Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tasjkent - Task - Taskspelare - Tasman, Abel - Tasmanien (Van Diemens land) - Tasmanier - Tass - Tasso, Torquato
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
817
Task—Tasso
818
samt tillv. av lantbruksmaskiner. Utanför
staden ligger en växtförädlingsanstalt och en stor
bomullsplantage. Univ. m. m.
Task, vid sidan av ett fartygs rundhult el. dyl.
anbragt fast block för ledning av tåg el.
kätting. På baksidan öppen t. kallas läpp.
Taskspelare, benämning på äldre tiders
trollkonstnärer och marknadsgycklare, stundom även
på nutidens illusionister.
Ta’sman, Abel Janszoon, holländsk
sjöfarare (1602 el. 1603—59),. 1600-talets störste
upptäckare. Gjorde flera resor i v. delen av Stilla
havet, varunder han 1642 upptäckte Tasmanien
och Nya Zeeland och besökte Tonga- och
Fidji-öama samt Bismarcks-arkipelagen. 1644 besökte
han n. delen av Australkontinenten, där han bl. a.
kartlade Carpentariagolfen. Hans dagbok från
resan 1642—43 utgavs 1860 av J. Swart.
Tasmanien, förr Van Diemens land, ö
s. om Bass’ sund vid Australkontinentens s. ö.
del. Bredden i n.—s. är 290 km, längden i ö.—v.
306 km och arealen 63,013 km2. T. är
Australiska statsförbundets minsta stat, som utom
hu-vudön omfattar småöarna i Bass’ sund. 1953
beräknades befolkningen till 311,060 inv.
Huvudstad Hobart. — T. är till sin byggnad den
yttersta utlöparen av Australalperna och bildar
nu en jämn horstplatå, uppbyggd av granit och
variskiskt veckade paleozoiska bergarter. På
östplatån T:s högsta punkt, Ben Lomond (1,574
m). Kusterna äro tvärbranta och särsk. i s.
upplösta i talrika fjordar. — Klimatet är
tempererat med hela året förhärskande v. vindar och
riklig, på alla årstider jämnt fördelad
regnmängd. I v. härskar den ständigt gröna,
tempererade regnskogen. I ö. är skogen mindre
yppig, och i det inre finnes stäppartad vegetation.
—■ T:s urinvånare, tasmanierna äro utdöda sedan
1877. Av befolkningen 1947 härstammade 96,63%
från Australien och Nya Zeeland. De största
städerna äro Hobart vid s. kusten (91,180 inv.
1952) och Launceston vid Bass’ sund (49,750).
— Jordbruk är huvudnäring i n. T. Klimatet
gynnar odlingen av grönsaker, frukt, humle och
foderväxter, men den låga sommartemp. gör, att
majs och vindruvor icke mogna.
Boskapsskötseln dominerar inom ö. T. Ullproduktionen
utgjorde 1951/52 9,292 ton. Stora delar av T.
täckas av skogar, och skogsbruk har avsevärd
ekonomisk betydelse. — Bergshantering bedrives
särsk. i v. T. (zink, koppar, bly, tenn, silver,
guld och stenkol). — 1950/51 funnos 1,486
industriella anläggningar, bestående av bl. a.
smältverk och raffinaderier för metaller,
pappers-och massafabriker, sågverk, yllefabriker och
fruktkonservfabriker. De viktigaste
importvarorna äro livsmedel, levande djur, textilvaror och
spånadsämnen samt järn- och metallvaror. Av
ull exporterades 1950/51 8,218 ton (27 % av
exportvärdet). Dessutom omfattade exporten
metaller, färsk och konserverad frukt, yllevaror,
trävaror, hudar och skinn m. m. — Järnvägsnätet
hade 1951 en längd av 986 km. Viktigaste hamn
är Hobart, därnäst Launceston.
T. upptäcktes av Abel Tasman och besöktes
Tasmanier.
under 1700-talets senare del av franska och
engelska sjöfarare; dess egenskap av ö fastställdes
1798; 1803 slog sig en liten engelsk-australisk
koloni ned på T. Denna utvidgades under de följ,
åren och kallades Hobart. Andra kolonier följde,
och T. fick betydelse för valfångsten. Det blev
självständig koloni 1825. Under 1840-talet sändes
deporterade i stor utsträckning till T. 1853
ändrades dess namn från Van Diemens land till T.;
det fick s. å. parlament och motsvarande
regering 1856. 1901 blev
T. delstat i
Australiska statsförbundet.
Tasmänier,
Tasma-niens urbefolkning,
utdöd redan på
1870-talet, voro småvuxna,
mycket mörkhyade
människor med
krusigt hår; anletet var
grovt med ytterst platt
näsa och
framskjutande muntrakt. Trol.
ha de en gång funnits
på Australiens
fastland men sugits upp av
senare ditkomna,
storvuxnare människor
med vågigt hår. T:s
kultur var ytterst låg, jordbruk saknades. —
Litt.: H. L. Roth, ”The aborigenes of
Tas-mania” (1899).
Tass, rysk telegrambyrå, se Ryssland, sp. 437.
Ta’sso [-å], Torquato, italiensk skald
(1544—95). T. studerade vid universiteten i
Pa-dova och Bologna. 1565 kom T. till Ferrara,
där han vistades hos hertig Alfons av Este, vid
vars hov han befordrades till historiograf. Med
tiden utvecklades hos T. en stark nervös
sensibilitet, som tidtals tog formen av ren
sinnessjukdom. Efter en häftig kris 1577 flydde han från
Ferrara men återvände efter någon tid
självmant dit. 1579 blev det dock tydligt, att han
icke utan fara kunde lämnas i frihet, varför
han i Ferrara insattes på Sant’ Anna, ett slags
fängelse, som även användes till hospital. Hans
mjältsjuka tilltog här, och han trodde sig
ständigt förföljd och utsatt för mordattentat. 1586
återfick han sin frihet. Han lämnade då för
alltid Ferrara och förde sedan ett kringirrande
liv, ständigt plågad av sjukdom. Mot slutet av
sin levnad fann han i Rom en fristad i klostret
San Onofrio, där han dog, kort innan han skulle
mottaga utmärkelsen att som Italiens främste
skald krönas med en lagerkrans på Capitolium.
Inom den italienska diktkonsten intar T. en
mycket framstående plats. I Padova författade
han och utgav 1562 sin första hjältedikt,
”Ri-naldo”. Under fortsatta studier förberedde han
sedan sitt huvudverk, ”Gerusalemme liberata”
(sv. övers, av C. A. Kullberg, 1860), på ottava
rima. T. ville därmed åstadkomma ett fulländat
epos, som för den kristna allmänheten finge
samma betydelse, som Homeros’ Iliad hade för
det antika Grekland. Ämnet var en poetisk
skild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
