Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens bokförlags-ab. - Tidens Tegn - Tidersrum (Tirserum) - Tideräkning - Tideström, Lars Gunnar - Tidevarvet - Tidgivning - Tidkontrollur, tidstämpelapparater - Tidkula - Tidlösa, nakna jungrun - Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
97
Tidens Tegn—Tidning
98
Verkst. dir. för T. är sedan 1949 fil. dr Arne
Björnberg. 1948 inköpte T. aktierna i ab. Folket
i bild.
Tidens Tegn [téin], norsk tidning, grundad
1910 av O. Thommesen. T. utvecklade sig snabbt
till Norges förnämsta och största tidn. T.
upptog 1923 Verdens Gang och övertog 1924
örebladet, 1924—32 utg. som särskild aftonuppl.
(Oslo Aftenavis). T., som urspr. redigerats i
liberal anda som organ för Frisinnede venstre,
gled under ledning av Rolf Thommesen, chefred.
1917—38, mera åt höger med klar front mot det
framväxande arbetarpartiet, dock utan att
engagera sig för högerpartiet. Under slutet av
1930-talet fick T. stora ekonomiska svårigheter,
som icke kunde avhjälpas under J.
Schanche-Jonasen, chefred. 1938—april 1941, då tidn.
ned-lades. T :s byggnad, förlagsrätt och tryckeri
övertogos 1945 av tidn. Verdens Gang.
Tidersrum, till 1921 även Tirserum, sn i
Östergötlands län, Kinda hd, mellan sjön
Sömmen i n. v. och Smålandsgränsen i s. ö.; 152,90
km2, 871 inv. (1954). Sjörik skogs- och
bergsbygd kring Stångåns källor. 979 har åker.
Kyrkan av trä härstammar från omkr. 1300. Ingår
i N. Vi och T :s pastorat i Linköpings stift,
Ydre och S. Vedbo kontrakt. Tillhör
storkommunen Västra Kinda.
Tideräkning, se Kronologi och Geokronologi.
Tideström, Lars Gunnar Gabriel,
litteraturhistoriker (f. 1906 V2), fil. mag. vid Uppsala
univ. 1931, fil. dr 1941, doc. i litteraturhistoria
med poetik 1941, prof.
1948. T. har som
vetenskapsman främst
sysslat med
finlandssvensk litteratur. I
”Runeberg som
estetiker” (1941) belyste
han den unge
Runebergs litterära och
filosofiska idéer, i
mo-nogr. ”Edith
Södergran” (1949) gav han
den grundläggande
framställningen av den
finlandssvenska
modernismens pionjär,
hennes liv och författarskap. T. har utg.
”Samlade dikter” av Edith Södergran (1949). Som
pedagogisk förf, har T. framträtt bl. a. med den
fint kommenterade antologien ”Lyrik från vår
egen tid” (1945) och som utg. av och
medarbetare i ”Lyrisk tidsspegel” (1947), en saml.
analyser av modern svensk dikt. T. är medutg. av
Svenska vitterhetssamfundets upplaga av
Runebergs ”Samlade skrifter” sedan 1949.
Tidevarvet, politisk veckotidning, utg. i
Stockholm 1923—36 i syfte att i nära anslutning till
Frisinnade kvinnors riksförbunds program verka
för ”liberal åskådning och dess tillämpning i
samhällsliv och lagstiftning”. Den företrädde
särsk. aktiv kvinnorörelse och radikal pacifism.
Tidgivning, se Talmaskiner.
Tidkontrollur, tidstämpelapparater,
NF XXI — 4
användas huvudsakl. för personalkontroll vid
fabriker, större kontor o. s. v. Varje anställd har
i ett kortfack vid entrén ett arbetstidskor t,
vilket han vid arbetstidens början insätter i t.
och som härvid automatiskt och på avsedd plats
stämplas med den exakta ankomsttiden; kortet
placeras härefter i ett andra kortfack. Vid
arbetstidens slut stämplas kortet på nytt och placeras
åter i det första facket o. s. v. Moderna t. äro
alltid elektriska. — T. användas även för andra
ändamål än egentlig personalkontroll. De ha till
stor del kommit att ersätta tidskrivning, varvid
arbetssedlarna tidstämplas medelst t. (av typen
ackordstämpel) vid arbetsoperationens
början och slut. Slutl. användas t. i den
modifikation, som kallas blankettstämpel, för
an-komststämpling av brev, registrering av
handlingar o. s. v.
Tidkula, se Tidssignal.
Tidlösa, nakna jungfrun, Co’lchicum
autumnäle, liljeväxt med underjordisk stamknöl,
från vilken sent
på hösten skjuta
upp vanl. 2 el. 3
blekt violetta,
ända till 3 dm långa
blommor.
Fruktämnet sitter vid
sidan av
knölstammen. Följ. vår
sträcker sig
skott-axeln något,
utbildar stora, brett
lansettlika blad och
uppbär i spetsen
den trerummiga,
mångfröiga
kapseln. T., som växer
vild i mell. och s.
Europa, odlas i
Sverige som
pryd
nadsväxt. Hela växten är giftig, och alkaloiden
colchicin, särsk. rik i fröna, användes mot
gikt, vid ärftlighetsförsök m. m.
Tidning (av Ity. Tidinge), periodisk skrift
med dagsaktuellt innehåll. Den västerländska t:s
ursprung är att söka dels i tryckta flygblad om
krig, kometer o. a., dels i de skrivna
korrespondenser, som furstar och handelshus läto sina
agenter sända sig. Från de första åren av 1600-talet
finnas bevarade tidningsnummer från sydtyska
städer (Strassburg, 1609, o. a.), där livliga
handels- och postförbindelser synas ha givit upphov
till den regelbundna veckotidningen. Sådana
förekomma sedan i Amsterdam 1619, London 1621
o. s. v. I Paris fick ett adresskontor 1631
privilegium på en Gazette (de France), vilken ända
fram till revolutionen hade monopol på att
meddela nyheter, givetvis endast sådana, som
regeringen fann lämpliga. På grund härav florerade
fortfarande de skrivna korrespondenserna, och i
Nederländerna utgåvos franska t., vilka, så länge
de ej blevo för frispråkiga, tillätos inkomma i
Frankrike, överallt stodo t. under censur. 1695
stadgades tryckfrihet i England, men även
seder
Tidlösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
