kväner). Stor
fiskhandel. Rundradiostation.
Vaduz [fado’ts], huvudstad i furstendömet
Liechtenstein (se d. o.).
Va’dvetjåkko, Vaddetjåkko, nationalpark
inom Kiruna stad.
Waerland [vä’r-], Are, hälsopedagog av
finländsk börd (f. 1876 W4). W. har som föreläsare
och i populära hälsoskrifter ivrat för en extrem
näringslära, grundad på mjölk- och växtkost.
Wærn, släkt, urspr. från Jylland. Med
köpmannen Peder Mortensen W. (omkr. 1690—1734)
i Fredrikshald kom släkten till Norge. Dennes
son, Mattias W. (1725—88), far till
nedannämn-de W.i), kom 1767 till Sverige och blev
brukspatron på Billingsfors (Dalsland). W.2) adlades
1857 enl. R. F. § 37.
i) Carl Fredrik W. d. ä., bruksägare,
riksdagsman (1787—1858). Han blev student i
Uppsala 1803 och skötte 1806—13 familj edomänen
Billingsfors bruk. Efter dess försäljning 1813
grundade W. i Göteborg handelshuset C. F. Wærn,
(senare ombildad till ab. C. Fr. Wærn & co.).
1827 återflyttade han till Dal och inköpte där
Baldersnäs egendom och Bäckefors bruk, där han
efter några år som den förste i Sverige började
med lancashiresmide. W. representerade 1840—41
och 1844—45 staden Göteborg i borgarståndet,
där han jämte T. Petre var de liberalas ledare.
2) Jonas W., den föreg:s brorson,
industrimän, jordbrukare, politiker (1799—1868). W.
började sin bana som fortifikationsofficer men tog
redan 1831 avsked som kapten. 1826—30 var W.
kronprinsens ordonnansofficer. Disponent för
Uddeholms bolag 1830—54, utvecklade han inom
detta bolag en betydelsefull verksamhet inom
järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
