Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ugglas, 1. Samuel af - Ugglas, 2. Gustaf af - Ugglas, 3. Carl af - Ugglepapegoja - Ugglesvalor - Uggleved - Ugglevikskällan - Ugglor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
U gglepapego ja—U gglor
664
pularitet, men under hans sista år avtog dock
denna betydligt, beroende dels på U :s egenskap
av gustavian, dels på Grevesmöhlens våldsamma
angrepp.
2) Curt Gustaf af U., den föreg:s sonson,
frih., ämbetsman, politiker (1820—95). Efter en
kortare tids statstjänst ägnade han sig åt
förvaltningen av sina vidsträckta lantegendomar och
började 1850 en långvarig och betydelsefull
politisk bana. Han bevistade samtliga
ståndsriksdagar 1850—65 och tillhörde därefter till 1893
Första kammaren. Politiskt var U. närmast
moderat liberal. 1856—58 var U. konsultativt
statsråd samt därefter till 1867 landshövding i
Östergötlands län. 1867—70 var U. finansminister i
ministären De Geer, 1874—88 överståthållare. I
riksdagens utskottsarbete togs hans stora
arbetskapacitet mycket i anspråk.
3) Carl Gustaf Samuel Ramsell a f U.,
sonsons sonson till U. 1), frih., konstforskare,
författare (1884—1946), fil. dr i Uppsala 1915, doc.
i konsthistoria 1915—18; intendent vid Göteborgs
museum 1923, Hjertbergsk antikvarie vid
Vitter-hetsakad. i Stockholm 1926, föreståndare för
me-deltidsavd. inom Statens historiska museum från
1933 till sin död. Ett omfattande och grundligt
arbete var hans dr-avh., ”Gotlands medeltida
träskulptur t. o. m. höggotikens inbrott” (1915).
Jämte katalogarbeten och värdefulla
tidskr.-uppsatser utgav U. ”Lödöse (Gamla Lödöse).
Historia och arkeologi” (1931). Som en av den
svenska medeltidsforskningens ledande män utgav
han efter hand en stor mängd uppsatser och större
avh. I en rad av arbeten framträdde U. också
som skönlitterär förf.: ”Himmelens folk” (1908),
”Den blå skuggan” (1910), ”Legender och
berättelser” (1912), ”Afrodites leende” (1934) m. fl.
En rad opublicerade uppsatser av U. utgåvos
jämte en bibliografi i ”Efterlämnade konsthistoriska
studier” (1951).
Ugglepapegoja, zool., se Papegojor, sp. 808.
Ugglesvalor, Poda’rgidae, blåkråkartade fåglar
med långsträckt kropp, kort hals, brett, platt
huvud, täml. korta vingar och lång stjärt. Näbben
är platt, bred och i spetsen hakböjd. Den täta
fjäderdräkten är spräcklig i grått, svart och brunt.
U. förekomma i skogar i Sydasien, Australien och
Sydamerika samt leva av insekter.
Jätteugg-1 e s v a 1 a n, Podargus strigoides, på Nya
Guinea och i Nordaustralien, kan bli stor som en
kråka.
Uggleved, populär benämning på ved, som är
genomväxt av diskomyceten Chlorosplenium
aeru-ginosum och därigenom svagt fosforescerande.
Jfr Lysved.
Ugglevikskällan, trefaldighetskälla på N.
Djurgården i Stockholm, vid vilken alltjämt ett
festligt folkliv försiggår på trefaldighetsaftonen.
Ugglor, Stri’gidae, fam. inom ordn.
blåkråkartade fåglar, i den äldre systematiken under
namnet nattrovfåglar sammanförd med ordn.
dagrovfåglar till ordn. rovfåglar. U. ha kort,
kraftig, starkt böjd näbb, stort huvud, klätt av yviga
fjädrar, breda vingar och mjuk, yvig fjäderdräkt,
som tillåter en fullkomligt ljudlös flykt, ögonen
äro stora, framåtriktade och omgivna av en krets
av strålformigt anordnade fjädrar, ögonkrets.
Denna är hos vissa u., de s. k. d a g u g g 1 o
r-na, upptill avbruten men hos nattugglorna
fullständig, öronöppningarna äro stora och hos
nattugglorna försedda med en rörlig hudklaff.
Klorna äro krökta och mycket vassa. Alla u. äro
glupska rovfåglar, som vanl. jaga nattetid och
företrädesvis leva av däggdjur, ss. smärre
gna-gare och näbbmöss, mera sällan av fåglar och
insekter. De äro övervägande nyttiga. I Sverige
anträffas nedan omtalade arter. Tornugglan,
Strix flammea (Tyto alba), är ovan askgrå med
små vita fläckar, under rostgul med svarta
fläckar. ögonkretsen är fullständig och mellersta
tårnas klor på insidan kamformigt tandade. Den
tillbringar dagen i kyrktorn, ruiner o. dyl. och
är en sydlig art, som i Sverige sparsamt
förekommer i s. Skåne. Längd 33—36 cm.
Stannfågel. Pärlugglan, Nyctala tengmalmi, är ovan
mörkbrun med vita fläckar, under vit med
gråbruna fläckar, ögonfjäderkretsarna äro
fullständiga. Den är en utpräglad barrskogsfågel,
allmännast i mell. och n. Sverige, och häckar i
ihåliga träd. Längden är 23—28 cm. Strykfågel.
Sparvugglan, Glaucidium passerinum, blir
16—19 cm lång. Ovan är den gråbrun med små
vita fläckar, under vit med bruna längsfläckar.
Stjärten är brun med vita tvärband,
ögonfjäderkretsen är otydlig. Den förekommer sparsamt
över hela landet och häckar i ihåliga träd.
Strykfågel. Hökugglan, Surnia ulula, är en
daguggla, med lång, vigglik stjärt. Ovan är den
brun med vita fläckar. Ansiktet är vitt och
bröstet vitt med bruna tvärstreck. Längden är 38—
41 cm. Den häckar i Norrlands skogar men
stryker vintertiden söderut. Om kattugglan se
d. o. Slagugglan, Syrnium uralense, är
ljusgrå med svartbruna längsfläckar och har täml.
lång, spetsig stjärt. Den är en nattuggla, som
finnes i Norrlands skogar och ned till n.
Uppland och s. Värmland. Den når en längd av 56
—59 cm, häckar i träd och är en stannfågel.
Lappugglan, Syrnium lapponicum, är grå
med mörkbruna tvärband och längsfläckar.
ögon-kretsarna äro mycket stora, fullständiga och till
färgen mörkgrå. Den häckar i barrskogar i övre
Norrland och Lappland, rika sorkår dock även
längre söderut. Bor i träd. Längd 61—68 cm.
Strykfågel. Fjällugglan, Nyctea scandiaca
(nyctea), är vit men mer el. mindre fläckad med
mörkbrunt. Den är en daguggla, som finnes i
fjällen och häckar på marken. Längd 61—65 cm.
Strykfågel. Om u v e n el. berguven se d. o.;
om horn- och jordugglan se
Horn-ugglesläktet. Av utländska u. må nämnas M
i-nervas uggla, Athene (Carine) noctua, som
blir 21—22 cm lång, är ovan brun- och vitfläckig,
under vit med täta bruna fläckar,
ögonfjäderkretsen är ofullständig. Den förekommer i s.
och mell. Europa samt har häckat i Skåne. P r
ä-rieugglan, Speotyto hypogaea, är en
daguggla från Nord- och Sydamerikas stäpptrakter.
Lever kolonivis, bebor av däggdjur utgrävda hålor
och gräver själv gångar i jorden. Längden 23 cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
