Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädfiberplattor, träfiberskivor - Träfjärilar - Träfritt papper - Träförsockring - Träförädlingsindustri - Trägnagare - Trägårdh, 1. Carl - Trägårdh, 2. Ivar - Träkarl - Träkemi - Träkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
Träfjärilar—Träkol
432
Stora träfjärilen.
uppvärmning ingår som ett led i
fabrikationspro-cessen, el. porösa, i vilket fall sluttempot är
torkning i varmluft utan samtidig pressning. En
variant av den hårda pressplattan benämnes
härdad; denna typ värmebehandlas på nytt efter
pressningen och impregneras i vissa fall med
linolja el. träolja. Alternativt användes en tillsats
av härdplast till massan. — Porösa t. började i
U.S.A. tillverkas 1912, hårda t. 1926 av
amerikanen W. H. Mason (jfr Masonit). I Sverige
upptogs tillverkning enl. Masons metod 1929. Hans
ångsprängningsförfarande tillämpas dock numera
endast vid 1 av de 17 svenska t.-fabrikerna
(Nord-maling). övriga fabriker använda hydrotermiskt
mekaniska metoder för defibreringen, särsk. den
defibreringsteknik, som utvecklats av den
svenske ingenjören A. Asplund.
Träfjärilar, Co’ssidae, fam. bland fjärilarna,
omfattande jämförelsevis stora arter med
klumpig kropp och långa, kraftiga vingar. Sitt namn
ha de fått därav,
att larverna leva
inuti vedartade
stammar.
Förpupp-ningen sker först
under tredje året,
antingen i stammen
el. i jorden. I
Sverige förekomma två
arter, stora t r ä-
f j ä r i 1 e n, Cossus cossus, och lilla t r ä
fjäril e n, Zeuzera pyrina. Den förra, som har en
vingbredd av inemot 9 cm, är till färgen gråbrun.
Vingarna ha fina svarta tvärlinjer. Larven, som
fullvuxen blir omkr. 1 dm lång, har mörkröd
rygg och gulaktiga sidor. Lilla träfjärilen har
framkropp och vingar vita med talrika mörkblå
fläckar samt svartblå bakkropp. Honan, som är
ung. dubbelt så stor som hannen, har en
vingbredd av inemot 7,5 cm.
Träfritt papper, se Papper, sp. 819.
Träförsockring. Det har sedan 1819 (genom
undersökningar av fransmannen Braconnot) varit
bekant, att cellulosa löses av stark svavelsyra och
härvid hydrolyseras under bildning av enkla
sockerarter. Försök att nyttiggöra denna metod,
särsk. med sikte på spritframställning, ha dock
icke slagit väl ut, enär förbrukningen av
svavelsyra befunnits oekonomiskt hög. Andra
undersökningar ha gått ut på att som
uppslutningsme-del i stället använda utspädd svavelsyra el.
sva-velsyrlighet, varvid försockringsgraden kan ökas
genom höjning av temp. och tryck. Genom det
s. k. Rheinau-förfarandet sker uppslutningen med
saltsyra av 40—-41 °/o koncentration och i ett
dif-fusörbatteri. Sockret erhålles härvid i form av
kristalliserad glykos tills, m. vissa icke
kristalli-serbara sockerarter, bl. a. mannos och xylos, vilka
kunna användas som fodermedel och för
spritframställning. Det totala sockerutbytet uppgår
till c:a 65 °/o. Ligninavfallet har fått viss
användning som plastråvara.
Träförädlingsindustri, gemensam benämning
på träindustri samt massa-, wallboard- och
pappersindustri.
Trägnagare, Anobi’idae, fam. bland
skalbaggarna, omfattande små, cylindriska arter med
halsskölden framskjutande över det lilla, lodrätt
nedböjda huvudet. De gräva företrädesvis i torrt
tra länga gängar, ur vilka ett fint trämjöl samlar
sig i små högar under mynningarna. Larverna
äro feta och klumpiga, krumböjda, till färgen vita
med brunt huvud. T. representeras i Sverige av
ett 40-tal arter, bland vilka den omkr. 4 mm
långa strimmiga trägnagaren, Anobium
striatum, är en av de allmännaste. Den är
mörkbrun med fin och tät, gråaktig behåring samt
punktstrimmiga täckvingar och är ett mycket
vanligt skadedjur. Genom att stöta halsskölden mot
trävirket framkallar den ett tickande ljud, varav
den aven fätt namnet dödsuret. Hit hör även
b r ö d b a g g e n (se d. o. jämte bilder).
Trägårdh. 1) Carl Ludvig T., målare (1861
—99). Han studerade vid Konstakad. i Stockholm
1881—83, i Karlsruhe 1883—84 och i München
till 1885, uppehöll sig därefter i Frankrike, tidtals
i Sverige. Från franska landsbygden härstamma
hans bästa arbeten; hans specialitet blevo
pastorala idyller, landskap med kor el. får,
skogsdungar, bymotiv, utförda med särdeles känslig blick
för sol- och luftverkan. I Nationalmuseum i
Stockholm finns bl. a. ett franskt bymotiv,
”Herde med fårahjord”.
2) Ivar Oscar Herman T., zoolog (1878—
1951), fil. dr i Uppsala 1904, doc. i entomologi
1905, prof, och föreståndare för Statens
skogs-försöksanstalts entomologiska avd. 1915—43. T.
företog resor i vetenskapligt syfte bl. a. till
Egypten och Sudan 1901 samt till Natal och Zululand
1904—05. Han utgav ett stort antal arbeten med
morfologiskt, anatomiskt, systematiskt, ekologiskt
och djurgeografiskt innehåll över akarider och
insekter av olika ordningar. I praktisk
entomologi har T. utg. bl. a. ”Sveriges skogsinsekter”
(1914, 2:a uppl. 1939) och ”Våra vanligaste
skogsinsekter” (1927). T. har även förf,
populärvetenskapliga arbeten, ”Biologiska skisser”,
1—4 (1923—27), ”Djurvärlden och människan”
(1927) och ”Civilisationens dilemma” (1934).
Träkarl, i kortspel med tre deltagare (i st. f.
regelrätt fyra) eg. trädocka, som tänktes sköta
den fjärde handens kort; den fjärde handens kort,
som spelas av en av de tre deltagarna, vanl. den,
vars trumfbud har blivit stående (t. ex.
träkarls-bridge).
Träkemi, den del av kemin, som sysslar med
träets sammansättning och egenskaper samt de ur
trä genom olika kemiska processer utvunna
produkterna.
Träkol, den vid upphettning av trä utan
lufttillträde erhållna, från flyktiga beståndsdelar
befriade produkten. Upphettas lufttorrt trä till 2750,
fortsätter temp. att stiga till 4000, varvid vatten,
ättiksyra, metanol, trätjära och trägas bortgå. T.,
som återstår, är icke rent kol utan har den
ungefärliga sammansättningen C16H10O2. Det
innehåller komplicerade organiska föreningar och c:a
1 % aska. Genom kolningsprocessen har t. fått
en finporös struktur och därigenom en hög
ad-sorptionsförmåga. — T. brinner vid antändning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
