Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Historia - Litt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539 Sverige 540
våldsregementet i Norge och Danmark, över
60,000 norrmän och danskar funno en fristad i
S., och där utbildades fr. o. m. 1943 bland
flyktingarna norska och danska polisstyrkor, avsedda
att användas vid de två ländernas befrielse.
Genom förhandlingar mellan den till Tyskland
utsände svenske regeringsdelegaten greve Folke
Bernadotte och SS-ledaren Himmler utverkades,
att ett stort antal fångar från
koncentrationsläger överfördes till S. Antalet utlänningar i S.
uppgick vid fredsslutet, däri inräknat ett stort
antal balter, som flytt undan de återvändande
ryska trupperna, till nära 200,000.
Medan sålunda S. under 2:a världskriget hade
betydligt större yttre svårigheter än under 1 :a
världskriget, var landets försörjningsläge 1939—
45 trots den tyska spärren över Skagerak
väsentligt bättre än 1914—18. Delvis berodde detta på
att det lyckades svenskarna att av båda
krigförande parter utverka tillstånd till en
begränsad och endast tidvis avbruten import och export
från och till v. halvklotet, den s. k. lejdtrafiken.
Under 2:a världskriget vilade de politiska
partistriderna, och de förändringar, som
riksdagsvalen 1940 och 1944 medförde i partiernas
styrkeförhållanden, fingo ej några omedelbara
följder. Den opposition, som under kriget riktades
mot regeringen, var icke av partipolitisk art, men
i både riksdagen, pressen och den offentliga
diskussionen framfördes kritik mot regeringens
utrikespolitik, som ansågs ta alltför stark hänsyn
tiil Tysklands krav. Kort efter fientligheternas
upphörande blev det tydligt, att grunden för en
samförståndspolitik icke längre förelåg. I aug.
1945 bildade P. A. Hansson en ny regering,
omfattande endast socialdemokrater. Vid hans död
hösten 1946 blev T. Erlander partiledare och
regeringschef. Folkpartiet bytte ledare 1944, då
B. Ohlin efterträdde Andersson-Rasjön. Som
högerledare ersattes Bagge s. å. av F. Domö och
denne 1950 av J. Hjalmarsson. I Bondeförbundet
övertog G. Hedlund 1949 ledningen efter
Pehrs-son-Bramstorp. 1950 avled den åldrige Gustav V
och efterträddes av Gustav VI Adolf.
I fråga om S:s anslutning till FN, vari det
inträdde 1946, rådde full enighet mellan regering
och opposition, likaså i huvudsak, om avslutandet
av ett vittomfattande svensk-ryskt handelsavtal.
1948—49 fördes överläggningar mellan de
svenska, danska och norska regeringarna om nordisk
för svar ssamverkan, men då de ej gåvo resultat,
anslöto sig Danmark och Norge till Atlantpakten,
medan S. ställde sig utanför denna och beslöt
fasthålla vid sitt alliansfria neutralitetssystem.
Det inträdde däremot 1949 i Europarådet.
Rörande försvarets stärkande härskade enighet
mellan partierna. Den sociala välfärdspolitiken
har sedan 1930-talet ytterligare utbyggts; i regel
ha de olika partierna därvid aktivt medverkat,
och de sociala frågorna äro lika litet som
försvarsfrågan längre partiskiljande. — Däremot
framförde oppositionen skarp kritik mot
regeringens strävan att kort efter krigets slut i
efter-krigsprogrammets anda genomföra en socialistiskt
inriktad planhushållning samt därefter mot dess
närings-, valuta- och finanspolitik. Utrikeshandeln
kom fr. o. m. 1946 att präglas av en enorm
import, särsk. från U.S.A., men av en endast
måttlig export, och Sveriges riksbanks
valutaförråd förminskades på ett vådligt sätt. Rörande
regeringens åtgärder att förekomma och
övervinna de härav betingade svårigheterna samt
rörande en 1947 genomförd beskattningsreform
var den politiska debatten osedvanligt skarp och
livlig, och regeringen kritiserades hårt, främst
av folkpartiledaren Ohlin. Valen 1948 innebur o
en stor framgång för denne. Den
socialdemokratiska regeringen förvandlades till en
minoritetsregering, men den kvarstannade, då de
borgerliga grupperna tillsammans alltjämt voro
socialdemokraterna numerärt underlägsna. 1951
inleddes förhandlingar mellan socialdemokraterna och
Bondeförbundet om att återuppta den 1936
etablerade koalitionen mellan de två partierna. De
kröntes med framgång, och i okt. 1951 inträdde
representanter för Bondeförbundet i ministären
Erlander. Trots att båda regeringspartierna vid
1952 års val fingo vidkännas mandatförluster,
bibehöllo de tillsammans i A. K. en stark
majoritet. Av oppositionspartierna inhöstade högern
denna gång de flesta vinsterna och gick i styrka
om Bondeförbundet. Vid kommunalvalen 1954
blevo höger framgångarna än mer markanta.
Litt.: ”S. i våra dagar”, utg. av F. Böök
m. fl. (2 bd, 1927—28); ”Svenska turistfören:s
resehandböcker” (n. s., 1939 ff.). —- Geologi:
S. De Geer, ”Beskrivning till översiktskarta
över s. S:s landformer” (i SGU, ser. Ba, nr 9,
1913); A. G. Högbom, ”Fennoskandia” (i
”Hand-buch der regionalen Geologie”, 4:3, s. å.), ”S:s
jord och grund” (1927); I. Flodström,
”Naturförhållandena i S.” (1918); N. H. Magnusson,
E. Granlund och G. Lundqvist, ”S:s geologi”
(2:a uppl. 1949). — Växtvärld: R.
Sernan-der, ”Den skandinaviska växtvärldens historia”
(1895); E. Söderberg, ”Våra vilda växter” (4
bd, 1943—47 och senare); B. Ursing, ”Svenska
växter i text och bild” (2 bd, 1944—49 och
senare). — Djurvärld: S. Ekman,
”Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska
halvön” (1922); ”S:s djurvärld”, red. av T.
Pehrson (2 bd, 1930) ; B. Ursing, ”Svensk
djurvärld” (1951 ff.). — Befolkning: I.
Flodström, ”S:s folk” (1918); O. Grönlund,
”översikt av befolkningsrörelsen i S. under 200 år”
(1949); G. Ahlberg, ”Befolkningsutvecklingen
och urbaniseringen i S. 1911—50” (1953). —
Geografi och bebyggelse: ”Sveriges
städer”, utg. av A. Roosval (5 bd, 1913—26);
”S., geografisk beskrivning”, utg. av O. Sjögren
(5 bd, 1929—35); ”S. De svenska landskapen i
ord av svenska författare och i bild av E.
Schwab” (4 bd, 1936—39); J. Furuskog, ”Vårt
land” (1943); ”Atlas över S.”, utg. av Svenska
sällskapet för antropologi och geografi (1953
ff.). — Näringsliv: E. F. Heckscher, ”S:s
ekonomiska historia från Gustav Vasa” (2 bd,
1935—49), ”Svenskt arbete och liv” (1941); S.
De Geer, ”S:s naturrikedomar” (2 bd, 1946—
50); G. W. Silverstolpe, ”Svenskt näringsliv 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
