Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sångaresläktet - Sånga-Säby - Sånggudinna - Sånglek - Sånglärka - Sångröst - Sångspel - Sångsällskapet De svenske (D. S.) - Såningsmannen, illustrerad veckotidning för svenska folket - Såningsmaskin - Såpa - Såpnejlika - Såpträd - Såpört - Sår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
665
Sånga-Säby—Sår
666
Ärtsångare, hanne. Ur ”Våra fåglar i Norden”.
olivbrun, under ljusgrå; hjässan hos äldre
hannar svart, hos honan och yngre hannar rödbrun.
Längd 16 cm. Den finnes över hela landet.
Törnsångaren, S. sylvia, är ovan gråbrun
med grått huvud och rostbruna vingtäckare,
under gulvit, de yttersta stjärtpennorna vita. Längd
15 cm. Den har sin nordgräns i Jämtland och
Ångermanland. Ärtsångaren, 5. curruca, är
den minsta arten av släktet (14—14,5 cm). Ovan
är den olivgrå, under vit med rödaktig
anstrykning på sidorna. Den finnes även i barrskog och
har samma utbredning som föreg. art. H ö k f ä
r-gade sångaren, 5. nisoria, som endast
förekommer i de s. kustlandskapen samt på Öland
och Gotland, är grå med tvärvattrat bröst. Längd
17—18 cm.
Sånga-Säby, egendom i Sånga sn, Stockholms
län; areal 156 har, varav 60 åker. S. inköptes
1943 av Sveriges lantbruksförb., som sedan 1944
där driver Jordbrukets föreningsskola (se d. o.).
Sånggudinna, se Muser.
Sånglek, en av sång beledsagad, ofta
dramatisk, av ett flertal par samtidigt utförd dans.
Sånglärka, Aldu’da arvénsis, tillhör
tätting-fam. lärkor. Den är fläckig i grått och svart-
Sånglärka vid boet.
brunt med vit buk och vita sidopennor i stjärten.
Baktåns klo är mycket lång. Kroppslängd 17—20
cm. Boet bygges på marken. S. är allmän över
hela landet men avtar i antal längst i n. Den
infinner sig tidigast av alla flyttfåglar.
Sångröst, se Sång.
Sångspel, ett med musikinlägg försett
skådespel, vari den sammanbindande dialogen
huvudsakl. talas och de i operan förekommande ariorna
ersatts med enkla, folkliga visor.
Sångsällskapet De svenske, förk. D. S., en i
Stockholm 1923 grundad manskör, som utgick
ur den 1922 upplösta Svenska KFUM-kören.
Kören har företagit många sångarfärder, bl. a.
1927 i U.S.A. Dess dirigent 1924—29 var
hov-musikhandlare E. Carelius, som efterträddes av
musikdir. Folke Brundin.
Såningsmannen, illustrerad
veckotidning för svenska folket, gr.
1905 i Stockholm av J. L. Saxon, som redigerade
den till sin död 1935. Red. är sedan 1949 B.
Hollsten.
Såningsmaskin, se Sådd.
Såpa, tvätt- och skurmedel av halvfast
konsistens, består av kaliumsalter av vissa fettsyror
och framställes genom naturfettets förtvålning
vid kokning med kali. De i Sverige härtill mest
använda fetterna äro vegetabiliska oljor, ss.
sojabönolja, majsolja och bomullsfröolja. I
avspär rningsti der har den inhemska talloljan
räddat Sveriges försörjning med s. Under den
varma årstiden brukar tillsättas något natron för
att göra produkten fastare. Den innehåller utom
fettsyrat kali en del fyllnadsämnen, ss. stärkelse
(potatismjöl), glaubersalt (i s. k. sommarsåpa),
kaliumklorid (i s. k. vintersåpa). G1
ycerinså p a kallas de naturfettfärgade brungula
sorterna. Kärnsåpa innehåller vita korn av
stearin- och palmitinsyrat kali ur vid tillv. använt
fast fett (talg, palmolja). Grönsåpa är till
färgen grön, urspr. beroende på från
hampfrö-olja härrörande naturlig färgnyans, som numera
nästan alltid åstadkommes genom tillsats av
särskilt färgämne (ultramarin, kromgrönt el.
organiskt färgämne).
Såpnejlika, bot., se Saponaria.
Såpträd, bot., se Quillaja.
Såpört, bot., se Gypsophila.
Sår, kir., i vidsträcktaste mening varje
avbrott i den normala vävnaden. I allm. menar
man dock med s. endast de förändringar, som
iakttagas i den yttre kroppsbetäckningen el. på
slemhinneklädda inre organ. Man skiljer på två
stora huvudgrupper: s., uppkomna av plötsligt
verkande våld (lat. vulnus), och s., orsakade av
långsamt verkande förstörelseprocesser (ulcus).
De förra indelas efter utseende och härkomst i
sticksår, snittsår, krossår, skottsår etc. Ett
vanligt färskt s. företer i regel tre tecken, lucka
mellan sårränderna, blödning och
smärtförnimmelse. De långsamt uppkommande s. av
ulcus-typ bero på lokal el. allmän sjukdom,
inflammation, sönderfall av en svulst m. m.
Följderna av ett s. bero förutom på
substansförlustens storlek och betydelse framför allt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
