Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Synergism - Synestesier - Synfält - Synge, John - Synge, Richard - Syngenesia - Syngenetisk - Synhögarna - Synklinal - Synkop - Synkope - Synkretism - Synkrocyklotron - Synkron - Synkronisera - Synkronisk - Synkronism - Synkronistisk - Synkronmaskin, synkronmotor - Synkronoskop - Synkronur - Synkronutlösare - Synkrotron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Synergism—Synkrotron
636
Synergi’sm [-g-] (av grek. synergo’s,
samverkande) .
i) (Med.) S., synergi, samverkan av olika
organ i kroppen, även samverkan av olika
läkemedel.
2) (Teol.) I den kristna tankens historia den
riktning, som i avsikt att hävda den mänskliga
viljans aktivitet vid frälsningen låter denna ha
sin grund till en del i den gudomliga och till
en del i den mänskliga viljan. Namnet är
knutet företrädesvis till den s. k.
synergistis-ka striden under det efterreformatoriska
skedet. Konkordieformeln avvisar bestämt s. men
accepterar ej den uppfattning av arvsynden
såsom ett fördärv av själva viljans substans, som
s:s ivrigaste motståndare (Flacius) förfäktade.
Synestesier, se Sinnesanalogier.
Synfält, sammanfattning av alla de punkter i
rummet, som ögat vid oförändrad ställning
samtidigt kan iakttaga.
Synge [sig], John Millington, irländsk
författare (1871—1909). Efter studier i
Tyskland, Österrike och Italien slog S. sig ned i Paris,
där Yeats vann honom för den keltiska
renässansen. Dramerna ”The shadow of the glen”
(1903) och ”Riders to the sea” (s. å.), ”The
well of the saints” (1905; ”Helgonakällan”,
1925), ”The playboy of the western world”
(1907) och lustspelet ”The tinker’s wedding”
samt ”Poems” (1909) utgöra hans epokbildande
insats. Sami, verk i 4 bd 1910. — Eng. monogr.
av M. Bourgeois (1913) samt sv. av J. Thorning
(1921) och J. Setterquist (1951).
Synge [siij], Richard Laurence
Millington, engelsk kemist
(f. 1914). S. har
utfört undersökningar
över ullfibrernas kemi
och
äggviteanalysprob-lemet. Vid dessa
arbeten, som utfördes
tills, m. Archer J. P.
Martin vid Wool
Industries Research
Association i Leeds,
till-lämpade de båda
forskarna fördelningskro-matografiska metoder,
som utvecklades till
en helt ny analytisk
metodik. För dessa arbeten fingo de
tillsammans 1952 års Nobelpris i kemi.
Syngene’sia, bot., se Linnés sexualsystem.
Syngenètisk [-je-], geol., se Epigenetisk.
Synhögarna, anat., tha’lami o’ptici, se Hjärna,
sp. 356.
Synklinäl, geol., ”tråg”, ”skål”, beteckning för
en ”vågdal” i en veckad lagerserie.
Synkop [-kå’p], mus., sammandragning av en
obetonad och en betonad taktdel till en enda,
varigenom accenten synes flyttad från den
senare till den förra. Synkopering är särsk.
vanlig i jazzmusik.
Sy’nkope (grek, synkopé), utstötning av en
vokal (en stavelse) i ett ords inre, t. ex. sv.
him(me)len, int(e)ressant, ap(pe)tit, ty.
G(e)na-de, ew(i)ge.
Synkreti’sm (av grek, syn, tillsammans, och
kreti’zein, göra som kretenserna, sammansluta sig
mot yttre fiender trots inbördes oenighet),
skenbart el. ytligt sammansmältande av från olika håll
sammanförda, mot varandra stridande el. för
varandra främmande tankar.
I kyrkohistorien började s. i viss
mening med de humanistiskt bildade teologerna
under reformationstiden. Under 1600-talet blev s.
ett av ortodoxiens män gärna använt slagord för
alla kyrkliga unionssträvanden, som syntes
åsidosätta den egna kyrkans konfessionella egenart.
Särskilt präglades uttrycket den sy nk r e t i
s-tiska striden för debatterna om de av G.
Calixtus framförda enhetssträvandena.
Synkrocyklotron [-å’n], fys., på senare tid
använd beteckning för den frekvensmodulerade
cyklotronen.
Synkron [-å’n], samtidig.
Synkronisera, elektrotekn., att göra elektriska
växelströmmar synkrona (samtidiga), d. v. s.
åstadkomma, att de erhålla samma frekvens och
samma fas. Synkronisering av arbetsmaskiner är
en inom växelströmstekniken viktig uppgift. En
synkronmotor, som skall startas, måste därvid
först sättas i gång med en hjälpmotor, så att den
får så stor hastighet, att den ström motorn
därvid skulle leverera som generator är synkron med
den växelström, varmed motorn skall drivas. Vid
parallellkoppling av synkronbyggda generatorer
måste dessa synkroniseras, så att alla strömmar i
dem äro synkrona. Synkroniseringen el.
hopfas-ningen, som äger rum genom reglering av
maskinernas hastighet, kontrolleras genom på lämpligt
sätt inkopplade s. k. f a s 1 a m p o r el. med
särskilda instrument, s. k. synkronoskop.
Synkronisk [-å’n-], språkv., språkvetenskaplig
metod, undersökning etc., som avser att behandla
en företeelse el. grupp av företeelser vid en viss
tidpunkt i språkets utveckling och dess ställning
inom det samtida språksystemet. — Motsats:
diakronisk (omspännande ett längre
tidsskede, historisk).
Synkroni’sm, samtidighet.
Synkronfstisk, adj. till synkronism. —
Synkronistisk tabell, sammanställning
i tabellform av samtidiga personer och händelser.
Synkronmaskin, synkronmotor, se
Elektriska maskiner, sp. 483.
Synkronoskop [-skå’p], se Synkronisera.
Synkronur, elektriskt sekundärur, vars gång
är direkt beroende av periodtalet hos det
växel-strömsnät, till vilket s. är anslutet.
Synkronutlösare, fotogr., apparat el. anordning
för blixtljusfotografering, som tänder blixten i
samma ögonblick som kamerans slutare öppnas
under ett kort ögonblick.
Synkrotron [-å’n], fys., en typ av accelerator
för alla slags laddade partiklar. S. tillhör den
grupp acceleratorer, som kallas cykliska och som
inkluderar även cyklotronen och betatronen. I dyl.
apparater användes ett magnetfält för att styra
partiklarna i en cirkelformig bana, varvid hos s.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
