Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidelag - Tidemand, Adolph - Tiden (filosofi) - Tiden (tidning 1847) - Tiden (tidning 1883) - Tiden (tidskrift 1908) - Tidender - Tidens bokförlags-ab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
95 Tidemand—Tidens bokförlags-ab. 96
straffades i svensk rätt till 1944 med straffarbete
i högst 2 år. I äldre tider — i Sverige ända
till 1864 — var t. belagt med dödsstraff. I
de flesta länder är t. numera icke straffbart.
-— Litt.: J. E. Almquist, ”Tidelagsbrottet” (2:a
uppl. 1938).
Tidemand [-man], Adolph, norsk målare
(1814—76). Han studerade vid Köpenhamns
konstakad och reste 1837 till Düsseldorf. Han
for sedan till München och Italien, återvände till
Norge på ett kort besök 1842 och gjorde då en
studieresa i fjälltrakterna för att samla stoff
till en påtänkt fosterländsk historiemålning. T.
bosatte sig 1845 på allvar i Düsseldorf och vann
snart ett berömt namn genom de norska
bondelivsbilder, som nu följde, ”Katekesförhör i en
landskyrka” (1847; slottet i Oslo) och
”Haugia-nerna” (1848; museet i Düsseldorf, en senare
replik i Nasjonalgalleriet). Under de närmaste
åren målade T. för lustslottet Oscarshal serien
”Norskt bondeliv” (tio målningar). Senare verk
äro ”Emigranternas avsked från hemmet” (1858;
se bild 11 å pl. vid Norsk konst),
”Fanatikerna” (1866; Nationalmuseum i Stockholm) och
”Brudeslaatten” (4 målningar till Björnsons
berättelse med samma namn, 1870; Göteborgs
museum). I samarbete med Gude målade han bl. a.
”Likfärd på Sognefjord” (1853). T. blev av
sin samtid hyllad som Norges främste
representative konstnär. Han gav uttryck åt det
nationella uppvaknandet i sitt hemland. — Monogr.
av L. Dietrichson (2 dir, 1878—79).
Tiden, filos., jämte rummet den allmännaste
formen för vår uppfattning av verkligheten.
Under det att rummet emellertid endast är en
åskådningsform för den s. k. yttre verkligheten, är
t. det både för den s. k. inre och yttre
verkligheten och utgör i mots. till rum såskådningen
med dess 3 dimensioner ett blott e n-dimensionellt
uppfattningssätt, d. v. s. alla dess led inordnas
i en serie av tidigare och senare. — Från
den omedelbart upplevda psykologiska t. skiljer
man den s. k. absoluta el. m a t ema t i
s-k a. Denna är en begreppsmässigt renodlad t.,
i vilken man för vissa vetenskapliga syften
bortser ifrån allt det kvalitativt färgade och
subjektivt växlande i den psykologiska
tidsupplevel-sen och strängt stiliserar om den till en helt
och hållet tänkt, universell, likformigt
förflytande t. Denna, som också kan betecknas som
den kunskapsteoretiska tiden, är en
idealbild av t., en helt och hållet fiktiv
sådan, men den äger sin stora betydelse som ett
viktigt hjälpmedel för den teoretiska
naturvetenskapen; därvid tillägges den sådana bestämningar
som endimensionalitet, kontinuitet
och homogenitet, och den ligger till grund
för den klassiska mekanikens formler hos t. ex.
Isaac Newton. Kunskapsteoretiskt tolkas t. som
a) ett rent erfarenhetsbegrepp, b) en apriorisk
åskådningsform hos vår sinnlighet (Kant) ©ch
c) en kategori; ur en annan synpunkt dels som
subjektiv (immanent), dels som objektiv
(trans-cendent). — Den filosofiska huvudfrågan
rörande t. gäller dock ytterst spörsmålet, om denna
är något, som tillkommer verkligheten
själv el. endast vår uppfattning av
verkligheten. Inom äldre filosofi tänktes t., liksom
rummet, också oftast som något realt och yttre, av
själva tidsupplevelsen oberoende. Enl. Platon
tillkom t. dock endast sinnesvärlden och dess
växlande föremål, medan idéerna voro tidlösa.
Aris-toteles hopknöt t. nära med rörelsen el.
förändringen, såsom dess ”tal”. Plotinos lärde
däremot, att t. över huvud icke funnes till utanför
själen utan vore själens liv. För Kant utgjorde
t., som nämnts, en apriorisk åskådningsform för
vår sinnlighet, d. v. s. en fenomenell
uppfatt-ningsform med giltighet endast för
erfarenhets-världen; på liknande sätt fattades den av A.
Schopenhauer och F. A. Lange. Som ren
kategori el. tankeform gäller den för Ch. Renouvier,
H. Cohen, E. Cassirer m. fl. Att t. däremot är
objektivt förankrad och medbetingad av det yttre,
hävda gentemot dessa idealistiska och
fenomena-listiska tolkningar bl. a. L. Euler, Fr.
Schleier-macher, H. Lotze och E. v. Hartmann, och för
I. Newton fanns det en objektiv världstid, som
flyter av evighet med likformig hastighet
(aequa-biliter fluif). Inom den nutida diskussionen om
relativitetsteorien och dess tidslära gå flertalet
av dessa tolkningar igen.
Tiden, konservativ politisk tidning, utg. av W.
F. Palmblad 1847—51, dels i Stockholm, dels i
Uppsala.
Tiden, tidning, som utkom i Stockholm som
daglig 1883—85, red. av K. P. Arnoldson, som
varannandagstidn. 1885—86, från juni 1885 med
undertiteln ”fackföreningarnas organ”, red. av
Hj. Branting.
Tiden, politisk och kulturell tidskrift, utg. i
Stockholm sedan 1908 av Sveriges
socialdemokratiska arbetareparti, grundad av Hj. Branting, som
var red. 1908—17, Vs—3Vi2 1914 jämte R.
Sandler och 1915—juli 1917 jämte G. Möller, som
sedan var red. t. o. m. 1924, efterträdd av N.
Karleby, red. 1925—26. Senare har T. redigerats
av bl. a. T. Gårdlund. Kaj Björk är red. från
mars 1951. T. har underrubriken ”för socialistisk
kritik och politik”; utkommer med 10 nr per år.
Tiden der (fsv. tidhande, av tidher, neutr. tit
[adj.], som är på färde, som händer), händelser,
nyheter, underrättelser.
Tidens bokförlags-ab. (Tiden), grundat i
Stockholm 1912. Socialdemokratiska
partistyrelsen innehade från början majoriteten av aktierna,
vilket alltsedan varit fallet. T:s förste chef var
Gustav Möller. T. utgav till en början främst
politisk propagandalitteratur, mest i broschyrform,
men fick snart anknytning till arbetarförf., ss.
Maria Sandel, G. Hedenvind-Eriksson, Fabian
Månsson och Dan Andersson. Möller efterträddes
1917 som företagets chef av Karl Olsson. Under
hans ledning utvecklades T. från ett företag med
huvudsakl. propagandauppgifter till ett större
förlag av allmän typ. För att främja
bokspridningen bland de breda lagren har T. bl. a.
sedan 1940 verkat genom Tidens bokklubb,
som utger billighetsupplagor för masspridning av
nyare och äldre svenska och utländska förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
