Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syndafall - Syndaflod - Syndaförlåtelse - Syndaktyli - Syndetikon - Syndikalism - Syndikat - Syndikus - Syneinstrument - Synekdoke - Synemän - Syneresis - Synergi - Synergider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Syndaflod—Synergider
634
allas oundvikliga lott. Svaret på dessa frågor
ligger enl. berättelsen däri, att människan av
ormen, av den senare judiska åskådningen
likställd med satan, förleddes att bryta mot ett
Guds bud.
Syndaflod, benämning på en stor
översvämning, som övergått jorden och utplånat
människosläktet på ett par människor när, vilka givit
upphov åt ett nytt släkte. Syndaflodsberättelser
finnas hos skilda folk och ha vanligtvis
uppstått i trakter, där floder brukat översvämma
och så framkallat föreställningen om en i
forntiden allt förhärjande översvämning. Bibliska
syndaflodsberättelsen (jfr Noa), i nuv. gestalt
sammanflätad av två olika skildringar med
sinsemellan divergerande uppgifter, härrör från
Ba-bylonien, där det redan under den sumeriska
tiden fanns olika syndaflodsberättelser. Den
utförligaste babyloniska versionen finnes i
Gilga-mesj eposet, där det skildras, huru guden Enlil
vredgas på människorna för deras synder och
sänder en förhärjande flod, som utplånar
människosläktet. Guden Ea uppmanar dock sin
gunstling Utnapisjtim att bygga en ark, i vilken han
räddar undan sin familj och allehanda djur. Flera
av detaljerna i denna berättelse äro så
överensstämmande med den bibliska versionen (i Mos.
6—8), att någon tvekan om släktskapen icke kan
råda. — Litt.: E. Briem, ”Babyloniska myter
och sagor” (1927).
Syndaförlåtelse, se Synd.
Syndaktyli (till grek. sy’n, samman, och
da’k-tylos, finger), mer el. mindre fullständig
sam-manväxning av 2 el. flera fingrar el. tår.
Syndétikon, varunamn på ett flytande fisklim.
Syndikalfsm (av fr. syndicat, fackförening),
opolitisk revolutionär fackföreningsrörelse. S.
anser, att arbetarnas rent fackliga organ skola
föra deras samhällskamp. Det
politiskt-parla-mentariska arbetet avvisas av s. Den s. k.
direkta aktionen på arbetsplatsen är det väsentliga
för s. Strejk skall kompletteras med andra medel,
ss. sabotage, förstörande av maskiner och
arbetsmedel, och obstruktion, försenande av
arbets-proceduren. Dessa kampmedel ha, särskilt i
Sverige, haft övervägande teoretisk betydelse.
Arbetarnas krav skola framföras med
utomparla-mentariska kampmedel, av vilka det främsta är
generalstrejken. Denna är också yttersta medlet
för omstörtning av det bestående samhället och
införande av en ny samhällsordning, inom vilken
fackföreningarna skola vara bärare av
produktionen samt deras regionala sammanslutningar
bilda de större samfunden. I s:s teori spelar
strejken en stor roll. Den är ej framför allt
ett medel för att vinna omedelbara ekonomiska
fördelar åt arbetarna utan tjänar såsom
”revolutionär gymnastik” för att hålla den
revolutionära fantasien hos arbetarna levande och deras
kampförmåga ständigt vaken.
S. härstammar från Frankrike, där den
utbildades vid 1900-talets början. Fram till I :a
världskriget låg den franska fackliga
landsorganisationen Confédération générale du travail i
händerna på de revolutionära syndikalisterna.
överhuvud har s. haft sin huvudsakliga
utbredning i de romanska länderna i Europa och
Amerika. Numera har s., vars främste teoretiker
George Sorel var, ett betydligt minskat
inflytande.
S. i Sverige uppstod som en reaktion mot
den försiktiga fackföreningspolitik, som av
många ansågs vara orsaken till det dåliga
resultatet av 1909 års storstrejk. 1910 konstituerades
Sverges arbetares
centralorganisation (S A C) som ett propagandaorgan för
bildande av syndikalistiska fackföreningar.
Agitationen gav snart resultat bland stenhuggare,
rallare och skogsarbetare och under 1 :a
världskriget fick den svenska s. en viss betydelse.
Största medl.-antalet uppnåddes 1924 (37,000),
men under krisåren på 1930-talet var antalet
nästan lika stort. Därefter har anslutningen varit
i stadigt avtagande. 1953 var medl.-antalet c:a
19,000, fördelat på c:a 500 s. k. lokala
sam-organisationer (LS), vilka äro enheterna i den
syndikalistiska rörelsen. LS ha principiellt full
beslutanderätt rörande avtal, stridsåtgärder etc.
SAC torde dock ha ett visst inflytande, bl. a.
genom sin möjlighet att bevilja
konfliktunderstöd ur sina fonder. Redan 1919 frångick den
svenska s. principen om frivilliga bidrag till
detta ändamål, och sedan 1923 äro såväl
bidrags-plikten som understödsrätten obligatoriska. 1929
accepterades de tidsbestämda bindande avtalen.
Även från den antiparlamentariska inställningen
ha avsteg gjorts genom deltagande på vissa håll
i kommunalval. Inom varje LS äro arbetare
inom samma produktionsområde sammanslutna i
syndikat, vilka samverka i landsomfattande
federationer. Federationerna samarbeta i
departement, av vilka dock endast 3 äro
fullt utbyggda: byggnadsindustriens, skogs- och
trävaruindustriernas samt gruv- och
metallindustriernas. Störst lokal anslutning har s. bland
skogsarbetarna i Dalarne, men även bland
byggnadsarbetarna i Stockholm samt bland
gruvarbetarna i Bergslagen och Lappland finnas åtskilliga
syndikalister. Till SAC är knutet bokförlaget
Federativ, som bl. a. utger den dagliga tidn.
Arbetaren. 1925—52 utgavs även tidn.
Norr-landsfolket (i Kiruna). — Litt.: V. Aman,
”Svensk s.” (1938).
Syndikat, se Kartell.
Sy’ndikus, magistratsperson, stadsskrivare,
fullmäktig.
Syneinstrument, skriftlig uppteckning av vad
vid en syneförrättning förekommit.
Syne’kdoke, ret., trop, som står metonymien
nära och består i att det hela uttrycks genom
en del, arten genom en underart, mängden
genom en enskild (ett obestämt antal genom ett
bestämt): hundra segel i st. f. fartyg.
Synemän, jur., de personer, som förrätta en
syn.
Synèresis, gramm., två vokalers
sammandragning till en stavelse.
Synergi [-g-], med., se Synergism.
Synergider [-g-], bot., se Befruktning, sp.
548 f. och fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
