Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tunga (juridik) - Tunga (anatomi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
469
Tunga
470
Fig. i. Tunga hos människa, sedd från översidan.
2) (Zool.) Se Flundrefiskar, sp. 656 jämte fig.
å sp. 658.
Tunga (lat. li’ngua, grek, glössa). 1) (Anat.)
T. utvecklas hos människan ur munbottnen med
ett främre och ett bakre anslag. Gränsen mellan
dem markeras genom en V-formig fåra, från vars
bakåt riktade vinkel sköldkörteln utvecklas.
Främre anlaget ger upphov till den med
slemhinnepa-piller på sin övre fria ryggsida utrustade
tungkroppen (corpus linguae), det bakre till
tungroten (radix linguae). T. (fig. 1) är fäst vid
underkäken genom muskler samt genom sin
slemhinna, som i mittlinjen under tungspetsen företer
ett veck, tungbandet (frenulum linguae).
Även är t. fäst vid tungbenet, vid huvudets bas
och vid gommen genom muskler, som instråla i
och deltaga i sammansättningen av t:s
muskelmassa. T:s muskler bilda ett flätverk, vars trådar
äro orienterade i rummets tre dimensioner. En
tunn och av senvävnad sammansatt skiljevägg
(septum linguae) uppdelar t:s muskelmassa i två
hälfter. En stor del av t:s muskler fäster sig inom
dennas ryggsida och båda sidoränder på
slemhinnans djupa yta, vilket betingar slemhinnans
ombildning inom detta parti till en fast
bindvävshin-na, fascia linguae. Tungryggen kännetecknas
framför den V-formiga gränsfåran av ett papil-
Fig. 2. Papilla circumvallata.
1 epitel, 2 vallgrav, 3 papillen, 4 smaklökar, 5 v. Ebners’
körtlar och utförsgångar.
lärt utseende samt av sitt fasta sammanhang med
underliggande muskler. Till sin lokalisation kunna
t:s papiller inrangeras i två skilda kategorier.
Den ena gruppen, huvudsakl. mekaniskt verksam
(papillae operariae), är fördelad över hela
ryggsidan av tungkroppen. Hit höra dels de mycket
talrika papillae filif armes, som äro cylindriska el.
koniska och på sin topp utrustade med ett antal
förhornade utskott, vilka stundom jämte avstött
epitel etc. ge en belagd t., dels också
papillae fungifarmes, som äro vida sparsammare och
framträda som svampliknande röda och
speglande upphöjningar. Den andra huvudgruppen av
papiller, de egentliga smakorganen, ha det
gemensamt, att slemhinnans ytepitel sänkt sig ned
i form av rännor och att i väggarna av dessa
smaksinnets perifera sinnesorgan, de s. k. s m a
k-lökarna (fig. 3), ha blivit infattade. Dessa
papiller framträda som två olika typer. Hos den
ena, grupperad framför den V-formiga
gränsfåran, är epitelrännan ringformig, papillae
circum-vallatae (fig. 2). Den andra typen, som hos
människan är svagt utvecklad øch representerad på
bakre delen av t:s sidoränder, framträder som
sinsemellan parrallellt förlöpande veck, åtskilda
genom rännor,
papillae foliatae.
— Tungrotens
slemhinna, som
tillhör svalgets
område, företer
i sin ytliga del
på leukocyter
utomordentligt
rik lymfatisk
bindväv med
talrika större el.
mindre grupper
av
lymffollik-lar, vilken från
trakten bakom
papillae vallatae
bildar ett nära
nog
kontinuerligt lager ända
ned till struplocket och betingar sfäriska el.
mera flacka upphöjningar på slemhinnans yta.
I mitten av dessa upphöjningar, folliculi
lingua-les, finnas gropformiga fördjupningar av
yt-epitelet. Hela follikelapparaten kallas
tungmandeln, tonsilla lingualis; den är lätt utsatt
för infektiösa retningstillstånd (angina, halsfluss).
—■ Tungroten är särdeles rik på slemavsöndrande
körtlar. — Frånsett smaknerver är t. mycket rik
på känselnerver. T. har icke endast betydelse för
smaken och för matsmältningen utan är även
genom sina rörelser av stor vikt för
frambringandet av vissa språkljud. Av de sjukdomar, för
vilka t. är mest utsatt, må nämnas förlamning,
inflammation (se Glossitis) och kräfta.
2) (Zool.) T. saknar hos fiskarna egna muskler
men är hos övriga ryggradsdjur ett rörligt organ.
Hos många former, ss. grodor, kameleonter,
hackspettar, myrkottar o. a. myrätande däggdjur,
begagnas den vid fångst av bytet och kan då starkt
Fig. 3. Smaklök.
I smaklökspor, 2 stödjecell, 3
smaksinnescell, 4 omgivande epitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
