Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater - Teaterdekoration - Teaterrådet - Teatinorden - Teatralisk - Tebe (Grekland) - Tebe (Luksor, Egypten) - Tébessa - Tebriz, Tebris, Täbriz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
843
T eaterrådet—T ebriz
844
släppa till stil och motiv för scenbilden, knappast
verkat mera allm. befruktande. Ryska idéer om
”tridimensional” disposition av scenbilden ha ej
heller vunnit vidare efterföljd. Med det
scendekorativa uttryckets förenkling har det mjuka
draperiet upplevat en verkningsfull renässans. Under
1930- och 1940-talen blev förenkling också tidens
lösen, och vissa förf. t. ex. Thornton Wilder i
”Vår lilla stad”, gingo så långt, att
dekorationerna helt avskaffades (på scenen funnos endast
enklast tänkbara rekvisita, ss. bord och stolar),
varvid det helt överlämnades till åskådarens fan*
tasi att tänka sig miljön. I Danmark har bl. a.
Kjeld Abell varit inne på denna linje. I spetsen
för förnyelsen under 1900 talet ha framför allt
gått ryssar, bl. a. Alexander Golovin, Valentin
Serov, Leon Bakst och Alexander Benois, och
tyskar, ss. Ernst Stern och Emil Pirchan. Bland
moderna utländska scendekoratörer märkas f. ö.
tjecken Emil Orlik och österrikaren Alfred
Roller, båda verksamma huvudsak!, i Tyskland, samt
amerikanen Norman Bel Geddes. Bland svenska
scendekorativa konstnärer märkas Emil Roberg
(omkr. 1850), Fritz Ahlgrensson (omkr. 1865),
Christian Jansson (omkr. 1885), Carl Grabow
(omkr. 1895), John Ericsson och Thorolf
Jansson (båda omkr. 1915) samt de moderna Knut
Ström, John Jon-And, Isaac Grünewald, Sandro
Malmquist, Sven-Erik Skawonius, Carl Johan
Ström, Martin Ahlbom, Einar Hjorth, Birgit
Afzelius-Wärnlöf, Eric Söderberg och Yngve
Gamlin. Även kända stafflimålare, ss. Sven
Erixon, Stellan Mörner och Olle
Olsson-Haga-lund, ha anlitats för scendekorativa uppgifter.
Teaterrådet, under Ecklesiastikdep. sorterande
institution, vilken har överinseendet över det
statsunderstödda teaterväsendet i Sverige. T.,
som tillsattes 1935, består av ordf, och 4 led.,
förordnade av K. m:t.
Teatinorden, rom.-kat. munkorden för
reguljära klerker, stiftades av Cajetanus (Gaètano)
av Tiene och Giovanni Pietro Carafa, biskop av
Teate (nu Chieti), sedermera påven Paul IV,
och godkändes 1524 av påven med augustinregeln.
Syftemål: sjukvård, fördjupning i predikan och
själavård, sedlig och vetenskaplig lyftning bland
prästerskapet och kätteriets bekämpande. T. är
nu begränsad till Italien (omkr. 100 medl.) och
ett konvent i Mexico.
Teatralisk, (överdrivet) skådespelaraktig;
uppstyltad, beräknad på publikeffekt.
Tébe, grek. Thébai, stad i mell. Grekland,
nomos Attike och Beotia, vid järnvägen Aten—
Belgrad; 7,113 inv. (1928); handelscentrum.
Under forntiden var T. Beotiens förnämsta stad,
kallad ”det sjuportade T.”. Var betydande redan
i mykensk tid; lämningar av ett palats med
väggmålningar o. s. v. ha anträffats inne i det
moderna T. I mytologien har T. motsv. betydelse.
Där föddes Herakles, och dit anknytas flera
stora sagokretsar. Grundläggaren var Kadmos,
och ringmurens uppbyggande tillskrives bröderna
Amfion och Zethos. Borgen låg på en kulle,
Kadmeia, liksom den moderna staden. Omkring
borgen utbredde sig under blomstringstiden en
vida större stad; omkretsen av den 458 f. Kr.
uppförda stadsmuren, som återfunnits i rester,
var över 7 km. — T:s historia behärskades av dess
strävan att vinna ledningen i Beotien. Därför blev
T. fiende till Aten och slöt sig till perserna, då
de anföllo Grekland. I striderna mellan Aten och
Sparta stod T. på Spartas sida men förde en
mycket självständig politik och blev efter
Atens fall Spartas huvudmotståndare. Sparta led
nederlag vid Leuktra 371, varefter T. under
Epa-minondas’ ledning en kort tid blev Greklands
mäktigaste stad. Sedan han stupat 362, kunde
det ej hävda sin ställning. Dess tvister med
fo-kerna gåvo upphov till det andra ”heliga kriget”
och inkallandet av Filip av Makedonien, mot
vars växande makt T. förband sig med Aten;
de förbundna blevo slagna vid Chaironeia 338.
Efter Filips död gjorde T. uppror men förstördes
av Alexander. Det återuppbyggdes tjugu år
senare av Kassandros men återvann aldrig sin
blomstring. — Vid medeltidens början var T.
biskopssäte och hade en blomstrande
sidenindustri; det tillföll efter frankernas erövring av
Konstantinopel 1204 franki ska härskare. Nicolas
II Saint-Omer byggde en präktig, 1311 förstörd
borg, varav ett torn står kvar. Under turkväldet
sjönk T. ned till en by.
Tèbe (nuv. Luksor), fornegyptisk stad vid
Nilen, s. om Kairo, Iliadens ”hundraportade T.”.
Grekerna kallade T. Thèbai el. Dio’s po’lis
(Dio’spolis mägna). T. fick först omkr. 2000
f. Kr. större betydelse, och dess skyddsgud
Amon blev såsom Amon-Ra riksgud. Omkr.
1580 f. Kr. förläde i8:e dynastiens förste kung
residenset till T., som sedan nära ett halvt
årtusende var Orientens förnämsta stad, ryktbar
för storslagna monumentalbyggnader.
Det numera försvunna egentliga T. låg ö. om
Nilen mellan de bägge stora Amontemplen vid
nuv. Karnak och Luksor (se bild vid d. o.). På
västsidan låg dödsstaden med
balsameringsverk-städer samt bostadskvarter för dödspräster och
gravhantverkare. Vid foten av v. kantbergen
byggde faraonerna av 18:e—20:e dynastierna sina
praktfulla dödstempel. I ökenrandens
bergmassiv äro inhuggna otaliga med väggmålningar el.
reliefer dekorerade privatgravar, som lämna
viktiga upplysningar om Egyptens kultur och
historia. Senare minskades T:s betydelse. Ett uppror
i början av romarväldet ledde till dess
förstöring.
Tébessa [fr. utt. tebäsa’], stad i dep.
Constan-tine, ö. Algeriet; c:a 15,000 inv. T. är romarnas
Theveste, huvudstad i Numidien; bland antika
byggnader märkas ett Minervatempel samt den
ståtliga Caracallaporten.
Tebriz, Tebris, Täbriz, huvudstad i prov.
Azerbejdjan i n. v. Persien, ö. om Urmiasjön;
280,000 inv. En järnvägslinje leder från T. till
Sovjetunionens gräns vid floden Araks, medan
linjen Teheran—T. ännu är under byggnad.
Matt-väverier, tändsticksindustri. Persiens nyaste univ.
ligger här. Under århundraden har T. varit en
viktig handelsstad med många basarer och
moskéer, bl. a. den berömda Blå moskén (uppförd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
