Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tunga (anatomi) - Tunga förband - Tunganer - Tunga vapen - Tungbandet - Tungbenet - Tunge - Tunge härad - Tungel (måne) - Tungel, Lars - Tungelsta - Tungesläktet - Tungevar - Tunghäfta - Tunglik - Tungmaskar - Tungolja - Tungomålstalande el. glossolali - Tungpipor - Tungspat, baryt - Tungspatel, munspatel - Tungspenen - Tungsten - Tung-ting-hu - Tungt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Tunga förband—Tungt vatten
472
förlängas. Endast hos däggdjuren är t. besatt med
smaklökar.
Tunga förband, inf.-, pansarinf.- och
kav.-för-band, utrustade med tunga vapen som huvudvapen,
t. ex. granatkastar- och kulspruteplutoner.
Tungäner, dets. som dunganer (se d. o.).
Tunga vapen, sådana inf:s understödsvapen,
som ej kunna bäras av i man. Hit räknas vanl.
kulsprutor, granatkastare och pansarvärnskanoner.
Tungbandet, se Tunga.
Tungbenet (lat. o’s hyoides), ett litet, från
skelettet fritt ben av hästskoform, bestående av
kroppen samt de stora och de små
hornen. Nedåt sammanhänga såväl kroppen som
stora hornen med sköldbrosket genom en
membran, mot sidorna förstärkt med band till
bros-kets horn. T. tjänar som fäste för en del
muskler, som sträcka sig dels uppåt in i tungan, dels
nedåt till sköldbrosket och bröstkorgen.
Tunge, sn i Älvsborgs län, Ale hd, utmed Göta
älv s. om Lilla Edet; 20,09 km2, 483 inv. (1955).
Närmast älven dalslätt med djupa raviner, i ö.
kantad av höjder på inemot 100 m. 443 har åker.
Kyrkan är urspr. medeltida. Ingår i Skepplanda,
S:t Peters och T. pastorat i Göteborgs stift, Ale
och Vättle kontr. Tillhör storkommunen Lödöse.
Tunge härad, i Bohuslän, innanför
Gullmars-fjorden, består av socknarna Svarteborg, Håby
och Foss. T. tillhör Sunnervikens fögderi och
domsaga (tingsställe: Kvistrum).
Tungel, måne, månsken; tiden från ny till ny.
Tungel, Lars Nilsson, diplomat (1582—1633).
Han studerade i Tyskland, hemkom 1621, blev
sekr. i Kansliet och utbildades under Axel
Oxenstierna. T., som var skicklig diplomat, mycket
språkkunnig och utmärkt stilist, användes bl. a. i
beskickningar till Frankrike 1628 och 1630. Efter
slaget vid Breitenfeld 1631 blev T. svensk
resident hos kurfursten av Sachsen. T:s papper äro
utg. i Hist. Handl., bd 22, 1907—09.
Tungelsta, stations- och egnahemssamhälle i
Västerhaninge sn i Stockholms län
(Södermanland), vid stationen Tungelsta på Nynäsbanan, 35
km från Stockholm C; 1,072 inv. (1951). I T.,
som började bebyggas 1908, finnas många
handelsträdgårdar.
Tungesläktet, zool., se Flundrefiskar.
Tungevar, Arnoglössus late’rna, tillhör
flund-refiskarna och utmärkes av långsträckt, tunn,
halvgenomskinlig kropp, ovan gråbrun, under vit.
Längden är 15—19 cm. I Sverige förekommer t.
längs västkusten. T. saknar ekonomisk betydelse.
Tunghäfta, tungspetsens abnormt strama
vidfästning vid munbottnen till följd av alltför kort
tungband.
Tunglik benämnes en blomkrona, som har
rör-formig pip och vanl. bandlikt, oftast jämnbrett
bräm. Ett blad, kallas tunglikt, om skivan från
en täml. bred bas småningom tilltager i bredd upp
emot den avrundade spetsen.
Tungmaskar, Linguatudidae, djurgrupp av
osäker systematisk ställning, numera vanl. räknad
som närstående ringmaskarna och omfattande
endast parasitiskt levande former. De könsmogna
djuren äro platta, masklika, med yttre
segmente
ring och vistas i pannhålorna av rovdjur. De bli
några cm långa. Larverna parasitera i lever och
lungor av växtätare, äro mycket mindre och
erinra om kvalster. P entastomum teanioides lever
som larv i gnagare, som vuxen i hund, varg och
räv. Människan kan (ehuru sällsynt) angripas av
bägge utvecklingsstadierna.
Tungolja, kem. tekn., se Stenkolstjära.
Tungomålstalande el. glos sol al i, ett slag
av automatiskt trancespråk. Det förekommer på
vitt skilda religionsstadier, framför allt i primitiv
religion men även i moderna kristna sekter, t. ex.
pingströrelsen. Då talet vid extas ofrivilligt
strömmar över den extatiskes läppar, tolkas det
vanl. så, att en demon el. gudomsmakt tagit
människan i besittning och talar genom hennes mun.
T. alstras därigenom, att det undermedvetna
själslivet tar väldet över talorganen och sätter dessa i
rörelse. Det består av tre slag: 1) osammansatt t.,
som består av löst hopfogade ljud och stavelser,
vilka icke ha någon inre förbindelse el. mening;
2) sammansatt t., i vilket ljuden äro
sammanfogade till verkliga ord av annan gestaltning än de,
som förekomma i de levande språken, alltså
närmast ett konstlat språk i likhet t. ex. med
esperanto; 3) xenolali, tal på ett verkligt existerande
men för tungomålstalaren själv okänt språk. I
detta sista fall är det vanl. fråga om s. k.
kryp-tomnesi, d. v. s. det är ord, som tungomålstalaren
tidigare hört men glömt och som nu åter dyka
upp i trancen; oftast är det dock endast ljud, som
ha likhet med främmande ord. — Litt.: Ty.
mo-nogr. av E. Mosiman (1911) och H. Rust (1924);
E. Briem, ”Den moderna pingströrelsen” (1924).
Tungpipor, mus., benämning för
rörbladsin-strumenten klarinett (en tunga) samt oboe och
fagott (två tungor). De inom orgeln brukliga t.
äro byggda efter klarinettprincipen.
Tungspat, b a r y t, miner., bariumsulfat,
BaSCb, rombiskt mineral med en fullkomlig
genomgång och två goda, vinkelräta mot den förra.
Hårdhet 3, spec. v. 4. Kristaller prismatiska el.
tavelformiga, aggregat stängliga el. korniga.
Färglös el. svagt färgad: grå, gul, blå el. röd.
Glasglans och på genomgångsyta pärlemorglans.
T. förekommer i hydrotermala gångar och som
sekundärt bildat mineral i breccior och hålrum
samt som konkretioner, bl. a. i alunskiffer (h
e-p a t i t). — T. är det tekniskt viktigaste
barium-mineralet. Det har en mångsidig användning inom
industrien, huvudmassan användes dock för
framställning av vit målarfärg. Huvudproducenter äro
U.S.A., Tyskland, England och Canada.
Tungspatel, munspatel (se Spatel),
instrument för att trycka ned tungan, så att munhålan
och svalget kunna bättre överses.
Tungspenen, se Munhåla.
Tungsten, dets. som scheelit (se d. o.).
Tung-ting-hu, Kinas största sjö, i n. ö. prov.
Hu-nan, omkr. 6,000 km2 vid högvatten. Mottar
tillflödena Yüan-kiang och Siang-kiang m. fl.
samt står genom kanaler i förbindelse med
Yang-tsi-kiang.
Tungt vatten, se Vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
