Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Termometer - Termometri - Termonasti - Termoplast - Termopyle - Termoregulator - Termosflaska - Termosifon - Termoskop - Termostapel - Termostat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
941
Termometri—Termostat
942
och + i,ooo° utomordentligt noggranna resultat.
Vid temp. i närheten av den absoluta
nollpunkten ha motstånds-t. av guld och bly visat sig
ändamålsenliga.
En annan, för vetenskapliga undersökningar
mycket använd elektrisk metod för
temp.-bestäm-ning är den, som grundar sig på de
termoelektriska fenomenen. Härvid begagnar man sig av
den egenskapen hos termoelement, att den
elektromotoriska kraften mellan deras
ändpunkter är beroende av temp.-differensen mellan
deras lödställen. Termoelement kunna användas för
temp.-mätningar mellan vida temp.-gränser, men
särsk. för högre temp. mellan c:a 300° och
1,600° äro de fördelaktiga. Ang. lämpliga
materialkombinationer för bestämning av höga temp.
se Pyrometer. Vid lägre temp. kan man använda
konstantan, kombinerad med koppar, silver, järn,
molybden, volfram el. kromnickel. Elementet
kop-par-konstantan kan brukas ned till —250°.
En på senare tid ofta använd t., särsk. för
mätning av låga temp., är
ångtryckstermo-metern, vilken grundar sig därpå, att en
vätskas ångtryck starkt beror av dess temp. Denna
t består i princip av ett slutet kärl, innehållande
vätskan och förbundet med en manometer.
Lämpliga substanser, användbara ned till —1800, äro
kolsvavla, svaveldioxid, ammoniak, koldioxid,
klorväte, fosforväte, etylen och metan. För
mätning av ännu lägre temp. användas syre, helium
och väte.
En metod att bestämma temp. hos gaser har
angivits av D. Berthelot. Vid denna begagnar
man sig av temp.-beroendet av gasens
brytnings-index, vilket bestämmes på optisk väg ur
iakttagelser av förskjutningen av interferensfransar. —
T., vilka ej direkt ange temp. utan endast
temp.-differenser, kallas
differentialtermometrar. Av denna art äro t. ex. t., som
grunda sig på användningen av termoelement. Även
gas-t. kunna konstrueras såsom differential-t. —
Mätning av de högsta förekommande temp.
baserar sig på undersökning av kropparnas
strål-ningsemission.
Galilei var den förste, som begagnade sig av
luftens utvidgning för att bestämma temp. (1592).
I de första t. voro t:s angivelser beroende såväl
av luftens temp. som av dess tryck. En sluten
differential-t., som ej hade detta fel, beskrev
Sturm (1672). Som den egentlige uppfinnaren av
den nuv. gas-t. räknas Amonton (1702). Vätske-t.
kommo i bruk i mitten av 1600-talet och lära
ha uppfunnits av storhertig Ferdinand II av
Toscana (1641). De första voro vatten-t.; senare
användes t., innehållande vinsprit. Boyle
konstruerade den första slutna t.; som t.-vätska
använde han vinsprit. Halley införde kvicksilver
som t.-vätska (1693).
Termometri, konsten att mäta temp.
Termonasti, bot., se Retningsfysiologi, sp.
908 f.
Termopla’st, se Konstmassor.
Termo’pyle, se Thermopyle.
Termoregulätor, se Termostat.
TeTmosflaska, kärl, bestående av en
termo skol v, ett Dewars kärl (se Dewar),
omgivet av ett hölje av metall, läder el. dyl. T:s
mycket goda värmeisolation gör den lämpad att
under längre el. kortare tid hålla innehållet i
den på konstant temp.
Termosifon [-få’n], i allm. en anordning, vid
vilken vätska bringas att cirkulera endast
medelst värme, d. v. s. utan användande av rörliga
delar el. av luftinblåsning. Härvid kan
transporten ske utan el. med övervinnande av lyfthöjd;
i senare fallet fordras uppvärmning till kokning,
så att ångblåsor kunna utnyttjas för lyftarbetet
(vissa bykapparater, kaffekokare med centralrör
samt absorptionskylapparater utan mekanisk
vätskepump. På t.-verkan (utan lyfthöjd)
grundar sig cirkulationen i vanliga
värmeledningssystem samt i vattenkylda bilmotorer utan
cirku-lationspump.
Termoskop [-skå’p], instrument av olika
typer för påvisande av temperaturändringar.
Termostapel, se Termoelement.
Termostät, anordning för konstanthållning av
temp. i ugnar, kylskåp etc. I speciell betydelse
är t. ett bad av noga konstant temp. Vid temp.
mellan o° och
ioo° använder
man vanl.
vattenbad, för högre
temp. oljebad (till
c:a 250°), bad
av en smält
blandning av
molekylära mängder
av natron- och
chilesalpeter
(250°—600°), för
ännu högre temp.
elektriskt
upphettade luftbad. För
temp. under o°
kan man använda
alkohol -el. petroleumeterbad el. bad av flytande
luft, kväve, syre el. väte. Temp. hålles i dyl. bad
konstant medelst termo- el.
temperaturregulatorer (se fig.), om vilken anordning
man även (särsk. inom tekniken) brukar
benämningen t. Ofta användas regulatorer, bestående av
vätsketermometrar, fyllda med en lämplig vätska,
t. ex. toluol, och mynnande i ett kapillärrör,
innehållande kvicksilver. Sker värmetillförseln medelst
brinnande lysgas, anordnar man så, att
kvicksilvret, då temp. stiger för högt, stryper
gastillförseln. Sker åter värmetillförseln på elektrisk
väg genom ett uppvärmningsmotstånd, kan man
förfara på följ. sätt. Ovan kvicksilvret i
kapillärröret anbringas ett metallstift, som över ett
batteri (B) och en elektromagnet (E) är ledande
förbundet med kvicksilvret. Stiger temp. för högt,
slutes denna krets, varvid reläet bryter el.
reducerar strömmen genom uppvärmningsmotståndet.
Genom att anbringa metallstiftet på olika avstånd
från kvicksilverytan kan en temp. vilken som helst
hållas konstant. Med dyl. s. k.
kontakttermometrar kan en temp.-konstans på några tusendels
Fig. 1. Fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
